Restaurangtips(?) för Japanofiler

Vad gör man när krogtaket gör seme?

När man har 2000 shin-shinken hängande över en?

Svarar man med ki-zeme mot personalen eller öppnar man helt enkelt plånboken?

Matvanor

Jag har knappt lagat mat de senaste två veckorna, framförallt eftersom jag varit i min övernattningslägenhet där de totala matlagningsmöjligheterna är de som ges av :

• Två långsamma värmeplattor
• En micro
• En vattenkokare
• En kaffekokare

Följaktligen har jag levt på färdigmat och krogmat. Och det är inte fy skam.

Några sporadiska nedslag:

• Lammrostbiffen på Judit & Bertil är i mitt tycke det bästa de haft på menyn.
• Nils Oscar Barley Wine passar otroligt bra med J&B:s goda lakritspannacotta (med passionsfruktstäcke). Trots att jag egentligen inte gillar lakrits.
• Både tequilan och champagnen på J&B är fortfarande lika goda som vanligt.
• På Scandic Anglais köar östermalmsfolket för att komma in till den överfulla baren. Klockan 18 en fredag. Trots att baren rymmer ett par hundra personer.
• Hotellets grillade biff är mycket god. Men inte prisvärd om man betalar själv. Vilket jag inte gjorde för en gångs skull. Alldeles för sällan jag blir bjuden - mer representation tack!
• Klientelet på Hotellet är inte alls min kopp te.
• Sushi Now på Stora Essingen har faktiskt fullt passabel hämt-sushi. Med rejält med wasabi på nigirin. Ingen fegande där inte.
• Chilin på V och J:s inflyttningsfest i helgen var mördande god. Hemligheten? Koka brynt högrev i öl med massor av chili och spiskummin. Koktid? Tja, uppemot 10 timmar för de som kom sist.

Äventyr på överhettad bostadsmarknad

Som jag bloggat om tidigare så jagar jag bostad i Stockholm eftersom jag och M behöver någonstans att bo fr.o.m sommaren - idag veckopendlar jag mellan Malmö och en övernattningslägenhet jag har i Stockholm. Den funkar perfekt för en person ett par nätter i veckan, men nu behöver vi något mer permanent.

Efter ett par veckor då absolut inget hänt på bostadsfronten lossade det sedan plötsligt. På två veckor har jag blivit bjuden till fem olika visningar på förstahandskontrakt.

Visserligen ligger alla dessa lägenheter en bit ut från stan, men det börjar ändå kännas som att jag börjar kunna koden för att söka lägenhet hos privatvärdar. Jag var bl.a bjuden på en visning på en nyrenoverad tvåa i Vällingby imorgon på morgonen.

Eftersom jag reser mycket i jobbet råkar jag tyvärr vara i Linköping den dagen vilket föranledde följande telefonkonversation:

-Hej, jag heter Björn XXX och jag hade fått en inbjudan till visningen imorgon.

-Ja?

-Jag kan tyvärr inte komma på visningen, jag är bortrest då. Men jag är fortfarande intresserad av lägenheten.

-Nej, det går inte.

-Va?

-Nej.

-Men, alltså, jag är väldigt intresserad av lägenheten. Jag behöver inte se den, jag är beredd att skriva kontrakt ändå.

-Vi kommer lägga ut fler lägenheter [på hemsidan].

-Jag vill gärna ha den här lägenheten. Jag behöver inte se den. Jag skriver gärna kontrakt ändå.

-Om ingen av de som kommer på visningen vill ha den så kontaktar jag dig för en ny visning.

-Menar du att jag inte får hyra en lägenhet av er om jag inte sett den först?

-Ja.

Av all konstiga krav för att få hyra en lägenhet är detta det bland de underligare. Särskilt med tanke på att företrädare för fastighetsbolaget i fråga är med på knappt hälften av deras visningar.

Men för just denna lägenhet är det tydligen ett krav att gå på visning först. Så det är väl bara att fortsätta jaga.

Bloggtorka

Usch vad jag slarvat med bloggandet på sistonde. Jag skyller på att jag haft mycket på jobbet, varit upptagen med att leta lägenhet, varit på krogen för mycket och... nä. Jag har bara varit lat. Jag lovar att bättra mig om ni lovar att fortsätta läsa.

Choucroute garnie

Aah, choucroute mina vänner, choucroute!

På vintern gillar jag att göra mustiga grytor och långkok, vilket framförallt har resulterat i kopiösa mängder bouef bourgignone i år, men så förra helgen kände jag suget efter en klassisk choucroute garnie.

Ett ångande berg av väldoftande surkål och sidfläsk, toppat med rejält med goda korvar. Kokat i riesling, serverat med riesling och weissbier. Och M:s goda knådfria bröd (som jag bloggar om en annan gång).

Den här rätten tar ca två timmar att laga, men kräver en minimal arbetsinsats under tiden, så är man bara ute i god tid kan man ju duscha, städa, dricka ett par drajor eller fördriva tiden på annat valfritt sätt medan choucrouten lagar sig själv.

Choucroute Garnie
4-6 ordentligt hungriga

1 kg surkål (mina förpackningar var på 500 g styck. En burk på 700 g funkar det med)
2-300 g sidfläsk (rimmat eller lättrökt. Inte för hårt rökt)
1 gul lök, tunt skivad
1-2 klyftor vitlök, krossad eller skivad
1 flaska torrt vitvin, helst riesling (den här är bra)
10 enbär
2 lagerblad
1 tsk korianderfrön
salt & peppar

Ett rejält lass (~1 kg) blandade korvar av bra kvalitet. Chorizo, serbisk vitlökskorv, thüringenkorv, ankkorv - vad du nu gillar. Ta ett par olika sorter. Om du inte hittar mer än en sort som verkar god kan du ersätta med kassler i nödfall.

• Tärna sidfläsket i 2-4 cm stora bitar. Det är inte så noga


• Bryn sidfläsket i lite smör eller ankfett i en ordentligt stor gryta. Det behövs inte mycket fett, sidfläsket släpper fett efter en liten stund


• Lägg i den skivade gula löken och låt den mjukna ett par minuter. Låt vitlöken gå med en stund också


• Skölj surkålen i ordentligt med vatten och lägg i grytan.


• Häll på vinet och lägg i kryddorna. Det bör se ut ungefär så
  
  här:


• Låt det hela småputtra under lock ungefär en timme


• Lägg korvarna ovanpå kålen, lägg på locket igen och låt puttra 30-40 minuter till så att korvarna är genomvarma:
  


• Servera med en bra senap, gott bröd och/eller kokt potatis, ev även cornichoner. Weissbier är godast att dricka till, eller en god torr (!) tysk riesling

Länktips till

Vad skulle det innebära att äta Superbowl-dieten? (video)

Om varför man inte bör äta vad reklamen säljer...

Lite länktips

Intressant akademisk artikel om internet, porr och våldtäkt. Läsvärd!

Dito om sambanden mellan våld och våldsam film.

Sen vill jag understryka att man faktiskt inte bör dra normativa slutsatser av någon av dessa artiklar. Värt att poängtera kanske.

Kendo, Jodo och Forza

Att träna kendo är något jag är väldigt förtjust i. Träningen innehåller precis lagom blandning av teknik, precision, styrka och kondition för att passa mig. Samt att det ritualiserade våldet med stort fokus på etikett och artighet tilltalar mitt sinne för estetik.

Tyvärr krockar mitt jobbschema med kendoträningen på så sätt att malmöklubben tränar när jag är i Stockholm, och stockholmsklubben tränar när jag är i Malmö. Därför har jag sedan nån vecka tillbaka även börjat träna jodo. Jodo, som betyder 'stavens väg' är om möjligt ännu mer ritualiserat än kendo i det att man tränar kata, dvs förutbestämda rörelsemönster.

Kata innebär per automatik att stort fokus läggs på teknik, precision och exakt utförande. Tyvärr är nackdelen med att träna kata att det inte är lika fysiskt ansträngande som jigeiko, kakari-geiko och uchikomi-geiko (olika träningsformer med fullkontaktshugg mot motståndare i rustning - som ibland hugger tillbaka).

Jodo verkar kul och intressant, men jag har känt ett behov av mer fysisk träning för att bygga upp styrka och kondition. Därför gick jag igår och provade en träningsform som kallas 'Forza' på ett gym nära mitt jobb. Forza beskrivs som en träningsform inspirerad av kendo och samuraiernas svärdskonst, och efter ett träningspass kan jag lugnt konstatera att nyckelorden här är inspirerad av. Det blev snabbt uppenbart att instruktören inte har tränat någon budo-art som innehåller svärdshantering, för såväl grepp, fotposition, timing och huggteknik var allt annat än korrekta.

Men träningspasset var ansträngande, det måste jag erkänna. Idag är mina armar fortfarande matta, och direkt efter träningspasset igår darrade armarna så mycket att det var svårt att dricka ett glas vatten utan att spilla.

Så kommer jag att fortsätta? Tja, jag ger det nog ett par chanser till innan jag bestämmer mig. Men sett som ren styrke- och konditionsträning var det faktiskt inte så illa. Det gäller bara att se till att det inte leder till att jag lägger mig till med ovanor i min teknik.

Sen måste jag erkänna att jag tycker att namnet är bland det fånigaste jag hört. Exakt vad har 'forza' med japansk svärdskonst att göra?

Edit Ett förtydligande: jodo handlar alltså om tekniker för att försvara sig mot (och vinna över) en svärdsman med hjälp av en trästav på ca 128 cm. Till skillnad från kendo så tränas jodo inte i fullkontakt eftersom man inte bär rustning när man tränar jodo

Stilstudie i kött

1,2 kg högrev på väg att bli bouef bourgignon

Gitto på besök

I lördags kom trevliga Gitto förbi hos mig och M för drinkar och Sybarit. Men det blev inget Sybarit. Istället blev det:

• Vanilla Cosmopolitan
• GT
• Bouef Bourgignon med nybakat bröd, Côtes du Rhône i glasen
• Äppel & kanelglass
• Kaffe och grappa

En bra kväll helt enkelt. Sen gick hon på fest, jag och M gick till På Besök, Malmös trevligaste hak.

Kaffeglassen

Efter att mina första försök med glassmaskinen blivit rätt tråkiga bestämde jag mig för att det nog faktiskt var en bra idé att läsa på, åtminstone lite grann. Sagt och gjort, jag bläddrade lite i böcker av både Nigella och Jan Hedh, tittade igenom min hög av tidningen Gourmet och surfade runt ett tag. Efter att ha inspirerats av Gourmet 3/04 och modifierat receptet därifrån blev det en kaffeglass som var bland det bästa jag ätit. Konsistensen blev mjuk och fin, smaken vuxen med djup fyllighet från sirapen och beska och bränd ton från kaffet som gör att sötman inte tar överhanden. Glassen passar utmärkt som den är, men ett ännu vuxnare sätt att servera den är att lägga en kula i ett cocktailglas och hälla över antingen några centiliter mörk rom eller en citruslikör som t.ex. Cointreau.

Eftersom glassen gjordes rätt mycket på frihand utan löpande anteckningar, som det mesta jag gör i köket, så är det här ett försök att återskapa receptet. Pröva er fram.

Några utgångspunkter:

• Jag äger ingen espressomaskin, och gör därför fuskespresso på snabbkaffe – en till två teskedar snabbkaffe upplöst i ca fyra centiliter kokande vatten från vattenkokaren blir ett bra substitut i matlagning. Denna lösning fungerar även förvånansvärt bra om man vill göra cappucino eller latte hemma utan riktig maskin, men mer om det en annan gång.
  
• Det är inte en absolut nödvändighet att värma upp smeten, men konsistensen blir bättre och glassen håller längre i frysen, även om den så klart är godast nygjord.

Kaffeglass
ca 4 portioner

3dl vispgrädde
4 stora äggulor
1 dl (knappt) mörk sirap
5 rågade teskedar snabbkaffe + 1 dl kokande vatten

1. Börja med att göra kaffet och ställ åt sidan
2. Vispa ihop äggulorna med sirapen och därefter grädden.
3. Rör i kaffet. Smaka av sötman – beroende på vilket kaffe du använder kan det behövas lite mer sirap.
4. Värm smeten, antingen i vattenbad eller på låg värme under konstant omrörning tills den tjocknar så att den täcker baksidan av sleven. Det är en bra idé att fylla diskhon med kallt vatten, så om smeten ser ut att bli för varm är det bara att dunka ner kastrullen i vattnet och vispa frenetiskt.
5. Låt smeten svalna, gärna i vattenbadet så går det snabbare. Ett par nävar is i vattnet gör underverk om du har bråttom. Hit kan förberedas ett par timmar i förväg, det är bara att ställa smeten i kylen tills du är sugen.
6. Kör smeten i glassmaskin när smeten är ordentligt sval, gärna kyskåpskall om man använder glassmaskin med kylpuck.
   
   Njut. Glassen är bäst direkt, men håller flera dagar i frysen.

Adopterad älskling

De trogna läsarna av Lisa & Johans blogg minns kanske att de vänligt nog adopterade bort sin avlagda glassmaskin efter att den ersatts av en yngre och vackrare modell (även om det inte blev den supermodell vi alla åtrår). Efter en strid på målsnöret knep jag maskinen framför ögonen på Gitto till hennes initiala förtret, även om det verkade gå över rätt fort.

När maskinen väl hämtats och ny kylpuck inhandlats var det dags att prova underverket. Som första försök, och helt utan recept bestämde jag mig för en enkel jordgubbssorbet eftersom varken ägg, grädde, glykos eller andra roliga glassingredienser fanns hemma. Sagt och gjort, frusna jordgubbar tinades halvt och mixades med vit sirap och en aning pressad citron (lite citrus ger fräschör och lyfter fram jordgubbarnas smak på ett trevligt sätt).

Tyvärr inleddes experimenten med en stor flopp! Mitt eget fel på grund av bristande tålamod, men efter att kylpucken tillbringat drygt sex timmar frysen brann nyfikenheten, så jag var ju tvungen att prova där framåt 22 på kvällen. Kylpucken var dock inte tillräckligt kall så smeten stelnade inte. Inte så mycket att göra åt saken, det fick helt enkelt bli jordgubbssorbet till frukost istället.

Och resultatet? Inget att hänga i julgranen. Ordinär konsistens, alldaglig smak. Denna extremt enkla variant kan alltså fungera som nödlösning om man blir väldigt sorbetsugen när alla affärer har stängt, men överträffar egentligen inte köpt glass eller sorbet.

Men som tur var skulle experimenten inte ta slut där! Nästa del: En kaffeglass av guds nåde