Som jag skrev nyss ogillar jag Bongs sätt att skriva i Sydsvenskan. Men ännu mer ogillar jag sättet som Bong recenserar krogar.
Att bara besöka en krog en gång och äta ett begränsat urval av rätter på menyn (oftast två vardera av förrätt, varmrätt och dessert) och sedan recensera krogen tycker jag är under all kritik.
Seriös krogkritik förutsätter att man besökt en krog flera gånger och provat större delen av menyn. Allt annat faktiskt löjligt. Alla krogar har bra dagar och dåliga dagar. Besöker man en krog flera gånger kan man skriva om hur höga topparna är och hur låga dalarna är. Nöjer man sig med ett besök vet man inte ens om det var en bra dag eller en dålig dag man var där.
Jessica har skrivit tänkvärt om recensioner, men åtminstone när det gäller krogrecensioner så håller jag inte med. Jag har själv märkt av vilken skillnad en recension kan göra. Jag var visserligen bara anställd och inte ägare till krogen i fråga, men det var jag som hade serverat Kvällspostens utsända den kvällen. De åt två förrätter, sedan en varmrätt och en smårätt. Deras recension* stod sedan med i tidningen i ungefär ett år. Trots att vi hade bytt meny flera gånger sedan dess. Och trots att vi bytt kockar.
En av Malmös bättre krogar fick häromåret en lysande recension av Bong med högsta betyg på allt. Krögaren har efteråt berättat att månaderna efter att recensionen publicerats hade de ungefär 20 % fler matgäster än vad de brukar ha. Det är den typen av makt en recensent har. Jag önskar bara att de att de använde den makten lite mer genomtänkt.
När jag läser om krogar vill jag ju veta om kvaliteten på maten är svajig eller helgjuten och om servicen varierar. Som krogbesökare är jag ju trots allt i första hand intresserad av vilken upplevelse jag kan förvänta mig, inte vilken upplevelse recensenten hade.
*recensionen av såväl mig som maten var för övrigt rätt välvillig. Det är alltså metoderna, inte deras bedömning i mitt fall som jag irriteras över
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Idag finns ett rätt bra exempel på att litteraturrecensioner kan bli rätt förvirrande. Ronnie Sanddahls debutbok, en person som jag över huvudtaget inte visste ett jota om förrän Isobel skrev om honom, sågas i sina molekylära beståndsdelar i SvD medan DN ger den mycket god kritik. Så vad ska man tro om det? Jag läser inte den genre böcker den verkar företräda så jag behöver inte tänka länge. Dessutom tar jag recensioner med en stor nypa salt, just för det där med det subjektiva inslaget.
Vad gäller krogrecensioner så läste jag någonstans att en tidning hade som minimum att besöka varje krog tre gånger. Kanske bör varje tidning som recenserar krogar ha sin krogrecensionspolicy angiven för att höja sin trovärdighet när de har så pass hög inverkan på besöksfrekvensen som det nu verkar. Dessutom borde recensioner bara vara giltiga för en speciell tid, särskilt när det gäller krogar, eftersom de, som du själv säger, byter menyer, kockar etc.
Själv har jag aldrig bott i Malmö. Sett utifrån krogrecensionerna som Bong utkommer med har jag svårt att se att jag skulle välja restaurang efter det.
Själv slutade jag bry mig rätt rejält om krogrecensioner efter det att en krogrecensent klagade om att en av hans/hennes sushi hade en fyrkantig skiva omelett ovanpå (nigiri tamago). Om man inte kan mat så ska man förmodligen inte skriva krogrecensioner.
Alltså, jag håller med dig :). (det kunde jag ju ha klämt fram lite tidigare typ *ler* )
Skicka en kommentar