lördag 31 mars 2007
Chokladglass av guds nåde
Jag är normalt ingen fantast av chokladglass. Oftast jolmigt och ointressant. Kvällens kreation blev dock helt otrolig. Sting och karaktär extraodinaire. Utförligare rapport kommer när jag har tillgång till en dator på vilken jag kan ladda upp fotona.
Gästblogg: Andreas
Min gode vän Andreas är en vapendragare av rang: vi inte bara dricker sprit ihop, vi hugger dessutom varannn i huvudet med svärd. Till slut har han kommit sig för att gästblogga:
Äventyr i en skobutik
För ett par månader sedan kom jag äntligen till insikt och insåg att om jag tar hand om skorna jag tycker om så behöver jag inte med nödvändighet köpa nya skor varannan månad. Det gör jag visserligen gärna i alla fall, men nödtvåget försvinner och jag har desto fler skor.
Jag gick till en av skobutikerna på Triangeln - jag nämner inte dess namn, men det är den som ligger närmast Dressman - för att köpa mig skoblock. Skoblock är en gammal fantastisk uppfinning som tyvärr inte används så ofta längre. Vad de gör är helt enkelt att de rätar ut vecken som uppstår i tåleden. De finns i olika material: trä och plast. Skoblock i plast är en styggelse. Men det om detta.
Jag gick in i sagda skobutik och förhörde mig om tillgängligheten på skoblock. Biträdet tittade på mig med en tom och lite glasartad blick och svarade mycket tveksamt ett utdraget nekande. Jag lät förstå att svaret förbryllade mig och ifrågasatte biträdets säkerhet kring nekandet. Biträdet fick då gå att konsultera sin chef - och se: visst saluförde man skoblock och dessutom i flera färger, former och storlekar.
Som jag tidigare sa så har skoblock av outgrundlig anledning fallit glömska - men jag hade förväntat mig att personalen på den typ av etablissemang som saluför dylika artiklar i alla fall stundtals har hört talas om dessa. Nå, detta var månader sedan, och jag har inte haft anledning att besöka stället sedan dess. I helgen skulle jag så gå och köpa något så enkelt som skosnören, och trots att jag skojade med Björn på vägen om huruvida biträden i just denna äffär, den enda av sitt slag öppen vid tillfället, kände till konceptet, så beslöt jag att göra ett försök.
Jag går alltså fram till disken och ber om ett par skosnören. Efter ett par enkla förtydligande kring önskad färg och längd får jag så ett paket skosnören. Jag åminner mig mina numera ganska talrika skor och ber om att få två par. Döm om min förvåning när följande utspelar sig:
”Ja, men det är två.”
”Ja. Jag vill ha två par.”
”Ja, men asså det är två snören.”
”Ja. Jag vill ha två par.”
”Men, det är ett par.”
”Ja. Jag vill ha två par.”
”Det blir fyra snören?”
”Ja.”
Då tar biträdet tillbaka det paket jag fått, hämtar ett till och börjar noggrant jämföra snörena i paketen. Efter en stund förklarar han sig med att
”Jag ska bara kolla att de är likadana.”
Jag hade i dethär läget inte kunnat hålla tillbaka kommentaren om jag försökt, men det gjorde jag inte:
”Asså, det är lungt, det är till två olika par skor.”
Då tittar biträdet, lite yrvaket, upp på mig och säger ”Jaha!” Och låter mig strax därefter äntligen betala och gå därifrån.
/Andreas
Äventyr i en skobutik
För ett par månader sedan kom jag äntligen till insikt och insåg att om jag tar hand om skorna jag tycker om så behöver jag inte med nödvändighet köpa nya skor varannan månad. Det gör jag visserligen gärna i alla fall, men nödtvåget försvinner och jag har desto fler skor.
Jag gick till en av skobutikerna på Triangeln - jag nämner inte dess namn, men det är den som ligger närmast Dressman - för att köpa mig skoblock. Skoblock är en gammal fantastisk uppfinning som tyvärr inte används så ofta längre. Vad de gör är helt enkelt att de rätar ut vecken som uppstår i tåleden. De finns i olika material: trä och plast. Skoblock i plast är en styggelse. Men det om detta.
Jag gick in i sagda skobutik och förhörde mig om tillgängligheten på skoblock. Biträdet tittade på mig med en tom och lite glasartad blick och svarade mycket tveksamt ett utdraget nekande. Jag lät förstå att svaret förbryllade mig och ifrågasatte biträdets säkerhet kring nekandet. Biträdet fick då gå att konsultera sin chef - och se: visst saluförde man skoblock och dessutom i flera färger, former och storlekar.
Som jag tidigare sa så har skoblock av outgrundlig anledning fallit glömska - men jag hade förväntat mig att personalen på den typ av etablissemang som saluför dylika artiklar i alla fall stundtals har hört talas om dessa. Nå, detta var månader sedan, och jag har inte haft anledning att besöka stället sedan dess. I helgen skulle jag så gå och köpa något så enkelt som skosnören, och trots att jag skojade med Björn på vägen om huruvida biträden i just denna äffär, den enda av sitt slag öppen vid tillfället, kände till konceptet, så beslöt jag att göra ett försök.
Jag går alltså fram till disken och ber om ett par skosnören. Efter ett par enkla förtydligande kring önskad färg och längd får jag så ett paket skosnören. Jag åminner mig mina numera ganska talrika skor och ber om att få två par. Döm om min förvåning när följande utspelar sig:
”Ja, men det är två.”
”Ja. Jag vill ha två par.”
”Ja, men asså det är två snören.”
”Ja. Jag vill ha två par.”
”Men, det är ett par.”
”Ja. Jag vill ha två par.”
”Det blir fyra snören?”
”Ja.”
Då tar biträdet tillbaka det paket jag fått, hämtar ett till och börjar noggrant jämföra snörena i paketen. Efter en stund förklarar han sig med att
”Jag ska bara kolla att de är likadana.”
Jag hade i dethär läget inte kunnat hålla tillbaka kommentaren om jag försökt, men det gjorde jag inte:
”Asså, det är lungt, det är till två olika par skor.”
Då tittar biträdet, lite yrvaket, upp på mig och säger ”Jaha!” Och låter mig strax därefter äntligen betala och gå därifrån.
/Andreas
fredag 30 mars 2007
Rysk roulette: vådaskott
Än så länge är tåget faktiskt i tid. Men på grund av elfel så har bistron inga fungerande kylar. Följaktligen finns det ingen mat, eftersom all mat som klarar rumstemperatur var slut innan Södertälje. Likaså rödvinet.
Alltså ställs jag och vännen S inför valet att dricka rumstempererad öl eller rumstempererat vitvin. Skål då.
Men pursern är den trevligaste hittintills. Han flörtar dock skamlöst med mig. Men det kan jag leva med.
Alltså ställs jag och vännen S inför valet att dricka rumstempererad öl eller rumstempererat vitvin. Skål då.
Men pursern är den trevligaste hittintills. Han flörtar dock skamlöst med mig. Men det kan jag leva med.
Rysk roulette
Idag vågar jag mig på en rejäl chansning. Jag tar tåget igen. Trots allt jag skrivit.
Undrar om vi kommer fram i tid?
För säkerhets skull kommer jag att ha druckit vin redan innan jag sätter mig på tåget och troligen fortsätta med det ombord eftersom en vän är med på samma tåg. Så blir jag lite mindre arg än vanligt om vi blir försenade.
Undrar om vi kommer fram i tid?
För säkerhets skull kommer jag att ha druckit vin redan innan jag sätter mig på tåget och troligen fortsätta med det ombord eftersom en vän är med på samma tåg. Så blir jag lite mindre arg än vanligt om vi blir försenade.
torsdag 29 mars 2007
I förbifarten
Precis så här bra kan sushi vara. Helgeflundra, tonfisk, smörfisk, lax, räka, japansk sill, röding å en sista nigiri som jag inte minns vad det var. Maki med rostbiff & koriander, resp. tonfisk & avocado.Mer info kommer. Nu måste jag jobba.
Dagen efter kvällen före
Gittogether var precis lika trevligt som jag hoppats. Det bjöds på socialistisk salami, pratades mat och vin och politik, intervjuades av SVT och umgicks rent allmänt. En troligtvis ofullständig lista (hojta om jag glömt någon) över vilka som var där inkluderar:
Lisa och Johan
Jessika
Gitto och Magnus
Louise
K och L
Spacebabe
Kinna
Lager
Vinlusen
På Stan-Elin
Alice
Allt om Mat-Malin
Sushi-David
Skön blandning av nya ansikten och folk som var med sist. Och alla verkade vara på sprudlande humör.
Lisa och Johan
Jessika
Gitto och Magnus
Louise
K och L
Spacebabe
Kinna
Lager
Vinlusen
På Stan-Elin
Alice
Allt om Mat-Malin
Sushi-David
Skön blandning av nya ansikten och folk som var med sist. Och alla verkade vara på sprudlande humör.
onsdag 28 mars 2007
Tuta i sin egen lur
Jahapp, då hade man rätt. Coke zero jag skrev om här, och deras marknadsföring här. Det visar sig att det ändå var företagets officiella hållning att rikta sig till 'grabbar'. Vilken tur. Då slipper man dricka coke zero iallafall.
Lite tankar om FRA och avlyssning
K skriver argt och bra om förslaget till ny lagstiftning för FRA:s avlyssning. Jag betvivlar inte en sekund att han vet vad han pratar om i de tekniska frågorna. Däremot håller jag inte helt med om slutsatserna om vad det är man vill uppnå med förslaget. Eller för att förtydliga: jag tror att de punkter K listar blir konsekvenserna, men jag är inte övertygad om att det är de som är syftena.
Med tanke på hur oinsatta politiker generellt sett är i komplicerade sakfrågor så tror jag nog att de helt enkelt faktiskt tror på att FRA:s avlyssning kommer göra Sverige säkrare genom att kunna minska risken för lyckade terroristaktioner här.
Vad FRA kan vilja? Tja, jag tror inte vi ska underskatta sannolikheten att de helt enkelt vill kunna samla in data som längre fram kan användas som just den tränings- och testdata som K konstaterar saknas idag. Eller i klarspråk: om det inträffar tillräckligt många terrordåd då datainsamlingen pågår får man förr eller senare en tillräcklig mängd relevanta data att utgå ifrån.
Låt mig dock vara tydlig: jag är starkt emot förslaget. Det kränker den personliga integriteten på ett synnerligen obehagligt sätt och kommer troligen bli helt verkningslöst. Men jag tror faktiskt inte det springer ur varken ondska eller en önskan att skrämma och kontrollera oskyldiga medborgare. Jag tror att vi bör hålla isär vad ett förslag syftar till och vad det får för effekter. Om inte annat så för att man riskerar att inte bli tagen på allvar i debatten annars. De som skriker 'de är ute efter oss de djävlarna!'* avfärdas oftast utan att lyssnas på.
*ska inte läsas som att jag tycker att K har ett sådant tonläge. Det tycker jag nämligen inte.
Med tanke på hur oinsatta politiker generellt sett är i komplicerade sakfrågor så tror jag nog att de helt enkelt faktiskt tror på att FRA:s avlyssning kommer göra Sverige säkrare genom att kunna minska risken för lyckade terroristaktioner här.
Vad FRA kan vilja? Tja, jag tror inte vi ska underskatta sannolikheten att de helt enkelt vill kunna samla in data som längre fram kan användas som just den tränings- och testdata som K konstaterar saknas idag. Eller i klarspråk: om det inträffar tillräckligt många terrordåd då datainsamlingen pågår får man förr eller senare en tillräcklig mängd relevanta data att utgå ifrån.
Låt mig dock vara tydlig: jag är starkt emot förslaget. Det kränker den personliga integriteten på ett synnerligen obehagligt sätt och kommer troligen bli helt verkningslöst. Men jag tror faktiskt inte det springer ur varken ondska eller en önskan att skrämma och kontrollera oskyldiga medborgare. Jag tror att vi bör hålla isär vad ett förslag syftar till och vad det får för effekter. Om inte annat så för att man riskerar att inte bli tagen på allvar i debatten annars. De som skriker 'de är ute efter oss de djävlarna!'* avfärdas oftast utan att lyssnas på.
*ska inte läsas som att jag tycker att K har ett sådant tonläge. Det tycker jag nämligen inte.
The social event of the season
Ikväll blir det bloggöl, eller Gittogether.
Sist var det extremt trevligt med diskussioner om högt och lågt, men mest om vad man har ätit, skulle vilja äta, inte borde ätit och inte vågat äta. Inte så konstigt kanske eftersom de flesta aldrig hade träffats förut.
Långa diskussioner om vad som får anses oetiskt att äta slutade i ett konsensus om att det inte hade varit ok att äta kalvens testiklar inom synhåll från den, vilket en av bloggarna blivit bjuden på. Men klokt nog tackat nej till.
Vad som kommer att avhandlas ikväll? Tja, vi får väl se. Men gissningsvis en hel del om mat, vin och politik. Kom dit och se, helt enkelt.
Judit & Bertil (Bergsunds Strand 38) kl 18.
17 om du vill bli intervjuad av SVT.
Sist var det extremt trevligt med diskussioner om högt och lågt, men mest om vad man har ätit, skulle vilja äta, inte borde ätit och inte vågat äta. Inte så konstigt kanske eftersom de flesta aldrig hade träffats förut.
Långa diskussioner om vad som får anses oetiskt att äta slutade i ett konsensus om att det inte hade varit ok att äta kalvens testiklar inom synhåll från den, vilket en av bloggarna blivit bjuden på. Men klokt nog tackat nej till.
Vad som kommer att avhandlas ikväll? Tja, vi får väl se. Men gissningsvis en hel del om mat, vin och politik. Kom dit och se, helt enkelt.
Judit & Bertil (Bergsunds Strand 38) kl 18.
17 om du vill bli intervjuad av SVT.
lördag 24 mars 2007
Ännu mer om dryck till sushi
En hel del vinskribenter brukar rekommendera torr sherry (företrädesvis Fino) till sushi. Som den konsumentupplysare och sushiälskare man är så kunde jag inte låta bli att prova. Sagt och gjort, en mycket sval flaska Fino Inocente korkades upp till en god sushi.
Sherryn i fråga är en riktigt bra Fino, absolut inte oäven till lite goda tapas som t.ex. tryffelsalami, oliver och grillad paprika.
Och till sushi?
Mja, det är ju inte äckligt. Men inte någon lysande smakupplevelse heller om jag får säga mitt. Jag tycker nog faktiskt att sushin och sherryn passar bättre var och en för sig.
Så jag fortsätter att piska en död häst: du skall dricka champagne till sushi!
Sherryn i fråga är en riktigt bra Fino, absolut inte oäven till lite goda tapas som t.ex. tryffelsalami, oliver och grillad paprika.
Och till sushi?
Mja, det är ju inte äckligt. Men inte någon lysande smakupplevelse heller om jag får säga mitt. Jag tycker nog faktiskt att sushin och sherryn passar bättre var och en för sig.
Så jag fortsätter att piska en död häst: du skall dricka champagne till sushi!
torsdag 22 mars 2007
Vilken lättnad!
Nu har den gode Andreas lovat att få sitt gästblogginlägg färdigt, så då behöver jag inte skriva om hur han tappade ut en flaska cava från fönstret på andra våningen när vi skulle sabrera i lördags.
Så skönt. För det hade ju nästan varit elakt att hänga ut honom på det sättet.
Så skönt. För det hade ju nästan varit elakt att hänga ut honom på det sättet.
fredag 16 mars 2007
Mitt eget fel antar jag
Jag vet, jag borde veta bättre. Jag har ju för tusan till och med bloggat om det!
Men idag tog jag tåget igen. Jag vet, jag vet, jag borde vetat bättre... men ska man från Örebro till Malmö är SJ ändå snabbast.
Klart tåget från Örebro till Mjölby blev försenat med 35 minuter.
Trösten är väl att uppkopplingen på X2000 iallafall fungerar idag så att jag kan blogg-gnälla på SJ.
Men idag tog jag tåget igen. Jag vet, jag vet, jag borde vetat bättre... men ska man från Örebro till Malmö är SJ ändå snabbast.
Klart tåget från Örebro till Mjölby blev försenat med 35 minuter.
Trösten är väl att uppkopplingen på X2000 iallafall fungerar idag så att jag kan blogg-gnälla på SJ.
Märklig marknadsföring
För övrigt har Coca Cola ett rätt märkligt sätt att försöka sälja in Coke Zero. På frågan vad som skiljer Zero från Light svarade deras säljare att 'det här är en sockerfri produkt för grabbarna'.
Det är inte utan att jag undrar om det är deras officiella hållning eller om säljaren bara misstog mig för att vara 'grabb'.
Det är inte utan att jag undrar om det är deras officiella hållning eller om säljaren bara misstog mig för att vara 'grabb'.
Förhandstips
Coca Cola håler på att lansera Coke Zero, en ny sockerfri variant av Coca Cola som ska säljas parallellt med den vanliga Light.
Ett gott initiativ tycker jag. Anledningen är nämligen att Zero är framtagen för att inte ha den karakteristiska smaken av sötningsmedel, ni vet den där sötman som ligger kvar i munnen obehagligt länge som en kemisk hinna.
Jag måste faktiskt säga att jag tycker de lyckats rätt bra. Påfallande mycket mindre kvardröjande sötma.
Så kommer jag att dricka den?
Nej.
Jag tycker fortfarande att cola smakar, för att citera Bloom County, 'kryddad batterisyra'.
Ett gott initiativ tycker jag. Anledningen är nämligen att Zero är framtagen för att inte ha den karakteristiska smaken av sötningsmedel, ni vet den där sötman som ligger kvar i munnen obehagligt länge som en kemisk hinna.
Jag måste faktiskt säga att jag tycker de lyckats rätt bra. Påfallande mycket mindre kvardröjande sötma.
Så kommer jag att dricka den?
Nej.
Jag tycker fortfarande att cola smakar, för att citera Bloom County, 'kryddad batterisyra'.
lördag 10 mars 2007
Aj fan!
Man står där i köket och tänker "lite chili borde ju vara gott i en bouef bourgignone. Fruktigt och mustigt så där".
Och så glömmer man ännu en gång att när thailändarna beskriver Sriracha (typ puréad chili) som 'super hot' så skojar de inte.
Det bränner. Undrar om det kommer att gå att äta. Synd på ett kilo högrev annars.
Och så glömmer man ännu en gång att när thailändarna beskriver Sriracha (typ puréad chili) som 'super hot' så skojar de inte.
Det bränner. Undrar om det kommer att gå att äta. Synd på ett kilo högrev annars.
fredag 9 mars 2007
Mer om recensioner
Som jag skrev nyss ogillar jag Bongs sätt att skriva i Sydsvenskan. Men ännu mer ogillar jag sättet som Bong recenserar krogar.
Att bara besöka en krog en gång och äta ett begränsat urval av rätter på menyn (oftast två vardera av förrätt, varmrätt och dessert) och sedan recensera krogen tycker jag är under all kritik.
Seriös krogkritik förutsätter att man besökt en krog flera gånger och provat större delen av menyn. Allt annat faktiskt löjligt. Alla krogar har bra dagar och dåliga dagar. Besöker man en krog flera gånger kan man skriva om hur höga topparna är och hur låga dalarna är. Nöjer man sig med ett besök vet man inte ens om det var en bra dag eller en dålig dag man var där.
Jessica har skrivit tänkvärt om recensioner, men åtminstone när det gäller krogrecensioner så håller jag inte med. Jag har själv märkt av vilken skillnad en recension kan göra. Jag var visserligen bara anställd och inte ägare till krogen i fråga, men det var jag som hade serverat Kvällspostens utsända den kvällen. De åt två förrätter, sedan en varmrätt och en smårätt. Deras recension* stod sedan med i tidningen i ungefär ett år. Trots att vi hade bytt meny flera gånger sedan dess. Och trots att vi bytt kockar.
En av Malmös bättre krogar fick häromåret en lysande recension av Bong med högsta betyg på allt. Krögaren har efteråt berättat att månaderna efter att recensionen publicerats hade de ungefär 20 % fler matgäster än vad de brukar ha. Det är den typen av makt en recensent har. Jag önskar bara att de att de använde den makten lite mer genomtänkt.
När jag läser om krogar vill jag ju veta om kvaliteten på maten är svajig eller helgjuten och om servicen varierar. Som krogbesökare är jag ju trots allt i första hand intresserad av vilken upplevelse jag kan förvänta mig, inte vilken upplevelse recensenten hade.
*recensionen av såväl mig som maten var för övrigt rätt välvillig. Det är alltså metoderna, inte deras bedömning i mitt fall som jag irriteras över
Att bara besöka en krog en gång och äta ett begränsat urval av rätter på menyn (oftast två vardera av förrätt, varmrätt och dessert) och sedan recensera krogen tycker jag är under all kritik.
Seriös krogkritik förutsätter att man besökt en krog flera gånger och provat större delen av menyn. Allt annat faktiskt löjligt. Alla krogar har bra dagar och dåliga dagar. Besöker man en krog flera gånger kan man skriva om hur höga topparna är och hur låga dalarna är. Nöjer man sig med ett besök vet man inte ens om det var en bra dag eller en dålig dag man var där.
Jessica har skrivit tänkvärt om recensioner, men åtminstone när det gäller krogrecensioner så håller jag inte med. Jag har själv märkt av vilken skillnad en recension kan göra. Jag var visserligen bara anställd och inte ägare till krogen i fråga, men det var jag som hade serverat Kvällspostens utsända den kvällen. De åt två förrätter, sedan en varmrätt och en smårätt. Deras recension* stod sedan med i tidningen i ungefär ett år. Trots att vi hade bytt meny flera gånger sedan dess. Och trots att vi bytt kockar.
En av Malmös bättre krogar fick häromåret en lysande recension av Bong med högsta betyg på allt. Krögaren har efteråt berättat att månaderna efter att recensionen publicerats hade de ungefär 20 % fler matgäster än vad de brukar ha. Det är den typen av makt en recensent har. Jag önskar bara att de att de använde den makten lite mer genomtänkt.
När jag läser om krogar vill jag ju veta om kvaliteten på maten är svajig eller helgjuten och om servicen varierar. Som krogbesökare är jag ju trots allt i första hand intresserad av vilken upplevelse jag kan förvänta mig, inte vilken upplevelse recensenten hade.
*recensionen av såväl mig som maten var för övrigt rätt välvillig. Det är alltså metoderna, inte deras bedömning i mitt fall som jag irriteras över
Bra Bong för en gångs skull
Jag har i olika sammanhang ondgjort mig över Sydsvenskans krogrecensent Bong. Min huvudsakliga kritik är Bongs överlastade, svulstiga språk med tendentiösa blommiga liknelser och utvikningar.
Dagens recension är dock ovanligt saklig. Dessutom håller jag i det stora hela med om omdömet. På Besök är ett av Malmös absolut trevligaste ställen, ett av de få där man kan äta frukost, lunch, fika, middag eller dricka öl en hel kväll - och sen komma tillbaka nästa dag och ändå inte vara trött på vare sig maten eller personalen. Anton och Markus har verkligen lyckats med att skapa ett ställe där man vill vara (och snabbt blir) stammis.
Maten på På Besök är god och vällagad. De tar egentligen inte ut svängarna särskilt mycket och försöker kanske inte vara nyskapande, men ibland är det helt rätt val. Innovativ mat, avsmakningsmenyer och laboratoriematlagning är hur kul som helst när man vill låta maten vara en upplevelse, men när man bara vill ha något gott att äta i goda vänners lag medan man dricker bra öl till rimliga priser så är gott och vällagat helt rätt.
ps För den som minns Andreas kommentar om cafésoffor kan det vara kul att veta att det var På Besöks soffa som avsågs
Dagens recension är dock ovanligt saklig. Dessutom håller jag i det stora hela med om omdömet. På Besök är ett av Malmös absolut trevligaste ställen, ett av de få där man kan äta frukost, lunch, fika, middag eller dricka öl en hel kväll - och sen komma tillbaka nästa dag och ändå inte vara trött på vare sig maten eller personalen. Anton och Markus har verkligen lyckats med att skapa ett ställe där man vill vara (och snabbt blir) stammis.
Maten på På Besök är god och vällagad. De tar egentligen inte ut svängarna särskilt mycket och försöker kanske inte vara nyskapande, men ibland är det helt rätt val. Innovativ mat, avsmakningsmenyer och laboratoriematlagning är hur kul som helst när man vill låta maten vara en upplevelse, men när man bara vill ha något gott att äta i goda vänners lag medan man dricker bra öl till rimliga priser så är gott och vällagat helt rätt.
ps För den som minns Andreas kommentar om cafésoffor kan det vara kul att veta att det var På Besöks soffa som avsågs
torsdag 8 mars 2007
Dags att betrakta en bar
Nu går jag och sätter mig i baren på Judit & Bertil (Bergsunds Strand 38). Kom dit och var sociala. Vem vet, jag kanske bjuder på en fernet?
Älskade bitter!
Det slog mig just att det är alldeles för länge sedan jag drack fernet. Åh denna fantastiska dryck fernet, det snabbaste sättet att skilja proffsen från amatörerna!
Någon har sagt om upplevelsen att smaka fernet för första gången att 'det är som att suga på en halstablett medan du får en rak höger', och det är en ganska bra beskrivning.
Smaken kräver tillvänjning, för att uttrycka sig milt. Men när man väl blivit vän med fernet ger den så mycket igen. Uppfriskande och med en bra spark fungerar den som få andra drycker hela kvällen. Utmärkt som aperitif, lysande som digestif och oslagbar tillsammans med en öl när det ska festas ordentligt.
Eftersom fernet inte är så söt som många andra bitters så fungerar det att dricka i praktiken hur många som helst en kväll utan att det blir äckligt eller sliskigt. Dessutom är den snäll mot magen. Det är helt enkelt inte konstigt att fernet i allmänhet dricks av barpersonal och andra proffs.
Gör det du med. Men ta det försiktigt första gången. Du kan bli överraskad.
Ps Om du är rädd för eftersmaken kan du ha ett litet glas apelsinjuice i beredskap. Dricker du juicen tar den helt bort den bittra eftersmaken
Någon har sagt om upplevelsen att smaka fernet för första gången att 'det är som att suga på en halstablett medan du får en rak höger', och det är en ganska bra beskrivning.
Smaken kräver tillvänjning, för att uttrycka sig milt. Men när man väl blivit vän med fernet ger den så mycket igen. Uppfriskande och med en bra spark fungerar den som få andra drycker hela kvällen. Utmärkt som aperitif, lysande som digestif och oslagbar tillsammans med en öl när det ska festas ordentligt.
Eftersom fernet inte är så söt som många andra bitters så fungerar det att dricka i praktiken hur många som helst en kväll utan att det blir äckligt eller sliskigt. Dessutom är den snäll mot magen. Det är helt enkelt inte konstigt att fernet i allmänhet dricks av barpersonal och andra proffs.
Gör det du med. Men ta det försiktigt första gången. Du kan bli överraskad.
Ps Om du är rädd för eftersmaken kan du ha ett litet glas apelsinjuice i beredskap. Dricker du juicen tar den helt bort den bittra eftersmaken
fredag 2 mars 2007
Järnvägsblues
Igår skulle jag till till Linköping på ett viktigt möte. Bokade följaktligen tågbiljett så skulle jag kunna jobba på tåget och förbereda mitt anförande till mötet.
Redan när jag kommer till Stockholm central meddelas att tåget är ca 10 minuter sent pga av problem på vägen in till Stockholm. Ok, inte hela världen, 10 minuter kan jag leva med.
Sen går vi ombord. Och väntar.
Efter ett tag meddelar personalen att vi måste invänta cateringen. Hur det kan komma sig att den dröjer trots att tåget är sent framgår inte. Men till slut börjar vi iallafall rulla.
Sen meddelar personalen att vi ska göra ett oplanerat stopp i Katrineholm eftersom tåget är sent och vi måste släppa av folk.
Väl framme i Linköping är vi 30 minuter sena. Och jag måste börja min föredragning med att be tusen gånger om ursäkt för att alla fått vänta på mig.
Jag vill vara miljövänlig när jag reser, jag vill verkligen det. Men som SJ fungerar idag är det svårt. Det senaste halvåret har tåget varit sent minst hälften av gångerna. Och då menar jag inte ett par minuter, utan en halvtimme eller mer. Jag är ledsen, men det funkar faktist inte.
Så tyvärr blir det nog flyg och bil i fortsättningen.
Redan när jag kommer till Stockholm central meddelas att tåget är ca 10 minuter sent pga av problem på vägen in till Stockholm. Ok, inte hela världen, 10 minuter kan jag leva med.
Sen går vi ombord. Och väntar.
Efter ett tag meddelar personalen att vi måste invänta cateringen. Hur det kan komma sig att den dröjer trots att tåget är sent framgår inte. Men till slut börjar vi iallafall rulla.
Sen meddelar personalen att vi ska göra ett oplanerat stopp i Katrineholm eftersom tåget är sent och vi måste släppa av folk.
Väl framme i Linköping är vi 30 minuter sena. Och jag måste börja min föredragning med att be tusen gånger om ursäkt för att alla fått vänta på mig.
Jag vill vara miljövänlig när jag reser, jag vill verkligen det. Men som SJ fungerar idag är det svårt. Det senaste halvåret har tåget varit sent minst hälften av gångerna. Och då menar jag inte ett par minuter, utan en halvtimme eller mer. Jag är ledsen, men det funkar faktist inte.
Så tyvärr blir det nog flyg och bil i fortsättningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
