Elder fashioned

Ibland börjar en cocktail med ett namn. Eller en ordlek. Sen följer ingredienserna på det.

Fläder. Elderflower. Elder... old fashioned. Tänk om man skulle göra en variant med fläder? Funkar det?

Vilken spritbas passar då bäst? Bourbon? Rye?

Sagt och gjort, lite testande senare: Elder fashioned.

• 4 cl bra rye (kan ersättas med bourbon)
• 1 cl St Germain fläderlikör
• Bitters, några skvättar
• Eventuellt apelsinbitters

Rör med is, sila upp i kallt glas. Helst med stor isbit eller -boll i glaset.

Christmas Sour

Komplex, kryddig och syrlig, med tydlig julkänsla. Funkade ännu bättre än jag väntade mig.

Christmas Sour

• 3 cl Becherovka
• 1 cl Fireball
• 1 cl Galliano
• 3 cl lime

Skaka med mycket is. Smaka av balansen syra/sötma, justera med lime eller sockerlag vid behov. 

Fly me to Provence

Vad ska man då göra med lavendelextraktet i förra posten? Varför inte ett riff på klassiska cocktailen Aviation? Jag kallar min variant för Fly me to Provence av uppenbara skäl då få platser är lika förknippade med lavendel som just Provence.

Du behöver, per person:

4-5 cl av en bra gin (mängden beror på om du använder 47 %-ig utlandsköpt, eller 40 %-ig svensköpt gin)
0,5 cl maraschino
0,5 cl lavendelextrakt
2-3 cl färskpressad citron
1 cl (knappt) sockerlag

Skaka hårt med mycket is, sila upp och dröm dig bort till sydfranska nejder.


- Posted using BlogPress from my iPad

Lavendelextrakt

Lavendel är gott i små mängder i drinkar och bakverk, och lavendelextrakt är löjligt enkelt att göra. Men du behöver vara ute i god tid, för det tar flera veckor att få bra smak på extraktet.

Du behöver:

1 dl vodka, ljus rom eller annan neutral sprit
1 matsked torkad lavendel
1 matsked socker (kan uteslutas, en fungerar konserverande)

Blanda i glasburk med lock, låt stå. Minst några veckor, gärna några månader.


- Posted using BlogPress from my iPad

El Rey Old Vine Garnacha

Jag brukar inte rekommendera viner under ca 80 kr flaskan, av flera skäl. Det är helt enkelt så att det är svårt att göra vin till så lågt pris utan att de anställda har orimliga arbetsförhållanden, utan att använda otrevliga bekämpningsmedel, utan att använda onödiga tillsatser eller på andra sätt skapa negativa effekter för omgivningen.

Dessutom är de flesta billiga viner enligt mitt tycke rätt trista, med för mycket restsötma osv. Det här fallet är dock ett undantag. Genom pålitlig word-of-mouth litar jag på att det inte är några konstigheter med tillverkningen eller vinet. Maskinskördat dessutom, så mindre risk för dåliga arbetsvillkor.

Trevlig frukt, mycket kryddor. Rättframt och lättdrucket. Fynd för 65 spänn. Ingenting att lagra, men klart att dricka som det är. Lammfärsburgare med mycket vitlök och senap i var ett utmärkt matval till när jag provade.

Kryddig äpplig drink

 

 

Kände ett behov av en smakrik, kryddig drink ikväll. Något som passade för säsongen.
Äpple, kanel, vanilj. Spritigt. Sagt och gjort:

• 3 cl calvados (billig passar bättre än dyr)
• 1 cl Fireball (kanellikör)
• 1 cl likör 43
• 2 cl lime

 

Skaka med mycket is, sila upp. Smaka av med lime och sockerlag vid behov.

 

- från mobil

Kött och könsroller

Så, imorse såg jag att DN hade en artikel som handlar om kött, könsroller och manlighet. Ämnen jag tycker är väldigt intressanta, så jag satte så att säga tänderna i artikeln med viss entusiasm.

Men blev snabbt trött.

Artikeln känns som att den är skriven för nästan 15 år sedan. I en tid när män inte förväntades vara matintresserade utom när det ska grillas på sommaren, medan kvinnor förväntades banta och vara vegetarianer.

Av hela de senaste årens jättelika förändring i synen på mat och vad vi ska äta syns inte ett spår. LCHF diskuteras inte alls. Det faktum att de som vill gå ner i vikt numera ofta rekommenderas att byta ut frukt och rotfrukter mot kött och fett lyser som en blinkande fyr med sin frånvaro. Den stora bacontrenden på nätet de senaste åren (ofta driven av kvinnliga matbloggare) nämns eller diskuteras inte heller.

Det är så synd, för det finns så mycket intressant som skulle kunna diskuteras. Om sexualitet, könsroller och mat. Som diskrepansen mellan å ena sidan synen på vegetarianer som blodfattiga och asexuella, och å andra sidan klustret av polyamorösa vegetarianer. Om hur kvinnor kan framhäva sin köttslighet genom kött (hej bacon på internet!).

Hela spänningsfältet med hur vi erotiserar mat finns det så oerhört mycket att säga om. Hur vi ibland använder mat för att sublimera sexualdriften. Hur vi använder mat för att förföra. Hur matbloggandet på gott och ont gör att vårt ätande idag så att säga 'äger rum på scen' på ett sätt det inte gjorde tidigare. Ätandets offentlighet.

När DN tidigare utnämnt 2012 till baconets år pga av baconkola, baconglass, min egen baconsprit mm hade det varit intressant om detta sattes i ett sammanhang i diskussionen. När korvstoppning på bara något år går från klassiskt kvinnlig husmorssyssla till något hipstermän gör hade jag velat se en diskussion om vad som är föränderligt i matens könsroller och vad som inte är det. Detsamma med (den passerade) surdegstrenden. Husmorssyssla som blev hipstermanlig trend som blev vardagsmat.


Omsvängningen i restaurangköken från ett idealiserande av testosteronstinna alfahannar (Gordon Ramsay, MPW, Anthony Bourdain mfl) till ett oerhört mycket mer nedtonat ideal (ex Mathias Dahlgren, Magnus Nilsson mfl) är också intressant. Särskilt när denna förändring sammanfaller med vurmen för konservering, surdeg, äkta vara, 'hemgjort', mormors mat och allt annat som för 15 år sedan hade setts som feminint kodat i köken.

Vad vi äter och varför är intressant. Jag ser väldigt gärna att genusvetare, litteraturvetare och andra från humaniorasfären ger sig in i debatten om vad vi äter och varför. Men för att det ska bli bra och intressant så krävs det att de faktiskt är matintresserade. Annars kommer slentriantolkningarna som ett brev på posten, och då sitter vi där med en diskussion som inte handlar om hur vi äter idag utan hur vi åt på nittiotalet.



p.s Några av de som skriver så mycket intressantare om de här frågorna är förstås Lisa, Isobel och Margit. Men det förutsätter jag nästan att du vet om du läser här.

Hidden Valley Sauvignon Blanc

Den här var förresten bra. Åt Sancerre-hållet, inte kattkiss på krusbärsbuske. Som jag, men inte E, för övrigt uppskattar.


- Från iPhone

Bacon, sprit och drinkar

Igår kväll hade jag nöjet att bjuda Margit och Fahd på bacondrinkar. Eller, om man vill vara mer exakt, drinkar gjorda på baconinfuserad sprit.

Smaksättningen av spriten är inte alls svår, och kräver heller inte särskilt mycket arbete. Du behöver dock börja en dag i förväg. Metoden jag använder är en som kallas 'fat wash', vilket är klassisk gammal metod vid ex. parfymframställning.

Principen går ut på att flytande, smakbärande fett blandas med sprit. Spriten och fettet blandas, och får vila en stund så att smaker går över från fettet till spriten. Blandningen kyls därefter så att fettet stelnar och enkelt kan silas bort.


Stek alltså bacon på relativt låg temperatur tills allt fett smält. Du vill inte att baconet ska bli bränt eller för hårt stekt innan allt fett smält ut, därav den låga temperaturen.

Häll därefter fettet i rumstempererad sprit, skaka om och låt stå. En timme eller två räcker, men har du tid är det inte fel att låta blandningen stå i rumstemperatur en eller ett par dagar.

Ställ in burken i kylen över natten så att fettet stelnar ordentligt. Gör hål i fettlocket och sila spriten genom en finmaskig sil som fångar upp eventuella fettflagor.

Din baconsprit är nu klar att användas.


Vilken sprit passar då att smaksätta med bacon? Enkelt uttryckt kan du gå två olika vägar. Antingen använder du en neutral sprit, som vodka eller gin, eller så väljer du en sprit vars egen smakprofil passar ihop med bacon, som lagrad rom.

Jag har även provat ljus rom och bourbon, och inget av det blir dåligt, men det lyfter inte heller fullt ut. Bourbonen har jag blivit lite besviken på, trots att det i teorin borde vara fantastiskt så försvinner baconet lite i bourbonen. Jag tror smakprofilerna är alltför lika varandra där helt enkelt. Men lagrad rom och gin är mycket bra val, vodka ok.

Hur mycket bacon behöver du då? Tja, det beror lite på hur fett och smakrikt ditt bacon är, men också på vilken sprit du använder.

Jag tog 1 paket bacon till ca 2o cl gin, och ett paket till ca 12 cl lagrad rom. Jag tycker det gav lagom mycket smak, men du väljer själv så klart.

När du ska blanda drinkar kan du enklast försöka gå på klassiska tillbehör till bacon, som ägg eller tomat t.ex, eller på drinkar där det känns som att lite sälta och rökighet skulle tillföra något extra.


Jag började med en White Bloody Bacon på bacongin, tomatvatten, citron och socker. (Tomatvatten gör du genom att att mixa tomater och sen låta röran rinna av genom ett kaffefilter eller en ren kökshandduk. Tar ett par timmar, och vätskan du får blir vattenklar.) Alls inte oäven, även om jag träffade lite fel med sötman. Som första försök klart godkänd, och lite roligt med en vattenklar bacon- och tomatdrink.


Följde raskt upp med en drink inspirerad av Earl Grey MarTEAni hos Pegu Club. Earl grey-te fick dra i rumstempererad bacongin en timme. Blandades sedan med färskpressad apelsin, lite citron, sockerlag och äggvita. Skakades ordentligt.

Det här blev riktigt bra. Komplext, de olika citrustonerna gick i varandra, teet kändes tydligt på slutet. En vuxen drink som smakar som en hel sommarfrukost. Nämnet blev därför enkelt: Breakfast Club!

En Bacondaiquiri passerade förbi med den äran. Gott, bacon funkar bra med en klassisk daiquiri (5:2:1 rom, lime och sockerlag).


Vi gick över till Margits favoritdrink, den hon vill ha serverad på sin begravning: Sungold Zinger på bacongin och muddlade gula tomater. Så god att hon studsade upp och ner i soffan lyckligt leende.


En Bacon Old Fashioned blev lyckad, även om baconet som sagt försvann lite i bourbonen.


En improviserad drink på ljus rom, körsbär och maraschino passerade också förbi. God den med, även om den inte lämnade några bestående intryck.

Därefter kom vi till kvällens kanske allra mest lyckade kombo: Bacontoddy!

2 äggulor och knappt 2 msk socker vispades vitt och luftigt. I med 10 cl bra lagrad rom och kokande vatten under snabb vispning. Precis lagom till tre små förvärmda koppar.

Så gott! Sältan och rökigheten fyller ut precis det som saknas i en vanlig äggtoddy. Sliskigheten dämpas, komplexiteten ökar. Det här var drinken där baconet gav den största förbättringen, även om Margit nog tyckte de gula tomaterna var godast...

San Marino

Tidigare i höstas var jag och E i Italien. Vi passade på att besöka San Marino, och fick med oss en flaska vin hem.

Just nu står en pizza i ugnen, och vi bestämde oss för att prova det san marinesiska vinet.

Hyfsat hög syra, medel tanniner. Typisk sangiovese, väl värd de kanske sextio-sjuttio kronor det kostade.

Blir nog bra till pizzan.

- Från iPhone

Lästips: vin och musik

Det har kommit en kul undersökning om hur den upplevda smaken av ett vin påverkas av vilken musik som spelas samtidigt. Läs mer här.

Sydafrikanska vindagar

Häromdagen ordnade Sydafrikanska Vinklubben vindagar där man hade chansen att prova delar av sortimentet. Vi passade på att göra en snabb genomgång.

Tillräckligt mycket fanns med för att vi inte skulle orka prova allt, men av det vi provade gillade vi vinerna nedan bäst. För enkelhetens skull lägger jag helt enkelt upp bilderna bara.

För den som funderar över att använda detta som underlag för inköp kan det vara värt att veta att vi som provade uppskattar vita, aromatiska viner. Balans är viktigt, vi vill inte ha smöriga fatbomber. De röda vill vi ha balanserade, komplexa, och framförallt inte för fruktsöta. Strävhet uppskattas.

Om du vill veta mer om hur det är att beställa från klubben föreslår jag att du läser detta inlägg - se till att läsa kommentarerna hela vägen till slutet, för det har skett en hel del sen jag skrev inlägget första gången.

För övrigt

Sånt här kan jag bli irriterad på. Det är faktiskt helt orimligt att en tom vinflaska ska väga över ett kilo. Skärpning!

Bacon 0.1

Första testet med baconspriten. Tankarna gick till körsbär, eftersom jag har ett annat experiment på gång, nämligen lite bigarråer som fått dra i sprit ett par veckor. Sagt och gjort, jag silade av spriten och baserade cocktailen på bourbon.


Eftersom det var ett experiment fick det bli en liten drink.

2 cl baconbourbon
1 cl bigarråvodka
1 cl lime
0,5 cl maraschino
0,5 cl lönnsirap
1 dash angostura bitter

• Skaka med mycket is


• Sila upp i cocktailglas

Jaha... det där var i och för sig inte äckligt, men det smakar ju inte någon bacon... undrar om jag smaksatte bourbonen för lite?

Nästa försök får bli på vodkan, den luktade iallafall ordentligt av bacon!

Bacon & Sprit

Det blev aldrig av att jag fick ihop några riktigt bra recept när jag gjorde baconvodka för några år sedan, men nu när Gitto skrev så lockande om baconmarmelad blev jag inspirerad. Vi kör en omgång till!

Följaktligen har jag nu satt en omgång baconvodka och en omgång baconbourbon. Tar ett par dagar innan de blir färdiga, sen är det bara att hitta ett datum att börja testa recept!

Minnen av calvados

När man sitter och går igenom gamla bilder kan man hitta rätt kul grejer. Som att bli påmind om när vi stod på en mässa och provade calva hos den sanslöst charmige Christian Drouin, som berättar hela storyn om hur det kom sig att han tog över faderns calvaproduktion, tvärs emot sina planer.


Och hur han sen hittar ett gäng gamla fat längst in i källaren. Sen säger Christian plötsligt till oss:

-You should try this!

Och plockar upp en pytteliten flaska han har under disken. Etiketten ser ut att komma från en vanlig skrivare, korken är en enkel vit plastkork.

Årgången på innehållet? 1959.

Vingårdsbesök på Torres

För ett rätt bra tag sedan var jag och E i Barcelona. Efter att ha pratat med Torres svenska importör på en mässa hjälpte de oss vänligt nog att boka in ett besök på Torres vingård som ligger ca en timmes pendeltågresa utanför stan.

Föga anade vi, eller den svenska säljaren tror jag, vad som väntade mig och E. Vi var lovade en visning och en kortare provning. Ca 1,5 timme väntades det ta.

Visningen var den mest ingående jag har varit med om någonsin. Vi fick se utrustning, tankar och allt övrigt bakom kulisserna, och diskussionen med vår distingerade guide täckte varje detalj i processerna.

Alltifrån vilka viner som får en malolaktisk jäsning till vilka viner som kylförvaras i stora tankar för att tillbringa så kort tid som möjligt i flaska då de är tänkta för omedelbar konsumtion med massor av känsliga aromer. Vi fick se både mottagningsanläggningen för druvorna, omdragningssystemet för faten, hög- och låglager av faten och mycket mer...

Jag fick chansen att diskutera de experiment med olika uppbindningstekniker de gör för att lära sig hantera global uppvärmning och mycket mer. Det som överraskade mig var just deras ständiga experimentarande och tillämpade forskning för att förbättra vinerna.

Anläggningen är stor, och det är oerhört intressant att få se den.

Vi avslutade med en minst sagt omfattande provning. Det roligaste är när de kommentarer man ger på vissa viner gör att vår värd spontant går och hämtar andra viner han tycker att vi borde prova också.

Sedan skickade han in ett blint (vitt) vin han bad om vår åsikt om. Vinet var druvigt, muscataromatiskt, väldigt lätt, och med ganska kort smak. Inte alls oävet faktiskt.

Min gissning var att det var ett experimentvin med låg alkohol, runt 7-8%, något som många vinmakare försökt få fram bra viner av.

Tanken var åt rätt håll, men räckte inte hela vägen fram. Alkoholfritt! Vinet vi fått var Natureo (som då inte släppts på SB än). Överraskande bra för att vara alkoholfritt, och numera rekommenderar jag Natureo till alla som vill ha ett alkoholfritt vin till maten (som min mor t.ex.)

Vidare då i provningen?

E:s favorit blev helt klart Salmos, Torres prioratvin.

Själv är jag väldigt förtjust i Celeste från Ribera del Duero.

Mas la Plana är självklart ett väldigt bra vin, därtill med kul historia, men det är inte min personliga favorit som ungt. Vore dock kul att prova en riktigt lagrad flaska.

Annars blev den stora positiva överraskningen ett billigt vitt vin - Viña Esmeralda - just vinet som kylförvaras i tank. Ett vin som luktar som en klase mogna muscatdruvor. Jag har aldrig varit med om ett så druvdoftande vin förut.

Går att få tag på för ca 6,5 euro i Spanien eller på Viking Line. Det här är inget stort vin, men så gott att det börjar vattnas i munnen på mig bara jag skriver om det. Lättdrucket men balanserat, och fantastiskt aromatiskt. Köper med mig några flaskor varje gång jag kommer över vinet i Spanien eller på väg till eller från Finland. Synd att vinet inte håller för någon längre lagring bara...

Hur lång tid tog då allt detta? Drygt 3 timmar. Väl investerade.

Som ni kanske förstår är det inte helt lätt att beskriva ett sånt här besök. Den generositet och gästfrihet vi möttes av gör det svårt att vara objektiv. Men besöket var så lärorikt och kul att det bara är att ge med sig...

Pinotageprovning

Inspirerad av förra inlägget har jag lagt ut lite gamla provningsanteckningar från en pinotageprovning på Vinprojektet.

Lästips om pinotage och kaffe

Jag tycker den moderna pinotagestilen som domineras av kaffe- och chokladaromer kan vara rätt trevlig, åtminstone de gånger man vill ha ett publikfriande, fylligt och lättsamt vin. Alls inte elegant, men ganska trivsamt när man är på rätt humör.

Vintypen är dock kontroversiell, se t.ex. diskussionen här.

Då och då kommer det dessutom påståenden om att vinerna skulle vara artificiella, dvs att vinmakaren tillsatt aromer eller annat än druvor (såsom kaffeextrakt eller att macerera kaffebönor i vinet).

En intressant diskussion om sanningshalten i sådana påstående har nu brutit ut i Sydafrika. Läs mer här eller här.

Själv förutspådde jag lanseringen av Diemersfontein Coffee Pinotage här. Diemersfontein är det första (och i mitt tycke bästa) kaffevinet, även om Cafe Culture är det första som lanserades på Systembolaget.

Intressant att notera är för övrigt att nästan alla kaffeviner tagits fram av samma person, Bertus Fourie, som konsultat åt de olika producenter som gör vin i den här stilen. Så är det också därför han har smeknamnet Starbucks Fourie.

Mer drinkar

Studenterna får två spritsorter de ska kreera en drink utifrån på max fem minuter till servering. Likörer, bitters och vermouth får användas fritt.

Går faktiskt överraskande bra hittills - för det är inga lätta kombinationer de har fått. Vad sägs t.ex. om lagrad tequila och martini bianco? Eller gin och akvavit?

- postad från iPad