Ni minns väl
chablisprovningen från i höstas? Häromdagen fick jag chansen att på en mässa prova ett fantastiskt utbud av chablis grand cru. Några personliga slutsatser kan jag dra.
För det första är jag inte särskilt förtjust i de ekfatslagrade varianterna. De viner jag gillade bäst har bara fått lite lätt kontakt med ek, antingen genom att fatjäsas eller genom att en liten andel av vinet (ex 15 %) har fatlagrats. De mer ekade chabliserna föll mig inte alls på läppen, jag tycker fattonerna får dem ur balans.
Vidare kan jag konstatera att jag inte tycker att chablis, inte ens grand cru, bör lagras för länge. Särskilt kombinationen av fat och mognadstoner tycker jag är problematisk i chablis. När den friska, krispiga syran försvinner och ersätts med lite tanniner från faten och sekundära aromer från lagringen tycker jag vinerna tappar det som är hela poängen med chablis. Intressant nog, för annars brukar jag älska mogna viner.
Men bland de lite äldre vinerna stack ett vin ut på ett positivt sätt:
Chablis Grand Cru Les Clos 2002 från
Domaine des Malandes. Att sen ägarinnan själv, Lyne Marchive , visade sig vara oerhört trevlig och sympatisk gjorde ju inte saken sämre.
För det kan ju noteras, vissa av de franska representanterna var överraskande nonchalanta. Att bli ignorerad i flera minuter, och sedan få se representanten klippa naglarna framför en medan man provar vin gör en ju inte särskilt positivt inställd... men visst, är
man den största producenten tycker man kanske inte att man behöver vara trevlig mot sina kunder?
Bland de yngre vinerna tyckte jag
Chablis Grand Cru Blanchots 2008 från Chateau de Viviers (producerad av
Lupé-Cholet) var riktigt bra. Härligt aptitretande vin jag gärna skulle skölja ner lite skaldjur med.
