Köttsushi

Vad kan man egentligen ha ovanpå riset och ändå kalla det sushi? Svar: allt! Det är riset som gör det till sushi, inte vad man lägger ovanpå nigirin eller rullar in i makin.

Nästa person som hävdar att det finns 'autentiska' och 'icke autentiska' råvaror att använda tror jag faktiskt att jag ska håna. Och sen visa nedstående bilder från en bättre sushirestaurang i Tokyo:


Jag ger er: Bacon-nigiri!


Prosciutto-nigiri!


Samt, som pièce de résistance, halstrat-hästkött-nigiri!

Och den sista där, den skojar man inte bort. Så smakrik, så mör, så god... Vet ni hur man halstrar köttet? Gasbrännare. Tänk crème brulée-brännare. Direkt på köttet, efter att nigirin formats. Vi pratar alltså ovansida med lite lätt stekyta och smak och doft av maillardreaktion, sen helt rått rakt igenom. Mmm...

Snabbt besök

Beijing var naturligtvis häftigt. Det lilla jag hann se. Det som överraskade mig är hur alla försöker sälja saker till en. Vrålar "kom in" när man går förbi affärerna, kommer fram till en på gatan osv. Och att taxichaufförerna konstant försökte blåsa en genom att hävda fastpris istället för taxameter. Fastpris fyra till fem gånger så dyrt som taxameterns taxa alltså.

Kändes som mellanöstern helt enkelt.*


*Fotnot om någon nu inte visste det: jag har alltså bott ett par vändor bl.a. i Egypten. Ovanstående alltså baserat på erfarenhet, inte på fördomar

Sista morgonen

Snart är det dags att ta tåget till Narita och sätta sig på flyget till Beijing. Där blir det en kort sväng in till stan, så jag får en kväll och en natt i Beijing innan det är dags att åka tillbaka till flygplatsen och flyga till Stockholm.

Här regnar det just nu, vilket det gjort lite grann under vistelsen. Inte farligt mycket kanske, en dag och några nätter sisådär. Brukat sluta under förmiddagen. Man kan anta att regnet beror på att det varit drygt 25 grader och väldigt fuktigt. Varmt och klibbigt med andra ord. Konstant disigt.

Det har varit otroligt häftigt och kul att se Tokyo. Andreas bor längs Yamanote Line, ringlinjen som går runt det som är 'stadskärnan' (eller ja, med svenska mått mätt fortsätter det ju vara stadskärna hur långt ut som helst, men ni förstår vad jag menar...). Så länge jag håller mig längs den så känns det som jag har lite koll på stan nu. Och längs Yamanote ligger stadsdelar som Shibuya, Harajuku, Ginza och Akihabara, så man kan utan problem roa sig en vecka utan att lämna ringlinjen annat än till fots.

De utflykter bort från Yamanote jag eller vi gjort är väl egentligen dels till Yasukuni Jinja (dit jag åkte själv) och dels till Odaiba (där Andreas visade mig runt). Plus till fots alltså. Asakusa kan man ju t.ex traska till från Ueno, och Roppongi har vi också gått till från Meguro. Fast det tog ju förstås en stund...

Veckans fågel

Ännu en gång korp

Blankt stål

Besökte Tsukiji imorse. Ska försöka skriva ett längre inlägg när jag smält intrycken lite mer, men ett omedelbart konstaterande är skickligheten i hanterandet av knivar och svärd hos tonfiskstyckarna. Fisken han hanterar ovan är värd tiotusentals- eller till och med hundratusentals kronor. Ett felsnitt sänker värdet med många tusen.


En underhuggare får nogranna instruktioner exakt hur han ska hålla emot. Det märks med all önskvärd tydlighet vem som bestämmer.


Några fel blir det naturligtvis inte. Alla snitten ligger precis som de ska. Det märks att de gjort det förut...

Marknadssegmentering

Det känns som att Japan är det enda land i världen där en affär kan nischa sig på att bara sälja plastmodeller av mat.

Men vilket sortiment de har sen! Frukt, grönsaker, glass, olika maträtter och praktiskt taget alla sushivarianter du hört talas om! På bilden syns bara en bråkdel av sortimentet...

Det var en mörk och stormig natt...

Hinomaru Driving School kunde knappt skönjas i duggregnet...



...och Andreas såg ut som en rockstjärna.

Umeshu roku

Umeshu on the rocks. Eller i detta fallet on the rock...

Umeshu har för övrigt visat sig vara förbaskat gott. Sötsyrligt och uppfriskande, inte för alkoholstarkt. Som vanligt vin ungefär i styrkan. Sen är ju japanerna så påtagligt lättpåverkade, så umeshun serveras i allmänhet i ganska små mängder.

Prissättningen är för övrigt intressant i det här landet. Den mesta spriten kostar som i Sverige ungefär, kanske lite billigare men inte mycket. Fast det beror uppenbarligen inte på alkoholskatten, för sen kan man plötsligt snubbla över en importerad flaska Smirnoff för 80 kr. Märkligt...

Importerat vin är föga förvånande ganska dyrt. Inte mycket dyrare än i Sverige, men lite. Utom mousserande och champagne, som kostar nästan dubbelt så mycket som i Sverige. Som sagt, märkligt...

Ölen å sin sida är ganska dyr i butik. Ungefär 15 kr för en 33 cl burk, 20 - 30 kr för 50 cl.

Yuck!

Andreas varnade mig faktiskt, men jag kunde inte låta bli att prova ändå. Han hade rätt. Chuhai är vidrigt. Men jaja, det kunde vara värt 12 kr att få det bekräftat...

Cthulhu sushi

IÄ! IÄ! CTHULHU FHTAGN!

O-o-otoro!

Kommentar överflödig...

Prisvärt!

Jag är ju tveksam till melonens prisvärdhet, oavsett vad E och Jessika skriver i kommentarerna. Det här däremot, det tror jag faktiskt är prisvärt, trots priset på 260 kr för 100 gram... mmm, wagyu, mmm....

Veckans fågel

Fortfarande korp

Gator och gränder

Både lunch och middag i Shinagawa igår, ett distrikt som främst har arbetsplatser. Och kötthandel. På de engelskspråkiga kartorna kallas det för Meatpacking District. Många skyskrapor, en syns i bakgrunden.

I restaurangkvarteren nära tunnelbanan går det gator som främst är gågator men med enstaka bilar på. Dessa gator avgränsar kvarteren från varandra. Inne i varje kvarter löper vindlande smala gränder med massor av små nudel- och sushihak och andra enkla matställen. På fotot ovan syns alltså minst tre, eventuellt fyra olika restauranger om man tittar noga. Det är som att kliva in i en film. Eller nej, det är alltså som att kliva in i en klyschig film där någon visualiserat sin fantasi om hur gränder i asien såg ut på 50-talet. Som gjort för Bond eller någon annan actionhjälte att jagas igenom. Fast det här är alltså påtagligt på riktigt. Där ser man.

Prisvärt?

2,2 kg melon för 1300 kronor. Som hittat?

Framme i Japan

Det kommer några foton från själva resan vid senare tillfälle, men jag är iallafall framme. Andreas mötte mig på Shinagawa, och sen ramlade vi ut på en enkel middag och följde upp med en drajja på ett ställe Andreas gillar.

Jag måste erkänna, när jag såg skylten utanför baren blev jag rätt skeptisk. Om man påstår sig ha pretentioner om perfektion bör man kanske inte felformulera sig hur grovt som helst.

Men oj. Så bra. En av de bättre drajjor jag fått på krogen.

Dessutom en mycket snygg bar!

Packad

Imorgon efter jobbet, då ni! Då ska jag till Japan! Här ska det drickas umeshu och ätas sushi så det står härliga till. Känns fortfarande helt overkligt. Naturligtvis kommer jag fota och försöka blogga så mycket som möjligt... och jag förutsätter att du kan korsfölja äventyren här också.

Stärkelse

När man lagar till en möhippa kan man behöva nåt stärkande...

Mer möhippa

Är det klass eller sunk att dricka Bowmore Enigma i sådana här glas?

Live

I en ugn någonstans i södra delen av Stockholm står det just nu en stor chokladkuk. Kan man servera någon annan dessert när man lagar mat till möhippa?

Vintips

I år finns det äntligen en bra Bib med rosé. Casas Patronales är riktigt, riktigt trevlig faktiskt. Följ länken till systemets hemsida förresten så får ni se att de börjat publicera betydligt mer information om vinerna än vad de gjorde tidigare. Ett lovvärt initiativ! Tidigare var man tvungen att googla fram producentens eller importörens produktblad för att få den informationen, alternativt läsa Systembolagets nyhetskatalog.

Om vi nu bara kunde få dem att börja kylförvara boxarna så att hållbarheten blev bättre...

Lästips om ketchup, senap och professionell smakbedömning

För en tid sedan var jag involverad i en diskussion om att kombinera mat och vin. En av deltagarna ägnade lång tid och mycket hetta åt att fördöma ketchup.

Fördömandet skedde inte utifrån en analys om hur ketchup egentligen påverkar smaken på maten eller möjligheten att kombinera med lämplig dryck utan var av närmast essentialistisk natur.

För den som är intresserad av att veta mer dels om ketchup, dels om senap men framförallt om hur smak egentligen fungerar och bedöms rekommenderas den här klassiska artikeln av Malcolm Gladwell.

Om glasens storlek

Noterar att den brittiska regeringen diskuterar att genom lagstiftning påbjuda 12,5 cl som normal serveringsstorlek på vinglas.

Jag måste säga att jag är lite kluven till idén. Dels tycker jag att de paternalistiska konnotationerna är lite obehagliga. Staten ska helt enkelt inte ha synpunkter på hur stora glas som serveras. Dels ställer jag mig frågande till huruvida det är effektivt ur folkhälsosynpunkt. Frågan är om det inte tvärt om kan driva upp konsumtionen. Många som idag nöjer sig med ett glas på 17-18 cl kan nog mycket väl komma att beställa två av de nya mindre glasen osv. 12,5 cl är helt enkelt ganska lite vin.

Det som möjligtvis talar för idén är iofs den brittiska seden att köpa in hela omgångar, dvs en dryck var till hela sällskapet. På så sätt är det möjligt att konsumtionen minskar bland vindrickarna eftersom mindre serveras per runda. Fast samtidigt riskerar det att driva upp konsumtionen hos de som dricker öl eller drinkar eftersom vindrickarna får slut i glaset snabbare och därmed vill ha in nästa runda snabbare...

Ett till litet test

Skaffade ju som nämnt ett nytt objektiv, 35 mm f/1,8. Bestämde mig för att testa hur ljusstarkt det egentligen är parat med min kamera med bra iso-hantering.

Svaret är: väldigt, väldigt ljusstarkt. De här bilderna är tagna handhållna ut genom mitt fönster nattetid. Enda belysningen är några gatlyktor och ljuset som strilar ut ur folks fönster. Fotot på taxin kan man, i högupplöst format, zooma in tillräckligt för att kunna uttyda priserna på skylten vid baksätet...

Dubbeltest

Sallad fotad med nytt 35 mm:s objektiv.

Båda blev väldigt bra...