Dagen borjar tungt. Det ar morkt och kallt - omkring 10 grader och jag gar i shorts och kortarmat. Fryser. Vagen ar spikrak hela vagen bort till horisonten. Befinner mig pa mesetan, hogplatan pa 800 meters hojd. Ser inte en levande sjal pa 10 kilometer. Solen gar upp och den varsta kylan forsvinner.
Tar emot att ga rakt fram i all oandlighet. Behover piggas upp. Lyssnar pa musik for forsta gangen under caminon. Bruce Springsteens Seeger Sessions bar mig de 7 kilometerna till forsta byn och dagens forsta kaffe. Precis vad jag behover.
Euforin fran Hakan Hellstrom, energin fran The Clash och Florence Valentin gor ryggsacken latt. Fotterna flyger fram nar Amanda sjunger "Chernobyl was a cover-up". Bluegrass passar perfekt till det branda landskapet. Flyter fram och inser att jag redan gatt over 30 kilometer. Nu ar bara fragan om jag skall fortsatta fram till Sahagun och darmed ga 40 kilometer idag eller om jag skall noja mig med de 33 jag gatt innan klockan hunnit bli 13?
Det far nog bli 40...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Wow. Jag är impad!
Hörru mannen! Nu är det dags att du hör av dig - den 27:e var ett tag sen och efter det; nada. Hur är läget? Har du kommit fram? Eller ni? Är du brun som en bisonoxe? Har du badat i Atlanten? Är du mager? Vill du åka på kryssning i mitten av augusti [vi har redan bokat åt dig]?
Hör av dig Tiger...
Skicka en kommentar