Riesling provat

Nu har vi sparkat igång Vinprojektet. Först ut är Riesling från Alsace.

Soda Stream Tonic-koncentrat

Som lycklig ägare till en kolsyremaskin slipper jag att kånka hem mineralvatten från affären. Jag är måttligt förtjust i cola och konsumerar inte särskilt mycket annan läsk heller. Det enda kolsyrade (alkoholfria) jag regelbundet bär hem är därför tonic, för tusan vad GT är gott.

När jag såg en flaska tonic-koncentrat i affären var jag därför rask att slå till. De stora problemen med tonic är ju nämligen både vikten och att tonic i plastflaska blir avslagen efter en tid, och det finns inget bra sätt att veta hur länge flaskorna i affären har stått. Dessutom kan flaskorna ofta bli stående rätt länge hemma hos mig innan de öppnas vilket ytterligare förvärrar situationen. Ett bra koncentrat man kan göra tonic av när den ska drickas vore därför en perfekt lösning.

Hur funkar det då? Svaret blir 'nja...'

Det är lite för sött, lite för snällt och för låg syra. Inte äckligt, men det lyfter inte. Betyg: 2,5 av 5.

Kommer jag köpa det igen? Tveksamt. Sannolikt inte, men visst är det praktiskt att kunna ha en flaska hemma som knappt tar någon plats...

Eldfängt

Nyss fattade stekpannan eld när jag stekte pytt-i-panna. Jag älskar att ha gasspis!

Vinprojektet startar

Vi är några stycken som konstaterat att vi vill lära oss mer om vinerna som kostar runt två hundra kronor. Det finns gott om bloggar som skriver om goda och dyra viner, men vi saknar någon som fokuserar på segmentet hundra- till trehundrakronorsviner. Vår tanke är att det finns väldigt mycket gott vin däromkring, men att det är flaskor som är lite för dyra för att man ska vilja chansa. Ett sextiokronorsvin gör det liksom ingenting om det inte faller en i smaken, men det är trist att lägga två hundra på något man visar sig tycka är sådär.

Upplägget blir alltså att vi provar omkring fyra viner per gång, med olika teman. Tanken är att vi ska ta minnesanteckningar som vi sedan bloggar om. Därför är nu bloggen Vinprojektet registrerad. Första provningen är tänkt att äga rum om ungefär en månad, därefter ganska regelbundet.

Dekadens

Kom hem efter en kortare tjänsteresa. E hade överraskat med att handla lyxfrukost och bubbel. Mycket trevligt!

Manhattan på många vis

Jag hade den stora förmånen att bli inbjuden att sitta med i panelen på en fantastisk provning häromdagen. Uppgiften var att laborera med olika parametrar på fyra olika populära klassiska cocktails för att hitta de ultimata ingredienserna, proportionerna och metoderna. Vi försökte alltså ta reda på hur olika spritbaser fungerar med olika vermouths, olika juicer, olika bitters osv.

Först ut var Manhattan. Det vi främst ville testa var bl.a. hur Bourbon står sig mot Rye, vilka vermouths som är bäst samt hur olika bitters harmonierar med de övriga ingredienserna. Vi hann med att prova 43 olika variationer allt som allt. Före lunch. Det var en lång dag...

Jag kan ärligt säga att slutsatserna i vissa avseenden var ganska överraskande. Jag trodde faktiskt att Jim Beam skulle visa sig vara en dålig spritbas. Så var dock inte fallet. Jim Beams standardbourbon är bättre än väntat. En reko, helt OK spritbas som ger riktigt goda Manhattan. Framförallt väldigt prisvärd.

Makers Mark är mild men komplex och får sammantaget anses vara bäst av de provade sorterna. Wild Turkey Rye är rivigare, kraftigare och en god tvåa, dock som sagt annorlunda i karaktären.

Den enda som verkligen ska undvikas är Canadian Club. Sanslöst tråkig och menlös i en Manhattan.

Vi provade följande spritbaser:
Jim Beam Black
Jim Beam Distillers Series, 7 år
Jim Beam (White)
Makers Mark
Wild Turkey Rye
Jack Daniels
Canadian Club

Dessa provades med fyra olika vermouth:
Martini Rosso
Punt e Mes
Carpano Classico
Antica Formula

Resultatet av vermouthprovningen är att Martini Rosso är ett helt OK budgetalternativ, men den utklassas av såväl Carpano som Antica. Antica Formula står som helt klar vinnare. Överlägset.

Punt e Mes är en väldigt trevlig produkt men är så mycket kraftigare och bittrare att det blir en helt annan, dessutom obalanserad, drink med den i. Passar inte i Manhattan, däremot kan man med all säkerhet göra mycket annat kul med den.

I restaurangsortimentet finns numera många roliga bitters. Vi provade med:
Peach Bitter
Jerry Thomas Bitter Truth
Grape Bitter
Lemon Bitter
Nijizaki Grape
Peychauds Bitter
Angostura Bitter

Den överraskande slutsatsen är att Angostura faktiskt är bäst i Manhattan. Jag kan ärligt säga att jag trodde att jag skulle föredra någon ’roligare’ bitter, men Angostura är dels komplexare och dels mer i harmoni med min uppfattning om hur en Manhattan ’bör’ smaka.

Peach passade annars väldigt bra med Makers Mark, precis som Grape med Wild Turkey Rye, men jag uppfattar dessa kombinationer som något annat än en Manhattan. Däremot skulle jag helt klart kunna beställa eller göra en Wild Turkey med vermouth och Grape bitter. Mycket smakligt.

Därmed landar vi i det ultimata Manhattan-receptet:
4 cl Makers Mark
2 cl Antica Formula
2 stänk Angostura Bitter

Du kan antingen stänka två stänk Angostura i glaset och rulla runt så att insidan täcks, sedan hälla av överflödig bitter. Eller stänka i ditt rörglas/shaker. Om du stänker direkt i glaset och ditt glas är stort, så att du får bitter på glaset ovan den färdiga drinkens yta, kommer detta ge ordentligt ökade aromatiska toner av bl.a. kanel. Att stänka i rörglaset gör å andra sidan att det är lättare att smaka av drinken innan den är upphälld.

Juryarbete

Tillbringade gårdagen med att sitta i juryn för det praktiska slutprovet på en bartenderutbildning. En väldigt kul men ganska slitsam dag. Efter att ha bedömt 70 drinkar under 7 timmar är smaklökarna ganska trötta...

Några reflektioner:
Frusna drinkar är svårare att få rätt än vad många tror. Det behövs betydligt mer socker än vad man väntar sig, annars blir drinken tunn och sur. Sockret hjälper inte bara smaken, utan även upplevelsen av fyllighet. Sockerlag är överlägsen vanligt socker i det avseendet. Drinken behöver också gå betydligt längre i blender än vad folk tror om den ska få en bra konsistens.

Att zesta drinken, dvs att pressa ut aromatiska oljor ur citrusskal (oftast citron eller apelsin, men även ex grape) över drinkens yta gör också mycket större skillnad än vad de flesta tror, oavsett om man sedan skäpper ner zesten i drinken eller inte.

Synen på hur söta vissa drinkar, ex Sidecar, bör vara varierar stort, både bland bartendrar och bland konsumenter. Det är alltså viktigt med kommunikation mellan den som gör drinken och den som ska dricka den om man vill undvika missnöje...

Veckans fågel

Som av en händelse fortfarande korp.

Köttsushi

Vad kan man egentligen ha ovanpå riset och ändå kalla det sushi? Svar: allt! Det är riset som gör det till sushi, inte vad man lägger ovanpå nigirin eller rullar in i makin.

Nästa person som hävdar att det finns 'autentiska' och 'icke autentiska' råvaror att använda tror jag faktiskt att jag ska håna. Och sen visa nedstående bilder från en bättre sushirestaurang i Tokyo:


Jag ger er: Bacon-nigiri!


Prosciutto-nigiri!


Samt, som pièce de résistance, halstrat-hästkött-nigiri!

Och den sista där, den skojar man inte bort. Så smakrik, så mör, så god... Vet ni hur man halstrar köttet? Gasbrännare. Tänk crème brulée-brännare. Direkt på köttet, efter att nigirin formats. Vi pratar alltså ovansida med lite lätt stekyta och smak och doft av maillardreaktion, sen helt rått rakt igenom. Mmm...

Snabbt besök

Beijing var naturligtvis häftigt. Det lilla jag hann se. Det som överraskade mig är hur alla försöker sälja saker till en. Vrålar "kom in" när man går förbi affärerna, kommer fram till en på gatan osv. Och att taxichaufförerna konstant försökte blåsa en genom att hävda fastpris istället för taxameter. Fastpris fyra till fem gånger så dyrt som taxameterns taxa alltså.

Kändes som mellanöstern helt enkelt.*


*Fotnot om någon nu inte visste det: jag har alltså bott ett par vändor bl.a. i Egypten. Ovanstående alltså baserat på erfarenhet, inte på fördomar

Sista morgonen

Snart är det dags att ta tåget till Narita och sätta sig på flyget till Beijing. Där blir det en kort sväng in till stan, så jag får en kväll och en natt i Beijing innan det är dags att åka tillbaka till flygplatsen och flyga till Stockholm.

Här regnar det just nu, vilket det gjort lite grann under vistelsen. Inte farligt mycket kanske, en dag och några nätter sisådär. Brukat sluta under förmiddagen. Man kan anta att regnet beror på att det varit drygt 25 grader och väldigt fuktigt. Varmt och klibbigt med andra ord. Konstant disigt.

Det har varit otroligt häftigt och kul att se Tokyo. Andreas bor längs Yamanote Line, ringlinjen som går runt det som är 'stadskärnan' (eller ja, med svenska mått mätt fortsätter det ju vara stadskärna hur långt ut som helst, men ni förstår vad jag menar...). Så länge jag håller mig längs den så känns det som jag har lite koll på stan nu. Och längs Yamanote ligger stadsdelar som Shibuya, Harajuku, Ginza och Akihabara, så man kan utan problem roa sig en vecka utan att lämna ringlinjen annat än till fots.

De utflykter bort från Yamanote jag eller vi gjort är väl egentligen dels till Yasukuni Jinja (dit jag åkte själv) och dels till Odaiba (där Andreas visade mig runt). Plus till fots alltså. Asakusa kan man ju t.ex traska till från Ueno, och Roppongi har vi också gått till från Meguro. Fast det tog ju förstås en stund...

Veckans fågel

Ännu en gång korp

Blankt stål

Besökte Tsukiji imorse. Ska försöka skriva ett längre inlägg när jag smält intrycken lite mer, men ett omedelbart konstaterande är skickligheten i hanterandet av knivar och svärd hos tonfiskstyckarna. Fisken han hanterar ovan är värd tiotusentals- eller till och med hundratusentals kronor. Ett felsnitt sänker värdet med många tusen.


En underhuggare får nogranna instruktioner exakt hur han ska hålla emot. Det märks med all önskvärd tydlighet vem som bestämmer.


Några fel blir det naturligtvis inte. Alla snitten ligger precis som de ska. Det märks att de gjort det förut...

Marknadssegmentering

Det känns som att Japan är det enda land i världen där en affär kan nischa sig på att bara sälja plastmodeller av mat.

Men vilket sortiment de har sen! Frukt, grönsaker, glass, olika maträtter och praktiskt taget alla sushivarianter du hört talas om! På bilden syns bara en bråkdel av sortimentet...

Det var en mörk och stormig natt...

Hinomaru Driving School kunde knappt skönjas i duggregnet...



...och Andreas såg ut som en rockstjärna.

Umeshu roku

Umeshu on the rocks. Eller i detta fallet on the rock...

Umeshu har för övrigt visat sig vara förbaskat gott. Sötsyrligt och uppfriskande, inte för alkoholstarkt. Som vanligt vin ungefär i styrkan. Sen är ju japanerna så påtagligt lättpåverkade, så umeshun serveras i allmänhet i ganska små mängder.

Prissättningen är för övrigt intressant i det här landet. Den mesta spriten kostar som i Sverige ungefär, kanske lite billigare men inte mycket. Fast det beror uppenbarligen inte på alkoholskatten, för sen kan man plötsligt snubbla över en importerad flaska Smirnoff för 80 kr. Märkligt...

Importerat vin är föga förvånande ganska dyrt. Inte mycket dyrare än i Sverige, men lite. Utom mousserande och champagne, som kostar nästan dubbelt så mycket som i Sverige. Som sagt, märkligt...

Ölen å sin sida är ganska dyr i butik. Ungefär 15 kr för en 33 cl burk, 20 - 30 kr för 50 cl.

Yuck!

Andreas varnade mig faktiskt, men jag kunde inte låta bli att prova ändå. Han hade rätt. Chuhai är vidrigt. Men jaja, det kunde vara värt 12 kr att få det bekräftat...

Cthulhu sushi

IÄ! IÄ! CTHULHU FHTAGN!

O-o-otoro!

Kommentar överflödig...

Prisvärt!

Jag är ju tveksam till melonens prisvärdhet, oavsett vad E och Jessika skriver i kommentarerna. Det här däremot, det tror jag faktiskt är prisvärt, trots priset på 260 kr för 100 gram... mmm, wagyu, mmm....

Veckans fågel

Fortfarande korp

Gator och gränder

Både lunch och middag i Shinagawa igår, ett distrikt som främst har arbetsplatser. Och kötthandel. På de engelskspråkiga kartorna kallas det för Meatpacking District. Många skyskrapor, en syns i bakgrunden.

I restaurangkvarteren nära tunnelbanan går det gator som främst är gågator men med enstaka bilar på. Dessa gator avgränsar kvarteren från varandra. Inne i varje kvarter löper vindlande smala gränder med massor av små nudel- och sushihak och andra enkla matställen. På fotot ovan syns alltså minst tre, eventuellt fyra olika restauranger om man tittar noga. Det är som att kliva in i en film. Eller nej, det är alltså som att kliva in i en klyschig film där någon visualiserat sin fantasi om hur gränder i asien såg ut på 50-talet. Som gjort för Bond eller någon annan actionhjälte att jagas igenom. Fast det här är alltså påtagligt på riktigt. Där ser man.

Prisvärt?

2,2 kg melon för 1300 kronor. Som hittat?

Framme i Japan

Det kommer några foton från själva resan vid senare tillfälle, men jag är iallafall framme. Andreas mötte mig på Shinagawa, och sen ramlade vi ut på en enkel middag och följde upp med en drajja på ett ställe Andreas gillar.

Jag måste erkänna, när jag såg skylten utanför baren blev jag rätt skeptisk. Om man påstår sig ha pretentioner om perfektion bör man kanske inte felformulera sig hur grovt som helst.

Men oj. Så bra. En av de bättre drajjor jag fått på krogen.

Dessutom en mycket snygg bar!

Packad

Imorgon efter jobbet, då ni! Då ska jag till Japan! Här ska det drickas umeshu och ätas sushi så det står härliga till. Känns fortfarande helt overkligt. Naturligtvis kommer jag fota och försöka blogga så mycket som möjligt... och jag förutsätter att du kan korsfölja äventyren här också.

Stärkelse

När man lagar till en möhippa kan man behöva nåt stärkande...

Mer möhippa

Är det klass eller sunk att dricka Bowmore Enigma i sådana här glas?

Live

I en ugn någonstans i södra delen av Stockholm står det just nu en stor chokladkuk. Kan man servera någon annan dessert när man lagar mat till möhippa?

Vintips

I år finns det äntligen en bra Bib med rosé. Casas Patronales är riktigt, riktigt trevlig faktiskt. Följ länken till systemets hemsida förresten så får ni se att de börjat publicera betydligt mer information om vinerna än vad de gjorde tidigare. Ett lovvärt initiativ! Tidigare var man tvungen att googla fram producentens eller importörens produktblad för att få den informationen, alternativt läsa Systembolagets nyhetskatalog.

Om vi nu bara kunde få dem att börja kylförvara boxarna så att hållbarheten blev bättre...

Lästips om ketchup, senap och professionell smakbedömning

För en tid sedan var jag involverad i en diskussion om att kombinera mat och vin. En av deltagarna ägnade lång tid och mycket hetta åt att fördöma ketchup.

Fördömandet skedde inte utifrån en analys om hur ketchup egentligen påverkar smaken på maten eller möjligheten att kombinera med lämplig dryck utan var av närmast essentialistisk natur.

För den som är intresserad av att veta mer dels om ketchup, dels om senap men framförallt om hur smak egentligen fungerar och bedöms rekommenderas den här klassiska artikeln av Malcolm Gladwell.