torsdag 28 oktober 2010

Förväntan


För ett tag sedan hade Anders Öhman en väldigt spännande tävling (sponsrad av Electrolux) där man kunde vinna en biljett till ett intressant evenemang med Årets Kock som kallas The Art of Cooking.

Ta mig tusan om jag inte vann genom att skriva om en av mina mest minnesvärda restaurangupplevelser! Följande anekdot var det som belönades:

För lite drygt tio år sedan tillbringade jag mycket tid i mellanöstern, och vid ett tillfälle bestämde jag och en bekant oss för att se Petra i Jordanien.

Vi tog oss till Amman, huvudstaden, och planerade sedan att ta bussen söderut genom öknen. Väl på busstationen visade det sig att ingen buss med rätt destination fanns att uppbringa, men en taxichaufför som skulle söderut erbjöd sig att ta oss med.

Det visade sig dock att i hans gamla Mercedez skulle inte bara vi med, utan även fem andra kunder. Åtta personer i en bil… nåväl, vi trängde ihop oss och åkte söderut.

Mil efter mil genom öknen på spikraka vägar, mötandes en strid ström av lastbilar på väg norrut. Efter någon timmes resa stannade taxin vid en kombinerad vägkrog och bensinstation mitt ute i öknen. Av chaufförens obefintlig engelska och min lika dåliga arabiska framgick det iallafall att det var matpaus. Trötta, hungriga och mörbultade efter den trånga resan lät det utmärkt.

Vi gick in i restaurangdelen och möttes av ett myller av bord, gäster och servitörer. Trångt och fullt med flera hundra gäster i rummet. Ute gassade solen, men rummet var ganska dunkelt, och det tog ett bra tag för ögonen att anpassa sig.

Servitören som vi till slut fick kontakt med kunde ingen engelska alls, men vi lyckades kommunicera att vi inte ville ha kycklingen, däremot pita och hoummus. Vi leddes till ett litet bord där det var uppdukat pitabröd, hoummus, tahina, baba ganoush, paprikaröra och pickles av flera olika sorter. Det här var tydligen standardbeställningen – med eller utan kyckling, så vi började äta.

Maten smakade fantastiskt. Rustik mat av bra råvaror. Massor av smaker och kryddor. Vem hade kunnat tro att man skulle få det mitt i den jordanska öknen?

Efter ett tag kom en jordansk man och satte sig vid vårt bord, nickade lite blygt till oss och sa inget. Vi hälsade så artigt vi kunde på arabiska och fortsatte äta. Eftersom restaurangen var knökfull kändes det inte alls underligt att få dela bord med en fullständig främling.

Hans mat verkade dock dröja från köket och han skakade avöjande och blygt på huvudet när vi efter ett tag gestikulerade att han kunde äta från vårt. Till slut började vi bli mätta, och det var då som allt blev riktigt genant. Plötsligt kommer en servitör med pitabröd och hoummus. Vårt pitabröd och hoummus.

Vi inser att maten vi just ätit var vår bordskamrats mat som antagligen dukats upp medan han var ute och bad mot Mecka. Vi har ätit hans mat medan han sitter och blygt tittar på och inte vet vad han ska säga till de två ohyfsade utlänningarna som äter hans mat!

Jag har sällan velat sjunka genom marken så intensivt som
jag gjorde just då. Men gott var det.

I afton äger middagen rum. Jag ser med stor spänning fram emot kvällen...

tisdag 26 oktober 2010

Nya Zeeländskt vin


För ett tag sedan fick jag chansen att vara med på en mässa med viner från Nya Zeeland. Det är alltid väldigt trevligt att få chansen att prova flera liknande viner på kort tid och prata med vinmakarna och/eller säljarna. Ofta får man chansen att lära sig nya saker och inte minst att prova nya viner.

Hursomhelst, fokus låg så klart på sauvignon blanc och pinot noir, även om en del hade med sig bl.a. chardonnay och pinot gris.

Tyvärr måste jag konstatera att pinot noir från nya världen sällan tilltalar mig. Alldeles för mycket sötfruktighet och knäck för mig. Jag har faktiskt över lag svårt att se poängen med ung pinot noir. En mogen röd bourgogne däremot... då går jag i spinn!

Hursomhelst, sauvignon blanc är vad Nya Zeeland på goda grunder är mest känt för, och kvaliteten på det jag smakade var som väntat över lag väldigt hög. Tyvärr hann jag bara vara med precis på slutet, så jag hann inte prova alls så mycket som jag skulle önska. Detta är dock vad jag tyckte var bäst av det jag hann med (i fallande ordning):

  1. Mud House Swan Sauvignon Blanc 2009 (Marlborough), uppskattat pris ca 200 kr
  2. Mud House Sauvignon Blanc 2010 (Marlborough), uppskattat pris ca 160 kr
  3. Spy Valley Sauvignon Blanc 2009 (Marlborough), 112 kr
  4. Villa Maria Private bin Sauvignon Blanc 2009 (Marlborough), 129 kr
  5. Mt Difficulty Sauvignon Blanc 2009 (Central Otago), uppskattat pris ca 190 kr

Hur är det då med storsäljaren, Stoneleigh Sauvignon Blanc för 99 kr? Jodå, den är OK. Prisvärd. Men rätt anonym i jämförelse med de tidigare nämnda.

måndag 25 oktober 2010

Sydafrikanska Vinklubben - mina erfarenheter

Jag har beställt vin ett par gånger från Sydafrikanska Vinklubben. Inför att jag skulle beställa första gången googlade jag en del, men hade svårt att hitta särskilt mycket info om dem som inte kom från deras egna sidor. Därför kan det kanske vara på sin plats att skriva ner sina intryck.

Först ett övergripande konstaterande: prissättningen är mycket ojämn. Vissa viner säljs till väldigt bra priser, särskilt på erbjudanden. Halva priset jämfört med vad vinet skulle kosta på Systembolaget kan förekomma. Jag har vid ett tillfälle köpt för långt under halva priset jämfört med privatimport via Systembolaget.

Ibland är däremot priserna riktigt dåliga. Vissa viner kan vara 60 kronor billigare i Systembolagets ordinarie sortiment. Man bör alltså alltid jämföra priser innan man beställer.

Bland de positiva sakerna man kan konstatera med klubben är att sortimentet är väldigt brett. De gånger jag varit i kontakt med kundtjänst har bemötandet även varit väldigt trevligt.

Tyvärr har dock kundtjänst inte hållit sina löften om när de ska återkomma med besked. Och anledningen till att jag varit tvungen att kontakta kundtjänst är att leveranserna strular. Vinet kan komma fram en månad efter utlovat datum. Man kan få besked om att vinet ankommit till Brings terminal i Sverige, men när man ringer Bring suckar de och säger att de inte alls fått något vin och att leveranserna ofta strular.

Kort sagt får man en känsla av att något inte sköts på ett seriöst sätt. Det är tråkigt, för när flaskorna väl kommer har jag alltid fått det jag beställt, och vinerna har aldrig varit transportskadade.

Det är dock ett problem att man får en känsla av att det kan vara en bluff, och att ens viner aldrig kommer att komma. Ska jag vara ärlig känns det som att jag inte blir förvånad om bolagsföreträdarna en dag är försvunna med pengarna.

Det här borde klubben kunna göra något åt: skärp upp rutinerna kring leveranserna, se till att nyttja transportföretag som faktiskt levererar i tid, se till att hålla det som utlovas och, inte minst, se över hur texterna i mail och på hemsidan är skrivna. Dålig svenska (google translate-känsla) inger inte förtroende. Se även över om det går att göra något åt betalningssättet. För det känns faktiskt osäkert att betala för vin som inte skall levereras förrän om ett par månader.

Jag vill fortsätta handla av Sydafrikanska Vinklubben. För jag är rätt nöjd. Men som det ser ut nu kommer jag inte våga beställa för mer än ett par hundra per gång. Med ett mer förtroendeingivande intryck hade jag beställt bra mycket mer.

Se för övrigt även vad bloggaren Revisorn skriver, och inte minst diskussionen i kommentarsfältet.

Uppdatering 11/1: läs här och här för mer av mina erfarenheter.

lördag 23 oktober 2010

Babka


Not till världen: om man gör chokladbabka på manitobamjöl blir den väldigt luftig och saftig.

måndag 18 oktober 2010

Lästips om vinpriser

Här finns en intressant artikel om vinpriser och upplevd kvalitet. Ett litet utdrag:

The linear estimator offers an interpretation of these effects. In terms of a 100 point scale (such as that used by Wine Spectator), the extended model predicts that for a wine that costs ten times more than another wine, non-experts will on average assign an overall rating that is about four points lower, whereas experts will assign an overall rating that is about seven points higher.

Kontentan är alltså att personer med utbildning eller annan expertis om vin uppskattar andra viner än genomsnittliga konsumenter. Väl värt att hålla i minnet när man rekommenderar viner eller läser andras rekommendationer.

söndag 17 oktober 2010

Kalljäst manitobalimpa


E kom hem med en påse manitoba cream, så vi bestämde oss för att prova att göra kalljäst frukostbröd på det. Inte alls illa.

Kalljäst limpa på manitobamjöl

4 dl kallt vatten
1/2 paket jäst (knappt)
2 tsk salt (knappt)
10 dl manitoba cream
ev. frön, pumpakärnor eller dyl.
  • Börja med vatten, jäst och salt i degskålen på matberedare tills det är hyfsat blandat.
  • Häll i mjöl och kör ett par minuter. Degen kommer vara blöt och kladdig. Det ska den vara.
  • Stjälp upp i bunke och låt jäsa i kylen över natten.
  • Sätt ugnen på 250 grader, stjälp över den lösa, kladdiga degen i en smörad brödform.
  • Pensla med vatten och strö över pumpafrön eller vad du nu vill ha på toppen.
  • Jäs i rumstemperatur ca 30 min - 1 timme medan ugnen blir varm.
  • Baka tills innertemperaturen är ca 93 grader, det tar en dryg halvtimme ungefär.
  • Om brödet får färg innan innertemperaturen kommit upp är det inte fel att sänka ugnsvärmen till 200 grader efter 20 minuter.

lördag 9 oktober 2010

Tips




Om man betalar med Eurocard kostar ett glas Roederer 55 kr på Berns. Löjligt prisvärt.


- Från iPhone

fredag 1 oktober 2010