Fernet

Jag får en känsla av att sällskapet (och jag) gillar Fernet.


- Från iPhone

Kontraster

På TUR-mässan är de flesta montrarna oerhört påkostade. Det är mat, vin, give-aways och tävlingar.

Men sen finns det de som kör stilrent, avskalat och stenhårt.





- Från iPhone

Aj aj aj!

Mina vänner, jag har mycket dåliga nyheter. Ölkonsumtion innebär en kraftigt ökad risk att attrahera malariamyggor.

M1, jag vet inte hur vi ska kunna hantera denna kunskap vid ett framtida besök hos dig i Ghana! Avstå öl eller ökad risk för malaria...

Notera för övrigt att gravida kvinnor är ännu mer intressanta för malariamyggorna. Huruvida öldrickande i gravid kvinnas sällskap därmed totalt sett minskar risken att bli stucken eller tvärtom ökar den (genom att än fler myggor attraheras) framgår dock inte. Ni kanske kan fälttesta när P&T kommer ner?

Chablis Grand Cru

Ni minns väl chablisprovningen från i höstas? Häromdagen fick jag chansen att på en mässa prova ett fantastiskt utbud av chablis grand cru. Några personliga slutsatser kan jag dra.

För det första är jag inte särskilt förtjust i de ekfatslagrade varianterna. De viner jag gillade bäst har bara fått lite lätt kontakt med ek, antingen genom att fatjäsas eller genom att en liten andel av vinet (ex 15 %) har fatlagrats. De mer ekade chabliserna föll mig inte alls på läppen, jag tycker fattonerna får dem ur balans.

Vidare kan jag konstatera att jag inte tycker att chablis, inte ens grand cru, bör lagras för länge. Särskilt kombinationen av fat och mognadstoner tycker jag är problematisk i chablis. När den friska, krispiga syran försvinner och ersätts med lite tanniner från faten och sekundära aromer från lagringen tycker jag vinerna tappar det som är hela poängen med chablis. Intressant nog, för annars brukar jag älska mogna viner.


Men bland de lite äldre vinerna stack ett vin ut på ett positivt sätt: Chablis Grand Cru Les Clos 2002 från Domaine des Malandes. Att sen ägarinnan själv, Lyne Marchive , visade sig vara oerhört trevlig och sympatisk gjorde ju inte saken sämre.

För det kan ju noteras, vissa av de franska representanterna var överraskande nonchalanta. Att bli ignorerad i flera minuter, och sedan få se representanten klippa naglarna framför en medan man provar vin gör en ju inte särskilt positivt inställd... men visst, är man den största producenten tycker man kanske inte att man behöver vara trevlig mot sina kunder?


Bland de yngre vinerna tyckte jag Chablis Grand Cru Blanchots 2008 från Chateau de Viviers (producerad av Lupé-Cholet) var riktigt bra. Härligt aptitretande vin jag gärna skulle skölja ner lite skaldjur med.

Som sagt...

Jag tror bestämt det firas irländskt...

- Från iPhone

St Paddy

Idag firar vi att Irland är fritt från ormar!


- Från iPhone

Äta i Bergamo

Lokala specialiteter är långtifrån alltid särskilt spännande. Men Casoncelli alla Bergamasca visade sig vara oerhört gott. Pastaknyten fyllda med kalv, salami och ost, serveras med stekt pancetta och salvia. Ibland med parmesan, ibland med smält smör.

Polentan som serveras med alla andra rätter däremot... den kan man lika gärna ha som mista.

Avdelning idioti

Folk som går på isen tio meter från öppet vatten. Nästan läge för ett Darwin Award?

Förlorat spel

Än så länge leder vintern, men nu är faktiskt våren snart på väg att vinna.

There's your problem!

Tips från coachen: båten funkar mycket bättre om du håller fören ovanför vattenytan...

Caturday

Det är helg, och Lexie hänger i mitt knä.

Vinkällartrivia

Om du besöker en vinproducent så kommer du säkert få se en del ekfat. Kanske kommer du då att lägga märke till att vissa fat har en röd sektion i mitten medan andra inte har det.

Eventuellt kan du då börja undra vad den där röda sektionen beror på. Är det ett annat träslag, eller har den någon annan funktion?

Svaret är bedrägligt enkelt: estetik.

När man fyller faten så spiller man ofta lite vin runt öppningen. Rödviner färgar då träet. De fat man vill visa upp, dvs i allmänhet nya fat fyllda med exklusiva viner, målar man sen hela mittensektionen på med rödvin så att träet skall bli enhetligt färgat.

Helt utan funktion alltså. Men snyggt.

Gravöl

Tyvärr slutade 19 Glas med pizza idag.

Vi var naturligtvis där och höll gravöl.

Halstrad Gravlax

Ni minns väl den halstrade hästkötts-sushin? Sen dess har jag tänkt prova att halstra gravlax, men det har inte blivit av. Förrän nu i helgen. Och tusan vad bra det blev.

Stekytan blev bara en halv millimeter tjock, men doften och smaken den tillför går verkligen inte av för hackor. Dessutom är det löjligt enkelt. Anbefalles!

Vi serverade alltså gravlaxen på tre vis; rullad i svarta sesamfrön och chili, därefter halstrad i panna. Naturell, med en klick hovmästarsås. Samt så klart avbränd med en crème brulée-brännare.

Till detta en enkel puré på rödbetor samt en crudité på fänkål med pressad citron. Vi drack en halvtorr tysk riesling från '94 vilket visade sig fungera alldeles ypperligt. Vinet var dessutom inte dyrt utan ingick i den serie lagrad riesling till överkomliga priser Systembolaget släppte härom året.



Skär bort skinnet och skär gravlaxen i kuber.



Vänd i sesamfrön och chili, halstra snabbt i varm stekpanna.


Eller bränn av med eldkastaren.

3*Gravlax

Förrätt av Guds Nåde: tre varianter av gravlax, rödbetspuré samt fänkålscruditee.

I glaset: Riesling från 1994


- Från iPhone

I den arktiska kylan...

...kurar katterna ihop sig tillsammans vid elementet

Tura

Passar på att hälsa på vänner i Helsingborg. Bodde här i fem år, men nu är det fem år sedan. Intressant känsla att vara tillbaka...


- Från iPhone

Wasabi

Det förekommer en hel del myter och missförstånd om wasabi, så låt oss reda ut några.

Äkta wasabi är en japansk rot som växer i flodkanter och flodbäddar. Wasabi tillhör samma familj av växter som bl.a. kål, senap, raps och pepparrot. Vilket får antas vara anledningen till att wasabi ibland även kallas japansk pepparrot.

Traditionellt rivs wasabin på ett rivjärn gjort av hajskinn, men idag är såklart vanliga rivjärn av metall vanligare.

Det starka i wasabin kommer från en grupp av ämnen som kallas isotiocyanater. Till skillnad från chilins capsaicin så är isotiocyanaterna flyktiga. Hettan i wasabi kommer därför som en örfil och försvinner snabbt igen. Medan chili ger hetta genom att irritera slemhinnorna i munnen så verkar wasabi främst genom näsan. Ett kul experiment är därför att hålla för näsan och stoppa in lite wasabi i munnen. Det smakar egentligen ingenting, och det bränner inte heller. När du släpper näsan kommer allt däremot på en gång.

Wasabi är dock en både dyr och omtålig rot. Hållbarheten är kort, ens om den förvaras på bästa sätt. Den är svår att frakta och blir orimligt dyr i Europa. Som boende i Sverige har du därför sannolikt aldrig ätit äkta wasabi. Istället har du ätit en produkt som görs av torkad pepparrot, torkat senapsfrö och grön karamellfärg. Pulverblandningen kan ibland även innehålla någon procent torkad wasabi, men oftast inte någon betydande andel.

Sagda pulver blandas därefter med lite vatten för att bli det vi känner som wasabi. Enklaste sättet att skilja äkta wasabi från pulvervarianten är faktiskt utseendet. Den äkta har inte samma kraftiga, artificiella färg, och tittar man noga ser man på konsistensen att det faktiskt är en riven rot och inte en pulverbaserad pasta.


Smaken är annars faktiskt rätt lik äkta wasabi, så det är inget dåligt substitut. Anledningen är förstås att såväl pepparrot som senap också får sin styrka från isotiocyanater.

Värt att poängtera är att även i Japan så serveras pulvervarianten på lite billigare sushiställen. Däremot får du den äkta roten på de lite dyrare.

Läs för övrigt även vad Andreas skrev om wasabidueller här och här.

Golden Gai - ännu mera japanminnen

Golden Gai, som Andreas skrev om för ett tag sedan, är en av de få platser i Tokyo där det faktiskt kan vara farligt, eller åtminstone olämpligt, att fota. Fast på dagtid när det är stängt och tomt skriker ingen åt en då man lyfter kameran.

På bilden ovan räknar jag 21 barer. Vars skyltar man ser.

Mellanrum

Trots att Tokyo är tätt packat och ofta utnyttjar marken så mycket det går så öppnar sig en spricka ibland. En plats som inte bara metaforiskt eller bildligt utan faktiskt bokstavligt talat är stadens baksida. Mellanrummet mellan två kvarters baksidor blir ibland en vacker icke-yta.

Bilden, som är från i våras, är för övrigt helt oredigerad. Ljuset var precis så magiskt.