El Rey Old Vine Garnacha

Jag brukar inte rekommendera viner under ca 80 kr flaskan, av flera skäl. Det är helt enkelt så att det är svårt att göra vin till så lågt pris utan att de anställda har orimliga arbetsförhållanden, utan att använda otrevliga bekämpningsmedel, utan att använda onödiga tillsatser eller på andra sätt skapa negativa effekter för omgivningen.

Dessutom är de flesta billiga viner enligt mitt tycke rätt trista, med för mycket restsötma osv. Det här fallet är dock ett undantag. Genom pålitlig word-of-mouth litar jag på att det inte är några konstigheter med tillverkningen eller vinet. Maskinskördat dessutom, så mindre risk för dåliga arbetsvillkor.

Trevlig frukt, mycket kryddor. Rättframt och lättdrucket. Fynd för 65 spänn. Ingenting att lagra, men klart att dricka som det är. Lammfärsburgare med mycket vitlök och senap i var ett utmärkt matval till när jag provade.

Kryddig äpplig drink

 

 

Kände ett behov av en smakrik, kryddig drink ikväll. Något som passade för säsongen.
Äpple, kanel, vanilj. Spritigt. Sagt och gjort:

• 3 cl calvados (billig passar bättre än dyr)
• 1 cl Fireball (kanellikör)
• 1 cl likör 43
• 2 cl lime

 

Skaka med mycket is, sila upp. Smaka av med lime och sockerlag vid behov.

 

- från mobil

Kött och könsroller

Så, imorse såg jag att DN hade en artikel som handlar om kött, könsroller och manlighet. Ämnen jag tycker är väldigt intressanta, så jag satte så att säga tänderna i artikeln med viss entusiasm.

Men blev snabbt trött.

Artikeln känns som att den är skriven för nästan 15 år sedan. I en tid när män inte förväntades vara matintresserade utom när det ska grillas på sommaren, medan kvinnor förväntades banta och vara vegetarianer.

Av hela de senaste årens jättelika förändring i synen på mat och vad vi ska äta syns inte ett spår. LCHF diskuteras inte alls. Det faktum att de som vill gå ner i vikt numera ofta rekommenderas att byta ut frukt och rotfrukter mot kött och fett lyser som en blinkande fyr med sin frånvaro. Den stora bacontrenden på nätet de senaste åren (ofta driven av kvinnliga matbloggare) nämns eller diskuteras inte heller.

Det är så synd, för det finns så mycket intressant som skulle kunna diskuteras. Om sexualitet, könsroller och mat. Som diskrepansen mellan å ena sidan synen på vegetarianer som blodfattiga och asexuella, och å andra sidan klustret av polyamorösa vegetarianer. Om hur kvinnor kan framhäva sin köttslighet genom kött (hej bacon på internet!).

Hela spänningsfältet med hur vi erotiserar mat finns det så oerhört mycket att säga om. Hur vi ibland använder mat för att sublimera sexualdriften. Hur vi använder mat för att förföra. Hur matbloggandet på gott och ont gör att vårt ätande idag så att säga 'äger rum på scen' på ett sätt det inte gjorde tidigare. Ätandets offentlighet.

När DN tidigare utnämnt 2012 till baconets år pga av baconkola, baconglass, min egen baconsprit mm hade det varit intressant om detta sattes i ett sammanhang i diskussionen. När korvstoppning på bara något år går från klassiskt kvinnlig husmorssyssla till något hipstermän gör hade jag velat se en diskussion om vad som är föränderligt i matens könsroller och vad som inte är det. Detsamma med (den passerade) surdegstrenden. Husmorssyssla som blev hipstermanlig trend som blev vardagsmat.


Omsvängningen i restaurangköken från ett idealiserande av testosteronstinna alfahannar (Gordon Ramsay, MPW, Anthony Bourdain mfl) till ett oerhört mycket mer nedtonat ideal (ex Mathias Dahlgren, Magnus Nilsson mfl) är också intressant. Särskilt när denna förändring sammanfaller med vurmen för konservering, surdeg, äkta vara, 'hemgjort', mormors mat och allt annat som för 15 år sedan hade setts som feminint kodat i köken.

Vad vi äter och varför är intressant. Jag ser väldigt gärna att genusvetare, litteraturvetare och andra från humaniorasfären ger sig in i debatten om vad vi äter och varför. Men för att det ska bli bra och intressant så krävs det att de faktiskt är matintresserade. Annars kommer slentriantolkningarna som ett brev på posten, och då sitter vi där med en diskussion som inte handlar om hur vi äter idag utan hur vi åt på nittiotalet.



p.s Några av de som skriver så mycket intressantare om de här frågorna är förstås Lisa, Isobel och Margit. Men det förutsätter jag nästan att du vet om du läser här.

Hidden Valley Sauvignon Blanc

Den här var förresten bra. Åt Sancerre-hållet, inte kattkiss på krusbärsbuske. Som jag, men inte E, för övrigt uppskattar.


- Från iPhone

Bacon, sprit och drinkar

Igår kväll hade jag nöjet att bjuda Margit och Fahd på bacondrinkar. Eller, om man vill vara mer exakt, drinkar gjorda på baconinfuserad sprit.

Smaksättningen av spriten är inte alls svår, och kräver heller inte särskilt mycket arbete. Du behöver dock börja en dag i förväg. Metoden jag använder är en som kallas 'fat wash', vilket är klassisk gammal metod vid ex. parfymframställning.

Principen går ut på att flytande, smakbärande fett blandas med sprit. Spriten och fettet blandas, och får vila en stund så att smaker går över från fettet till spriten. Blandningen kyls därefter så att fettet stelnar och enkelt kan silas bort.


Stek alltså bacon på relativt låg temperatur tills allt fett smält. Du vill inte att baconet ska bli bränt eller för hårt stekt innan allt fett smält ut, därav den låga temperaturen.

Häll därefter fettet i rumstempererad sprit, skaka om och låt stå. En timme eller två räcker, men har du tid är det inte fel att låta blandningen stå i rumstemperatur en eller ett par dagar.

Ställ in burken i kylen över natten så att fettet stelnar ordentligt. Gör hål i fettlocket och sila spriten genom en finmaskig sil som fångar upp eventuella fettflagor.

Din baconsprit är nu klar att användas.


Vilken sprit passar då att smaksätta med bacon? Enkelt uttryckt kan du gå två olika vägar. Antingen använder du en neutral sprit, som vodka eller gin, eller så väljer du en sprit vars egen smakprofil passar ihop med bacon, som lagrad rom.

Jag har även provat ljus rom och bourbon, och inget av det blir dåligt, men det lyfter inte heller fullt ut. Bourbonen har jag blivit lite besviken på, trots att det i teorin borde vara fantastiskt så försvinner baconet lite i bourbonen. Jag tror smakprofilerna är alltför lika varandra där helt enkelt. Men lagrad rom och gin är mycket bra val, vodka ok.

Hur mycket bacon behöver du då? Tja, det beror lite på hur fett och smakrikt ditt bacon är, men också på vilken sprit du använder.

Jag tog 1 paket bacon till ca 2o cl gin, och ett paket till ca 12 cl lagrad rom. Jag tycker det gav lagom mycket smak, men du väljer själv så klart.

När du ska blanda drinkar kan du enklast försöka gå på klassiska tillbehör till bacon, som ägg eller tomat t.ex, eller på drinkar där det känns som att lite sälta och rökighet skulle tillföra något extra.


Jag började med en White Bloody Bacon på bacongin, tomatvatten, citron och socker. (Tomatvatten gör du genom att att mixa tomater och sen låta röran rinna av genom ett kaffefilter eller en ren kökshandduk. Tar ett par timmar, och vätskan du får blir vattenklar.) Alls inte oäven, även om jag träffade lite fel med sötman. Som första försök klart godkänd, och lite roligt med en vattenklar bacon- och tomatdrink.


Följde raskt upp med en drink inspirerad av Earl Grey MarTEAni hos Pegu Club. Earl grey-te fick dra i rumstempererad bacongin en timme. Blandades sedan med färskpressad apelsin, lite citron, sockerlag och äggvita. Skakades ordentligt.

Det här blev riktigt bra. Komplext, de olika citrustonerna gick i varandra, teet kändes tydligt på slutet. En vuxen drink som smakar som en hel sommarfrukost. Nämnet blev därför enkelt: Breakfast Club!

En Bacondaiquiri passerade förbi med den äran. Gott, bacon funkar bra med en klassisk daiquiri (5:2:1 rom, lime och sockerlag).


Vi gick över till Margits favoritdrink, den hon vill ha serverad på sin begravning: Sungold Zinger på bacongin och muddlade gula tomater. Så god att hon studsade upp och ner i soffan lyckligt leende.


En Bacon Old Fashioned blev lyckad, även om baconet som sagt försvann lite i bourbonen.


En improviserad drink på ljus rom, körsbär och maraschino passerade också förbi. God den med, även om den inte lämnade några bestående intryck.

Därefter kom vi till kvällens kanske allra mest lyckade kombo: Bacontoddy!

2 äggulor och knappt 2 msk socker vispades vitt och luftigt. I med 10 cl bra lagrad rom och kokande vatten under snabb vispning. Precis lagom till tre små förvärmda koppar.

Så gott! Sältan och rökigheten fyller ut precis det som saknas i en vanlig äggtoddy. Sliskigheten dämpas, komplexiteten ökar. Det här var drinken där baconet gav den största förbättringen, även om Margit nog tyckte de gula tomaterna var godast...