Portionsförpackat

På mässan häromsistens provade vi en hel del goda och intressanta viner. Den absolut roligaste produkten får ändå Favaíto Moscatel sägas vara. Ett sött, portugisiskt vin på Moscateldruvan, buteljerat i flaskor på 6 cl. Enligt tillverkaren en aperitivo, men jag skulle säga att den passar ännu bättre som dessertvin. Riktigt god är den också. Klockrent att kunna ha några sådana små flaskor i kylen och inte behöva öppna en större flaska om man vill ha ett eller två glas dessertvin!

Amarone provat

Vinprojektet är nu uppdaterat med anteckningar från vår amaroneprovning.

Vin till falukorv

Som några av er vet har E en särskild faibless för potatismos, vilket gör att vi då och då trillar köttbullar eller som igårkväll ugnsgratinerar falukorv. Rätt mycket smör, en skvätt grädde och resten mjölk gör att purén inte behöver annan smaksättning än svartpeppar och muskot. En bra tomatröra med lite extra vinäger och chili lyfter hela anrättningen ordentligt.

Vad för vin passar då till en ugnsgratinerad falukorv med potatismos och tomatröra?

Att matcha vin till är inte helt enkelt. Både korven och moset är milda i smaken, och tomatröran har både en distinkt syra och tydlig sötma. Alltför kraftiga viner går därför bort direkt, och viner med strävhet skulle inte alls bli någon höjdare.

Satsa alltså på ett fruktigt, inte alltför kraftigt vin med låg till medel strävhet. Pinot noir är därför ett bra val till den här typen av mat. Jag öppnade en röd bourgogne som fått ligga ett par år i en mörk garderob, Couvent des Jacobins från 2005. Den fungerade alldeles utmärkt. Vinet har dessutom utvecklats väldigt positivt med lite lagring och känns som att den kommer fortsätta uppåt ett år eller två till, trots att det är en enkel och ganska billig bourgogne. Trevliga toner av läder och röd frukt. Får lite associationer till höst, svamp och multnande löv. Fast på ett bra sätt.

Annars skadar det inte med ett uns mer restsötma än vad bourgogner ofta har, så att satsa på en pinot noir från nya världen blir nog också helt rätt till falukorven.

Chablis provat

Vinprojektet är nu uppdaterat med anteckningar från vår Chablisprovning.

Världens bästa champagne?

Noterar att tidningen Fine Champagne hållit en blindprovning av över 1000 champagner och där rangordnat de enligt tidningen 100 bästa.

Här får ni topp 10:

1. Armand de Brignac Brut Gold (96p)
2. 2000 Dom Perignon (95p)
3. 1998 Mumm Cuvee R. Lalou (94p)
4. 2002 Roederer Cristal (94p)
5. 2000 Egerier de Pannier (94p)
6. 1998 Pol Roger Cuvee Sir Winston Churchill (94p)
7. 1998 Dom Perignon Rose (93p)
8. 1999 Jacquart Blanc de Blancs (93p)
9. 2002 Roederer Cristal Rose (93p)
10. NV Chartogne-Taillet Fiacre (93p)

Vad säger ni? Hur känns trovärdigheten? Dessutom finns åtminstone fem st på bolaget. Ska vi gå ihop ett gäng och prova några?

Mässa

Passade på att besöka mässan Det Goda Köket. En mycket trevlig mässa på det stora hela, särskilt om man besöker den på söndagen då det är mindre folk än på lördagen. Över lag får man ett väldigt bra bemötande om man är intresserad av vinerna som utställarna har med sig, och med ett vänligt leende kan man få prova viner i prisklasser som man kanske inte dricker till vardags.



Lite snabba reflektioner:



Trots att jag inte är särskilt förtjust i Freixenets standardcava måste jag säga att flera andra i deras sortiment är riktigt, riktigt bra. Både Elyssia Gran Cuvée, Vintage Brut och Reserva Real visade sig vara väldigt trevliga bekantskaper. De saknar den jordighet som jag tycker kan tala till cavas nackdel. Personligen tyckte jag bäst om Vintage Brut, men sällskapet föredrog Elyssia. Precis så det ska vara, när man är överens om att allt är bra men oense om vilken som är godast.


I övrigt då? Jodå, provade flera Rhôneviner från Chapoutier som jag varmt kan rekommendera. Valreas bör dock läggas undan minst ett år, men gör man bara det så känns den riktigt prisvärd. Cornas är dyr men tusan så god. Rhônevin känns lite som det nya svarta. Eller så är det bara jag?



Ett par riktigt trevliga Bordeauxer. Trots olika prisklass är de båda väldigt trevliga. Belgrave är fortfarande lite väl ung, men gillar man klassisk Bordeaux så är det inte något dåligt köp. Mycket svartvinbär, nyvässad blyertspänna, ja helt enkelt allt man väntar sig av en ung bordeaux av bättre kvalitet.

Vad mer då? Torres imponerar med sin bredd, allt ifrån dussinviner till billiga priser till riktigt bra karaktärsfulla viner. Ibéricos finns tyvärr än så länge bara i beställningssortimentet i hel låda men har helt klart potential att bli en storsäljare. Jag vet att jag kommer köpa om den kommer in i ordinarie sortiment.

Slutligen då ett vin jag verkligen tycker att ni alla borde köpa på er. Finca el Puig är en fantastisk Priorat som är riktigt bra som den är nu (även om den mår bra av att luftas ordentligt) men som sannolikt blir ännu bättre efter några år till i en mörk garderob. Intensiv, tät och mycket smakrik. Hel del strävhet. Visst är den lite krävande, men ibland är det det man vill ha av ett vin!

Riesling provat

Nu har vi sparkat igång Vinprojektet. Först ut är Riesling från Alsace.

Soda Stream Tonic-koncentrat

Som lycklig ägare till en kolsyremaskin slipper jag att kånka hem mineralvatten från affären. Jag är måttligt förtjust i cola och konsumerar inte särskilt mycket annan läsk heller. Det enda kolsyrade (alkoholfria) jag regelbundet bär hem är därför tonic, för tusan vad GT är gott.

När jag såg en flaska tonic-koncentrat i affären var jag därför rask att slå till. De stora problemen med tonic är ju nämligen både vikten och att tonic i plastflaska blir avslagen efter en tid, och det finns inget bra sätt att veta hur länge flaskorna i affären har stått. Dessutom kan flaskorna ofta bli stående rätt länge hemma hos mig innan de öppnas vilket ytterligare förvärrar situationen. Ett bra koncentrat man kan göra tonic av när den ska drickas vore därför en perfekt lösning.

Hur funkar det då? Svaret blir 'nja...'

Det är lite för sött, lite för snällt och för låg syra. Inte äckligt, men det lyfter inte. Betyg: 2,5 av 5.

Kommer jag köpa det igen? Tveksamt. Sannolikt inte, men visst är det praktiskt att kunna ha en flaska hemma som knappt tar någon plats...

Eldfängt

Nyss fattade stekpannan eld när jag stekte pytt-i-panna. Jag älskar att ha gasspis!

Vinprojektet startar

Vi är några stycken som konstaterat att vi vill lära oss mer om vinerna som kostar runt två hundra kronor. Det finns gott om bloggar som skriver om goda och dyra viner, men vi saknar någon som fokuserar på segmentet hundra- till trehundrakronorsviner. Vår tanke är att det finns väldigt mycket gott vin däromkring, men att det är flaskor som är lite för dyra för att man ska vilja chansa. Ett sextiokronorsvin gör det liksom ingenting om det inte faller en i smaken, men det är trist att lägga två hundra på något man visar sig tycka är sådär.

Upplägget blir alltså att vi provar omkring fyra viner per gång, med olika teman. Tanken är att vi ska ta minnesanteckningar som vi sedan bloggar om. Därför är nu bloggen Vinprojektet registrerad. Första provningen är tänkt att äga rum om ungefär en månad, därefter ganska regelbundet.

Dekadens

Kom hem efter en kortare tjänsteresa. E hade överraskat med att handla lyxfrukost och bubbel. Mycket trevligt!

Manhattan på många vis

Jag hade den stora förmånen att bli inbjuden att sitta med i panelen på en fantastisk provning häromdagen. Uppgiften var att laborera med olika parametrar på fyra olika populära klassiska cocktails för att hitta de ultimata ingredienserna, proportionerna och metoderna. Vi försökte alltså ta reda på hur olika spritbaser fungerar med olika vermouths, olika juicer, olika bitters osv.

Först ut var Manhattan. Det vi främst ville testa var bl.a. hur Bourbon står sig mot Rye, vilka vermouths som är bäst samt hur olika bitters harmonierar med de övriga ingredienserna. Vi hann med att prova 43 olika variationer allt som allt. Före lunch. Det var en lång dag...

Jag kan ärligt säga att slutsatserna i vissa avseenden var ganska överraskande. Jag trodde faktiskt att Jim Beam skulle visa sig vara en dålig spritbas. Så var dock inte fallet. Jim Beams standardbourbon är bättre än väntat. En reko, helt OK spritbas som ger riktigt goda Manhattan. Framförallt väldigt prisvärd.

Makers Mark är mild men komplex och får sammantaget anses vara bäst av de provade sorterna. Wild Turkey Rye är rivigare, kraftigare och en god tvåa, dock som sagt annorlunda i karaktären.

Den enda som verkligen ska undvikas är Canadian Club. Sanslöst tråkig och menlös i en Manhattan.

Vi provade följande spritbaser:
Jim Beam Black
Jim Beam Distillers Series, 7 år
Jim Beam (White)
Makers Mark
Wild Turkey Rye
Jack Daniels
Canadian Club

Dessa provades med fyra olika vermouth:
Martini Rosso
Punt e Mes
Carpano Classico
Antica Formula

Resultatet av vermouthprovningen är att Martini Rosso är ett helt OK budgetalternativ, men den utklassas av såväl Carpano som Antica. Antica Formula står som helt klar vinnare. Överlägset.

Punt e Mes är en väldigt trevlig produkt men är så mycket kraftigare och bittrare att det blir en helt annan, dessutom obalanserad, drink med den i. Passar inte i Manhattan, däremot kan man med all säkerhet göra mycket annat kul med den.

I restaurangsortimentet finns numera många roliga bitters. Vi provade med:
Peach Bitter
Jerry Thomas Bitter Truth
Grape Bitter
Lemon Bitter
Nijizaki Grape
Peychauds Bitter
Angostura Bitter

Den överraskande slutsatsen är att Angostura faktiskt är bäst i Manhattan. Jag kan ärligt säga att jag trodde att jag skulle föredra någon ’roligare’ bitter, men Angostura är dels komplexare och dels mer i harmoni med min uppfattning om hur en Manhattan ’bör’ smaka.

Peach passade annars väldigt bra med Makers Mark, precis som Grape med Wild Turkey Rye, men jag uppfattar dessa kombinationer som något annat än en Manhattan. Däremot skulle jag helt klart kunna beställa eller göra en Wild Turkey med vermouth och Grape bitter. Mycket smakligt.

Därmed landar vi i det ultimata Manhattan-receptet:
4 cl Makers Mark
2 cl Antica Formula
2 stänk Angostura Bitter

Du kan antingen stänka två stänk Angostura i glaset och rulla runt så att insidan täcks, sedan hälla av överflödig bitter. Eller stänka i ditt rörglas/shaker. Om du stänker direkt i glaset och ditt glas är stort, så att du får bitter på glaset ovan den färdiga drinkens yta, kommer detta ge ordentligt ökade aromatiska toner av bl.a. kanel. Att stänka i rörglaset gör å andra sidan att det är lättare att smaka av drinken innan den är upphälld.

Juryarbete

Tillbringade gårdagen med att sitta i juryn för det praktiska slutprovet på en bartenderutbildning. En väldigt kul men ganska slitsam dag. Efter att ha bedömt 70 drinkar under 7 timmar är smaklökarna ganska trötta...

Några reflektioner:
Frusna drinkar är svårare att få rätt än vad många tror. Det behövs betydligt mer socker än vad man väntar sig, annars blir drinken tunn och sur. Sockret hjälper inte bara smaken, utan även upplevelsen av fyllighet. Sockerlag är överlägsen vanligt socker i det avseendet. Drinken behöver också gå betydligt längre i blender än vad folk tror om den ska få en bra konsistens.

Att zesta drinken, dvs att pressa ut aromatiska oljor ur citrusskal (oftast citron eller apelsin, men även ex grape) över drinkens yta gör också mycket större skillnad än vad de flesta tror, oavsett om man sedan skäpper ner zesten i drinken eller inte.

Synen på hur söta vissa drinkar, ex Sidecar, bör vara varierar stort, både bland bartendrar och bland konsumenter. Det är alltså viktigt med kommunikation mellan den som gör drinken och den som ska dricka den om man vill undvika missnöje...

Veckans fågel

Som av en händelse fortfarande korp.

Köttsushi

Vad kan man egentligen ha ovanpå riset och ändå kalla det sushi? Svar: allt! Det är riset som gör det till sushi, inte vad man lägger ovanpå nigirin eller rullar in i makin.

Nästa person som hävdar att det finns 'autentiska' och 'icke autentiska' råvaror att använda tror jag faktiskt att jag ska håna. Och sen visa nedstående bilder från en bättre sushirestaurang i Tokyo:


Jag ger er: Bacon-nigiri!


Prosciutto-nigiri!


Samt, som pièce de résistance, halstrat-hästkött-nigiri!

Och den sista där, den skojar man inte bort. Så smakrik, så mör, så god... Vet ni hur man halstrar köttet? Gasbrännare. Tänk crème brulée-brännare. Direkt på köttet, efter att nigirin formats. Vi pratar alltså ovansida med lite lätt stekyta och smak och doft av maillardreaktion, sen helt rått rakt igenom. Mmm...

Snabbt besök

Beijing var naturligtvis häftigt. Det lilla jag hann se. Det som överraskade mig är hur alla försöker sälja saker till en. Vrålar "kom in" när man går förbi affärerna, kommer fram till en på gatan osv. Och att taxichaufförerna konstant försökte blåsa en genom att hävda fastpris istället för taxameter. Fastpris fyra till fem gånger så dyrt som taxameterns taxa alltså.

Kändes som mellanöstern helt enkelt.*


*Fotnot om någon nu inte visste det: jag har alltså bott ett par vändor bl.a. i Egypten. Ovanstående alltså baserat på erfarenhet, inte på fördomar

Sista morgonen

Snart är det dags att ta tåget till Narita och sätta sig på flyget till Beijing. Där blir det en kort sväng in till stan, så jag får en kväll och en natt i Beijing innan det är dags att åka tillbaka till flygplatsen och flyga till Stockholm.

Här regnar det just nu, vilket det gjort lite grann under vistelsen. Inte farligt mycket kanske, en dag och några nätter sisådär. Brukat sluta under förmiddagen. Man kan anta att regnet beror på att det varit drygt 25 grader och väldigt fuktigt. Varmt och klibbigt med andra ord. Konstant disigt.

Det har varit otroligt häftigt och kul att se Tokyo. Andreas bor längs Yamanote Line, ringlinjen som går runt det som är 'stadskärnan' (eller ja, med svenska mått mätt fortsätter det ju vara stadskärna hur långt ut som helst, men ni förstår vad jag menar...). Så länge jag håller mig längs den så känns det som jag har lite koll på stan nu. Och längs Yamanote ligger stadsdelar som Shibuya, Harajuku, Ginza och Akihabara, så man kan utan problem roa sig en vecka utan att lämna ringlinjen annat än till fots.

De utflykter bort från Yamanote jag eller vi gjort är väl egentligen dels till Yasukuni Jinja (dit jag åkte själv) och dels till Odaiba (där Andreas visade mig runt). Plus till fots alltså. Asakusa kan man ju t.ex traska till från Ueno, och Roppongi har vi också gått till från Meguro. Fast det tog ju förstås en stund...

Veckans fågel

Ännu en gång korp

Blankt stål

Besökte Tsukiji imorse. Ska försöka skriva ett längre inlägg när jag smält intrycken lite mer, men ett omedelbart konstaterande är skickligheten i hanterandet av knivar och svärd hos tonfiskstyckarna. Fisken han hanterar ovan är värd tiotusentals- eller till och med hundratusentals kronor. Ett felsnitt sänker värdet med många tusen.


En underhuggare får nogranna instruktioner exakt hur han ska hålla emot. Det märks med all önskvärd tydlighet vem som bestämmer.


Några fel blir det naturligtvis inte. Alla snitten ligger precis som de ska. Det märks att de gjort det förut...

Marknadssegmentering

Det känns som att Japan är det enda land i världen där en affär kan nischa sig på att bara sälja plastmodeller av mat.

Men vilket sortiment de har sen! Frukt, grönsaker, glass, olika maträtter och praktiskt taget alla sushivarianter du hört talas om! På bilden syns bara en bråkdel av sortimentet...

Det var en mörk och stormig natt...

Hinomaru Driving School kunde knappt skönjas i duggregnet...



...och Andreas såg ut som en rockstjärna.

Umeshu roku

Umeshu on the rocks. Eller i detta fallet on the rock...

Umeshu har för övrigt visat sig vara förbaskat gott. Sötsyrligt och uppfriskande, inte för alkoholstarkt. Som vanligt vin ungefär i styrkan. Sen är ju japanerna så påtagligt lättpåverkade, så umeshun serveras i allmänhet i ganska små mängder.

Prissättningen är för övrigt intressant i det här landet. Den mesta spriten kostar som i Sverige ungefär, kanske lite billigare men inte mycket. Fast det beror uppenbarligen inte på alkoholskatten, för sen kan man plötsligt snubbla över en importerad flaska Smirnoff för 80 kr. Märkligt...

Importerat vin är föga förvånande ganska dyrt. Inte mycket dyrare än i Sverige, men lite. Utom mousserande och champagne, som kostar nästan dubbelt så mycket som i Sverige. Som sagt, märkligt...

Ölen å sin sida är ganska dyr i butik. Ungefär 15 kr för en 33 cl burk, 20 - 30 kr för 50 cl.

Yuck!

Andreas varnade mig faktiskt, men jag kunde inte låta bli att prova ändå. Han hade rätt. Chuhai är vidrigt. Men jaja, det kunde vara värt 12 kr att få det bekräftat...

Cthulhu sushi

IÄ! IÄ! CTHULHU FHTAGN!

O-o-otoro!

Kommentar överflödig...

Prisvärt!

Jag är ju tveksam till melonens prisvärdhet, oavsett vad E och Jessika skriver i kommentarerna. Det här däremot, det tror jag faktiskt är prisvärt, trots priset på 260 kr för 100 gram... mmm, wagyu, mmm....

Veckans fågel

Fortfarande korp

Gator och gränder

Både lunch och middag i Shinagawa igår, ett distrikt som främst har arbetsplatser. Och kötthandel. På de engelskspråkiga kartorna kallas det för Meatpacking District. Många skyskrapor, en syns i bakgrunden.

I restaurangkvarteren nära tunnelbanan går det gator som främst är gågator men med enstaka bilar på. Dessa gator avgränsar kvarteren från varandra. Inne i varje kvarter löper vindlande smala gränder med massor av små nudel- och sushihak och andra enkla matställen. På fotot ovan syns alltså minst tre, eventuellt fyra olika restauranger om man tittar noga. Det är som att kliva in i en film. Eller nej, det är alltså som att kliva in i en klyschig film där någon visualiserat sin fantasi om hur gränder i asien såg ut på 50-talet. Som gjort för Bond eller någon annan actionhjälte att jagas igenom. Fast det här är alltså påtagligt på riktigt. Där ser man.

Prisvärt?

2,2 kg melon för 1300 kronor. Som hittat?

Framme i Japan

Det kommer några foton från själva resan vid senare tillfälle, men jag är iallafall framme. Andreas mötte mig på Shinagawa, och sen ramlade vi ut på en enkel middag och följde upp med en drajja på ett ställe Andreas gillar.

Jag måste erkänna, när jag såg skylten utanför baren blev jag rätt skeptisk. Om man påstår sig ha pretentioner om perfektion bör man kanske inte felformulera sig hur grovt som helst.

Men oj. Så bra. En av de bättre drajjor jag fått på krogen.

Dessutom en mycket snygg bar!

Packad

Imorgon efter jobbet, då ni! Då ska jag till Japan! Här ska det drickas umeshu och ätas sushi så det står härliga till. Känns fortfarande helt overkligt. Naturligtvis kommer jag fota och försöka blogga så mycket som möjligt... och jag förutsätter att du kan korsfölja äventyren här också.

Stärkelse

När man lagar till en möhippa kan man behöva nåt stärkande...

Mer möhippa

Är det klass eller sunk att dricka Bowmore Enigma i sådana här glas?

Live

I en ugn någonstans i södra delen av Stockholm står det just nu en stor chokladkuk. Kan man servera någon annan dessert när man lagar mat till möhippa?

Vintips

I år finns det äntligen en bra Bib med rosé. Casas Patronales är riktigt, riktigt trevlig faktiskt. Följ länken till systemets hemsida förresten så får ni se att de börjat publicera betydligt mer information om vinerna än vad de gjorde tidigare. Ett lovvärt initiativ! Tidigare var man tvungen att googla fram producentens eller importörens produktblad för att få den informationen, alternativt läsa Systembolagets nyhetskatalog.

Om vi nu bara kunde få dem att börja kylförvara boxarna så att hållbarheten blev bättre...

Lästips om ketchup, senap och professionell smakbedömning

För en tid sedan var jag involverad i en diskussion om att kombinera mat och vin. En av deltagarna ägnade lång tid och mycket hetta åt att fördöma ketchup.

Fördömandet skedde inte utifrån en analys om hur ketchup egentligen påverkar smaken på maten eller möjligheten att kombinera med lämplig dryck utan var av närmast essentialistisk natur.

För den som är intresserad av att veta mer dels om ketchup, dels om senap men framförallt om hur smak egentligen fungerar och bedöms rekommenderas den här klassiska artikeln av Malcolm Gladwell.

Om glasens storlek

Noterar att den brittiska regeringen diskuterar att genom lagstiftning påbjuda 12,5 cl som normal serveringsstorlek på vinglas.

Jag måste säga att jag är lite kluven till idén. Dels tycker jag att de paternalistiska konnotationerna är lite obehagliga. Staten ska helt enkelt inte ha synpunkter på hur stora glas som serveras. Dels ställer jag mig frågande till huruvida det är effektivt ur folkhälsosynpunkt. Frågan är om det inte tvärt om kan driva upp konsumtionen. Många som idag nöjer sig med ett glas på 17-18 cl kan nog mycket väl komma att beställa två av de nya mindre glasen osv. 12,5 cl är helt enkelt ganska lite vin.

Det som möjligtvis talar för idén är iofs den brittiska seden att köpa in hela omgångar, dvs en dryck var till hela sällskapet. På så sätt är det möjligt att konsumtionen minskar bland vindrickarna eftersom mindre serveras per runda. Fast samtidigt riskerar det att driva upp konsumtionen hos de som dricker öl eller drinkar eftersom vindrickarna får slut i glaset snabbare och därmed vill ha in nästa runda snabbare...

Ett till litet test

Skaffade ju som nämnt ett nytt objektiv, 35 mm f/1,8. Bestämde mig för att testa hur ljusstarkt det egentligen är parat med min kamera med bra iso-hantering.

Svaret är: väldigt, väldigt ljusstarkt. De här bilderna är tagna handhållna ut genom mitt fönster nattetid. Enda belysningen är några gatlyktor och ljuset som strilar ut ur folks fönster. Fotot på taxin kan man, i högupplöst format, zooma in tillräckligt för att kunna uttyda priserna på skylten vid baksätet...

Dubbeltest

Sallad fotad med nytt 35 mm:s objektiv.

Båda blev väldigt bra...

Sympati

Det är inte lätt att vara liten och nyopererad katt när benen inte bär...

Wally

Wallenbergare är på pappret förrädiskt enkla att göra, men åh så svåra att få bra! Grunden är kalvfärs, äggula och grädde. 1:1. Alltså en äggula och en deciliter grädde per 100 gram kalvfärs. Salt och peppar, inget mer.

Mixas slätt, formas med blöta händer och paneras med ströbröd. Serveras med små gröna ärtor, rårörda lingon, potatismos och skirat eller brynt smör. Lätt va? Som sagt, förrädiskt enkelt på pappret...

Lite att tänka på:

• Alla ingredienser måste vara riktigt kalla. Annars går det åt helvete.
• Mixa inte i kannmixer/blender. Jag har provat, det funkar inte. Matberedare med knivar är grejen.
• Du måste smaka av den råa färsen. Annars är det nästan omöjligt att få sältan rätt. Stek en liten klutt om du är livrädd för rå köttfärs.
• Spola kallt vatten över händerna före varje gång du ska forma en biff. Annars klibbar smeten fast något hemskt.
• Smeten är så mjuk att den är svår att hantera. Enklaste sättet att panera är att strö ströbröd på en skärbräda eller plåt som du sedan lägger biffarna på. Strö ströbröd ovanpå biffarna när alla är formade.
• Var försiktig vid hantering, särskilt när du ska vända i stekpannan. Annars är det lätt att de havererar.
• Wallenbergarna ska vara tjocka, och det gör det svårt att steka dem färdiga. Bryn utsidan och skicka in i ugnen på 150 grader för att gå färdigt.
• Gör gärna mos, ärtor mm i god tid och låt stå varmt på sidan av spisen, för du kommer behöva fullständig uppmärksamhet på biffarna när de är i stekpannan eller på väg i eller ur.
• Lycka till! När allt blir rätt är det en gudaspis!

Vad dricker man då till? Ja du, det är inte lätt. Ärtorna ger sötma, lingonen är notoriskt svåra att få att fungera med vin på grund av syran och sötman.

Öl eller mjölk passar bäst. Vill du dricka rött så prova en zinfandel - ofta sägs den druvan vara den enda som klarar av lingonsylt.

Won't quit my dayjob

Inte är det lätt inte... kommer nog ta ett bra tag innan den hemgjorda är bättre än köpesushin.

Bra där!

Systembolaget har äntligen meddelat att de kommer att lansera den tjänst som många av oss efterlyst i flera år: möjligheten att via nätet beställa hem produkter ur beställningssortimentet till valfri butik.

Därmed blir det fantstiska utbud som finns där mycket mera tillgängligt. Det går inte alltid fort där i detaljhandelsmonopolet, men det går helt klart framåt. Väl värt att applådera.

Nämen!

Rosévin är ta mig tusan gott i år också. Där ser man.

Noterar för övrigt att EU är på väg att tillåta blandat rosévin där en skvätt rött tillsätts i vitt vin. Personligen är jag kluven. Brukar verkligen inte bli gott att göra så. Om det inte är roséchampagne man gör förstås. För det är ju så den görs alltså. Enda blandade rosén som varit tillåten i EU.

Fast Frankrike aviserar så klart att de kommer att förbjuda försäljningen av annan blandad rosé. Ingen är väl förvånad...

Chockerande inkompetens

Av olika anledningar (IPRED, ACTA mm) tänkte jag att man kanske skulle ta och rösta i EU-valet i år. Skippade visserligen det sist, men det känns som att det kan vara värt att engagera sig trots allt.

Så jag tog och surfade in på svenska delen av Europaparlamentets hemsida för valet för att ta reda på hur man röstar. Specifikt hur och när man kan poströsta. Ganska central information att förse intresserade medborgare med skulle man kunna tycka. Iallafall om man faktiskt vill att de ska rösta

Tror ni jag hittade det?

Låt mig ge er en ledtråd - det finns information om förhandsröstning.

På svenska, till och med. Om hur man förhandsröstar i Finland. Som finsk medborgare.

Kaos

Hemmet ser ut som någon vänt upp och ner på det och skakat. Själv är jag påtagligt förvirrad och stressad. Går runt och försöker omväxlande ta tag i att vika kläder, sortera vilka tidningar som ska slängas och vilka som ska sparas. Diskar halvhjärtat. Undrar vart allt damm kom ifrån. Funderar på att börja äta på papptallrikar.

Vad som pågår? Jag flyttar på lördag.

Snabb förrätt

Medan kalventrecôten gick i ugnen improvoserade vi en snabb och enkel förrätt - smöstekta skivor bröd, en klick creme fraiche blandad med dijonsenap, toppat med inlagd svamp.

Inte alls illa.

Födelsedagspresenter

Min smak för vin pendlar en hel del över tiden. Eller alltså, vad jag är mest sugen på och uppskattar mest varierar över tiden, ska man kanske säga.

Som tur är sammanfaller ibland smaken med tillgången. Jag råkade nämligen ha en flaska La Rioja Alta jag fått i födelsedagspresent samtidigt som en vän råkade ha en kalventrecôte som lämpligt nog anlänt av samma skäl. Vi slog alltså våra påsar ihop och helstekte entrecôten, plockade ut den vid 54 grader, serverade med en mild och fin risotto, inlagd svamp och lite körsbärstomater. Och så vinet då.

Herregud vad gott det blev. Vinet är fantastiskt. Så moget. Så bra. Värt varenda spänn. Även om man hade betalat det själv. Vilket jag nu i och för sig inte gjorde...

Sommaren

Vi har förresten bokat en lägenhet i norra toskana en vecka i juli. Ska bli fantastiskt kul. Någon som har några tips på saker vi inte får missa?

Lasagne

Det är väl ingen av er som behöver få ett recept på lasagne? Lasagneplattor, bechamelsås, köttfärssås, ost. In i ugnen bara. Inte svårare än så.