Betraktelser från baren

Bacon, sprit och drinkar

2012-01-07T16:15:00.009+01:00

Igår kväll hade jag nöjet att bjuda Margit och Fahd på bacondrinkar. Eller, om man vill vara mer exakt, drinkar gjorda på baconinfuserad sprit.

Smaksättningen av spriten är inte alls svår, och kräver heller inte särskilt mycket arbete. Du behöver dock börja en dag i förväg. Metoden jag använder är en som kallas 'fat wash', vilket är klassisk gammal metod vid ex. parfymframställning.

Principen går ut på att flytande, smakbärande fett blandas med sprit. Spriten och fettet blandas, och får vila en stund så att smaker går över från fettet till spriten. Blandningen kyls därefter så att fettet stelnar och enkelt kan silas bort.

Stek alltså bacon på relativt låg temperatur tills allt fett smält. Du vill inte att baconet ska bli bränt eller för hårt stekt innan allt fett smält ut, därav den låga temperaturen.

Häll därefter fettet i rumstempererad sprit, skaka om och låt stå. En timme eller två räcker, men har du tid är det inte fel att låta blandningen stå i rumstemperatur en eller ett par dagar.

Ställ in burken i kylen över natten så att fettet stelnar ordentligt. Gör hål i fettlocket och sila spriten genom en finmaskig sil som fångar upp eventuella fettflagor.

Din baconsprit är nu klar att användas.

Vilken sprit passar då att smaksätta med bacon? Enkelt uttryckt kan du gå två olika vägar. Antingen använder du en neutral sprit, som vodka eller gin, eller så väljer du en sprit vars egen smakprofil passar ihop med bacon, som lagrad rom.

Jag har även provat ljus rom och bourbon, och inget av det blir dåligt, men det lyfter inte heller fullt ut. Bourbonen har jag blivit lite besviken på, trots att det i teorin borde vara fantastiskt så försvinner baconet lite i bourbonen. Jag tror smakprofilerna är alltför lika varandra där helt enkelt. Men lagrad rom och gin är mycket bra val, vodka ok.

Hur mycket bacon behöver du då? Tja, det beror lite på hur fett och smakrikt ditt bacon är, men också på vilken sprit du använder.

Jag tog 1 paket bacon till ca 2o cl gin, och ett paket till ca 12 cl lagrad rom. Jag tycker det gav lagom mycket smak, men du väljer själv så klart.

När du ska blanda drinkar kan du enklast försöka gå på klassiska tillbehör till bacon, som ägg eller tomat t.ex, eller på drinkar där det känns som att lite sälta och rökighet skulle tillföra något extra.

Jag började med en White Bloody Bacon på bacongin, tomatvatten, citron och socker. (Tomatvatten gör du genom att att mixa tomater och sen låta röran rinna av genom ett kaffefilter eller en ren kökshandduk. Tar ett par timmar, och vätskan du får blir vattenklar.) Alls inte oäven, även om jag träffade lite fel med sötman. Som första försök klart godkänd, och lite roligt med en vattenklar bacon- och tomatdrink.

Följde raskt upp med en drink inspirerad av Earl Grey MarTEAni hos Pegu Club. Earl grey-te fick dra i rumstempererad bacongin en timme. Blandades sedan med färskpressad apelsin, lite citron, sockerlag och äggvita. Skakades ordentligt.

Det här blev riktigt bra. Komplext, de olika citrustonerna gick i varandra, teet kändes tydligt på slutet. En vuxen drink som smakar som en hel sommarfrukost. Nämnet blev därför enkelt: Breakfast Club!

En Bacondaiquiri passerade förbi med den äran. Gott, bacon funkar bra med en klassisk daiquiri (5:2:1 rom, lime och sockerlag).

Vi gick över till Margits favoritdrink, den hon vill ha serverad på sin begravning: Sungold Zinger på bacongin och muddlade gula tomater. Så god att hon studsade upp och ner i soffan lyckligt leende.

En Bacon Old Fashioned blev lyckad, även om baconet som sagt försvann lite i bourbonen.

En improviserad drink på ljus rom, körsbär och maraschino passerade också förbi. God den med, även om den inte lämnade några bestående intryck.

Därefter kom vi till kvällens kanske allra mest lyckade kombo: Bacontoddy!

2 äggulor och knappt 2 msk socker vispades vitt och luftigt. I med 10 cl bra lagrad rom och kokande vatten under snabb vispning. Precis lagom till tre små förvärmda koppar.

Så gott! Sältan och rökigheten fyller ut precis det som saknas i en vanlig äggtoddy. Sliskigheten dämpas, komplexiteten ökar. Det här var drinken där baconet gav den största förbättringen, även om Margit nog tyckte de gula tomaterna var godast...

San Marino

2011-11-18T18:42:00.001+01:00

Tidigare i höstas var jag och E i Italien. Vi passade på att besöka San Marino, och fick med oss en flaska vin hem.

Just nu står en pizza i ugnen, och vi bestämde oss för att prova det san marinesiska vinet.

Hyfsat hög syra, medel tanniner. Typisk sangiovese, väl värd de kanske sextio-sjuttio kronor det kostade.

Blir nog bra till pizzan.

- Från iPhone

Lästips: vin och musik

2011-10-24T17:28:00.001+02:00

Det har kommit en kul undersökning om hur den upplevda smaken av ett vin påverkas av vilken musik som spelas samtidigt. Läs mer här.

Sydafrikanska vindagar

2011-10-17T08:11:00.000+02:00

Häromdagen ordnade Sydafrikanska Vinklubben vindagar där man hade chansen att prova delar av sortimentet. Vi passade på att göra en snabb genomgång.

Tillräckligt mycket fanns med för att vi inte skulle orka prova allt, men av det vi provade gillade vi vinerna nedan bäst. För enkelhetens skull lägger jag helt enkelt upp bilderna bara.

För den som funderar över att använda detta som underlag för inköp kan det vara värt att veta att vi som provade uppskattar vita, aromatiska viner. Balans är viktigt, vi vill inte ha smöriga fatbomber. De röda vill vi ha balanserade, komplexa, och framförallt inte för fruktsöta. Strävhet uppskattas.

Om du vill veta mer om hur det är att beställa från klubben föreslår jag att du läser detta inlägg - se till att läsa kommentarerna hela vägen till slutet, för det har skett en hel del sen jag skrev inlägget första gången.

För övrigt

2011-09-22T21:02:00.000+02:00

Sånt här kan jag bli irriterad på. Det är faktiskt helt orimligt att en tom vinflaska ska väga över ett kilo. Skärpning!

Bacon 0.1

2011-09-10T16:45:00.003+02:00

Första testet med baconspriten. Tankarna gick till körsbär, eftersom jag har ett annat experiment på gång, nämligen lite bigarråer som fått dra i sprit ett par veckor. Sagt och gjort, jag silade av spriten och baserade cocktailen på bourbon.

Eftersom det var ett experiment fick det bli en liten drink.

2 cl baconbourbon
1 cl bigarråvodka
1 cl lime
0,5 cl maraschino
0,5 cl lönnsirap
1 dash angostura bitter

Skaka med mycket is

Sila upp i cocktailglas

Jaha... det där var i och för sig inte äckligt, men det smakar ju inte någon bacon... undrar om jag smaksatte bourbonen för lite?

Nästa försök får bli på vodkan, den luktade iallafall ordentligt av bacon!

Bacon & Sprit

2011-09-03T14:28:00.004+02:00

Det blev aldrig av att jag fick ihop några riktigt bra recept när jag gjorde baconvodka för några år sedan, men nu när Gitto skrev så lockande om baconmarmelad blev jag inspirerad. Vi kör en omgång till!

Följaktligen har jag nu satt en omgång baconvodka och en omgång baconbourbon. Tar ett par dagar innan de blir färdiga, sen är det bara att hitta ett datum att börja testa recept!

Minnen av calvados

2011-08-17T08:14:00.000+02:00

När man sitter och går igenom gamla bilder kan man hitta rätt kul grejer. Som att bli påmind om när vi stod på en mässa och provade calva hos den sanslöst charmige Christian Drouin, som berättar hela storyn om hur det kom sig att han tog över faderns calvaproduktion, tvärs emot sina planer.

Och hur han sen hittar ett gäng gamla fat längst in i källaren. Sen säger Christian plötsligt till oss:

-You should try this!

Och plockar upp en pytteliten flaska han har under disken. Etiketten ser ut att komma från en vanlig skrivare, korken är en enkel vit plastkork.

Årgången på innehållet? 1959.

Vingårdsbesök på Torres

2011-08-16T22:10:00.007+02:00

För ett rätt bra tag sedan var jag och E i Barcelona. Efter att ha pratat med Torres svenska importör på en mässa hjälpte de oss vänligt nog att boka in ett besök på Torres vingård som ligger ca en timmes pendeltågresa utanför stan.

Föga anade vi, eller den svenska säljaren tror jag, vad som väntade mig och E. Vi var lovade en visning och en kortare provning. Ca 1,5 timme väntades det ta.

Visningen var den mest ingående jag har varit med om någonsin. Vi fick se utrustning, tankar och allt övrigt bakom kulisserna, och diskussionen med vår distingerade guide täckte varje detalj i processerna.

Alltifrån vilka viner som får en malolaktisk jäsning till vilka viner som kylförvaras i stora tankar för att tillbringa så kort tid som möjligt i flaska då de är tänkta för omedelbar konsumtion med massor av känsliga aromer. Vi fick se både mottagningsanläggningen för druvorna, omdragningssystemet för faten, hög- och låglager av faten och mycket mer...

Jag fick chansen att diskutera de experiment med olika uppbindningstekniker de gör för att lära sig hantera global uppvärmning och mycket mer. Det som överraskade mig var just deras ständiga experimentarande och tillämpade forskning för att förbättra vinerna.

Anläggningen är stor, och det är oerhört intressant att få se den.

Vi avslutade med en minst sagt omfattande provning. Det roligaste är när de kommentarer man ger på vissa viner gör att vår värd spontant går och hämtar andra viner han tycker att vi borde prova också.

Sedan skickade han in ett blint (vitt) vin han bad om vår åsikt om. Vinet var druvigt, muscataromatiskt, väldigt lätt, och med ganska kort smak. Inte alls oävet faktiskt.

Min gissning var att det var ett experimentvin med låg alkohol, runt 7-8%, något som många vinmakare försökt få fram bra viner av.

Tanken var åt rätt håll, men räckte inte hela vägen fram. Alkoholfritt! Vinet vi fått var Natureo (som då inte släppts på SB än). Överraskande bra för att vara alkoholfritt, och numera rekommenderar jag Natureo till alla som vill ha ett alkoholfritt vin till maten (som min mor t.ex.)

Vidare då i provningen?

E:s favorit blev helt klart Salmos, Torres prioratvin.

Själv är jag väldigt förtjust i Celeste från Ribera del Duero.

Mas la Plana är självklart ett väldigt bra vin, därtill med kul historia, men det är inte min personliga favorit som ungt. Vore dock kul att prova en riktigt lagrad flaska.

Annars blev den stora positiva överraskningen ett billigt vitt vin - Viña Esmeralda - just vinet som kylförvaras i tank. Ett vin som luktar som en klase mogna muscatdruvor. Jag har aldrig varit med om ett så druvdoftande vin förut.

Går att få tag på för ca 6,5 euro i Spanien eller på Viking Line. Det här är inget stort vin, men så gott att det börjar vattnas i munnen på mig bara jag skriver om det. Lättdrucket men balanserat, och fantastiskt aromatiskt. Köper med mig några flaskor varje gång jag kommer över vinet i Spanien eller på väg till eller från Finland. Synd att vinet inte håller för någon längre lagring bara...

Hur lång tid tog då allt detta? Drygt 3 timmar. Väl investerade.

Som ni kanske förstår är det inte helt lätt att beskriva ett sånt här besök. Den generositet och gästfrihet vi möttes av gör det svårt att vara objektiv. Men besöket var så lärorikt och kul att det bara är att ge med sig...

Pinotageprovning

2011-08-16T20:45:00.002+02:00

Inspirerad av förra inlägget har jag lagt ut lite gamla provningsanteckningar från en pinotageprovning på Vinprojektet.

Lästips om pinotage och kaffe

2011-08-16T17:16:00.001+02:00

Jag tycker den moderna pinotagestilen som domineras av kaffe- och chokladaromer kan vara rätt trevlig, åtminstone de gånger man vill ha ett publikfriande, fylligt och lättsamt vin. Alls inte elegant, men ganska trivsamt när man är på rätt humör.

Vintypen är dock kontroversiell, se t.ex. diskussionen här.

Då och då kommer det dessutom påståenden om att vinerna skulle vara artificiella, dvs att vinmakaren tillsatt aromer eller annat än druvor (såsom kaffeextrakt eller att macerera kaffebönor i vinet).

En intressant diskussion om sanningshalten i sådana påstående har nu brutit ut i Sydafrika. Läs mer här eller här.

Själv förutspådde jag lanseringen av Diemersfontein Coffee Pinotage här. Diemersfontein är det första (och i mitt tycke bästa) kaffevinet, även om Cafe Culture är det första som lanserades på Systembolaget.

Intressant att notera är för övrigt att nästan alla kaffeviner tagits fram av samma person, Bertus Fourie, som konsultat åt de olika producenter som gör vin i den här stilen. Så är det också därför han har smeknamnet Starbucks Fourie.

Mer drinkar

2011-05-31T11:48:00.001+02:00

Studenterna får två spritsorter de ska kreera en drink utifrån på max fem minuter till servering. Likörer, bitters och vermouth får användas fritt.

Går faktiskt överraskande bra hittills - för det är inga lätta kombinationer de har fått. Vad sägs t.ex. om lagrad tequila och martini bianco? Eller gin och akvavit?

- postad från iPad

Dagens sysselsättning

2011-05-31T10:32:00.001+02:00

Idag spenderar jag dagen med att bedöma drinkar på bartenderexamination... börjar bra!

- postad från iPad

Ribs

2011-05-09T22:24:00.001+02:00

700 gram spare ribs var, hemgjord marinad på tomatpuré, chipotle, ingefära och vitlök. Inga tillbehör.

Praktiskt taget vegetariskt...

40 minuter på 200 grader var lite lite. Nästa gång får de gå längre.

- postad från iPad

Bara i Frankrike...

2011-04-26T17:42:00.000+02:00

...kan kravallpolisen bli upprörd över att inte längre få dricka vin på arbetstid.

Katt

2011-04-20T20:56:00.001+02:00

Every day is Caturday.

- postad från iPad

Rosépremiär

2011-04-20T20:51:00.001+02:00

Solen skiner - dags för rosé alltså! Sparris, räkor och pocherade ägg passar bra i en matig sallad till.

Men Peñascal känns vid första intrycket inte lika bra som tidigare år. Hmm...

- postad från iPad

Förutsägelse om kaffevin

2011-03-02T08:07:00.000+01:00

Jag ska våga mig på en förutsägelse om framtiden. Jag tror att Systembolaget den 1:a april kommer att lansera Diemersfontein Pinotage, det vin som startade trenden med s.k. kaffeviner. Bolaget säljer som bekant redan Cafe Culture och Barista och har tidigare haft Diemersfontein som tillfällig nyhet.

Men nu tror jag alltså att vinet kommer att finnas tillgängligt i minst ett år framöver. Jag tror vidare att det kommer att säljas för 89 kr. Som en liten brasklapp kanske det kan bli 119 kr, men jag tror mer på 89.

Allt detta förutspår jag utan att ha tillgång till insiderinformation eller annan info än den som finns fritt tillgängligt på nätet.

Ska bli spännande att se om jag har rätt. Vad tror ni?

Föredömligt av Systembolaget

2011-02-22T08:17:00.000+01:00

Noterar att Systembolaget har en ny webbsida. Bland de saker jag verkligen uppskattar är att de har lagt ut foton på vinerna och att de listar importör, något som tidigare saknades.

På vissa viner, särskilt tillfälliga nyheter verkar det som, lägger de dessutom ut föredömligt mycket information om smak, doft, odlingsområde, skördemetod, lagring osv. För ett bra exempel se här, och klicka på "Visa mer information om drycken".

Sökfunktionen är också förändrad, förhoppningsvis förbättrad, men återstår att se vad jag tycker om den när jag använt den mer.

Men över lag verkar det väldigt lovande!

Lästips

2011-02-17T17:16:00.000+01:00

Missa inte debatten hos Öhman om innehållsförteckning, tillsatser mm!

Min personliga inställning är att även om jag inte direkt har något emot en innehållsförteckning så tycker jag inte heller att det egentligen skulle tillföra särskilt mycket. Kunskapen som behövs för att tolka en sådan är nämligen mer än normalkonsumenten besitter.

För ärligt talat, hur många vet vad polyvinylimidazol och polyvinylpyrrolidon gör? Eller vad kalciumalginat gör i mousserande viner? Hur många skulle kunna tolka de ingredienserna på en etikett? Är det bra eller dåligt om de ingår?

Ska man undvika ett vin där man tillsatt lysozym? Gör det någon skillnad om det är svaveldioxid, kaliumbisulfit eller kaliumpyrosulfit som tillsatts?

Plastfolie och korkdefekt

2011-01-24T20:06:00.004+01:00

Jag har genom åren stött på påståendet att vanlig plastfolie (Gladpack) skulle kunna ta bort TCA (ämnet som ger upphov till korkdefekt) ur skadat vin. Har dock inte kommit mig för att prova tidigare.

I helgen var dock en flaska vi öppnade riktigt defekt. Doftade källare och murket trä. Ingen frukt alls. Som tur var hade jag en flaska till av samma vin, så den fick gå åt istället.

Idag slog det mig att det här ju var ett utmärkt tillfälle att testa plastfolien. Sagt och gjort, jag drog loss en dryg halvmeter folie och knölade ihop i en tillbringare. Hällde över ett par deciliter vin och lät det hela stå i ca 10 minuter.

Hällde sedan upp det defekta vinet i ett glas och det behandlade vinet i ett annat och doftade på dem. Ropade därefter på E som fick testa utan att veta vilket glas som var vilket. Hon kände också direkt skillnad. Det behandlade vinet var fullt drickbart.

Hur effektivt är det då? Tja, jag skulle säga att plastfilmen är bra på att ta bort TCA, och vinet blir passabelt. Källardoften försvinner och frukten kommer till viss del fram. Men det blir inte lika bra som ett helt igenom korrekt vin. Antagligen tar plasten bort en del aromämnen också, eller så lämnar den små mängder TCA som dämpar smak och doft lite grann.

Så om du har en flaska till - öppna den och returnera den skadade. För du vet väl att du får pengarna tillbaka från Systembolaget (och även av bra nätbutiker)?

Men om du inte har något annat vin, eller om det är en gammal flaska du inte kan byta, så testa tricket med hopknycklad plastfolie i en karaff eller tillbringare. För det gör faktiskt vinet drickbart.

Utfall Sydafrikanska vinklubben

2011-01-11T18:11:00.000+01:00

Hur gick det då med leveransen från Sydafrikanska Vinklubben som skulle komma? Jo, den kom på utsatt tid och innehöll precis de flaskor jag beställt. Inte illa, det är så vi vill ha det.

Därmed kommer jag fortsätta beställa, och jag har även blivit lite mindre orolig för de redan beställda (och betalda) vinerna som ska komma framöver.

Veteöl & Choucroute

2011-01-11T07:36:00.000+01:00

En dag i december hade E handlat bra lammkorv och färdig choucroute. Dessutom kom hon hem med två veteöl att prova bredvid varandra. Hon kan hon!

Vilken var bäst då? Utan tvekan Franziskaner. Erdinger hade inte en chans. Franziskaner har mycket mer kryddnejlika, skumbanan och allt det där man vill ha i en veteöl med jästfällning.

Bara i Ghana...

2011-01-10T21:26:00.001+01:00

Man kan inte annat än älska de kombinationer man hittar i Ghana - jag är inte bara optiker, jag gillar djur också, så jag öppnar en butik som kombinerar båda mina intressen!

På gatan utanför stod en... ja, måttligt smakfull "buffelfåtölj"...

Och vid en närmare titt såg jag vilken slogan hundmaten i nedre hörnet på första bilden hade...

Utsikt

2011-01-10T21:14:00.000+01:00

Så här såg utsikten från vår bungalow ut efter besöket på slavfortet. När man traskar genom kylan och snön kan jag erkänna att jag längtar tillbaka...

Kombo

2011-01-10T21:08:00.002+01:00

Ghanansk partypåse: ful-gin, sojamjölk och en pava mousserande vin. 75 spänn för allt. Som hittat. Precis vad man behöver för en helkväll...

Kontraster

2010-12-31T15:27:00.000+01:00

På vår roadtrip till Cape Coast, Elmina och Kakum besökte vi först ett slavfort och förundrades över människans inneboenda djävlighet. Från den här balkongen valde guvernören ut de kvinnliga slavar på gården nedanför han ville våldta.

Därefter blev det boende på paradisstrand. Kanske 20 gäster på hotellet. Bara el mellan 18 och 24. Vi spelade spel och tog det lugnt.

Nationalparken i Kakum är ett måste. Repbroar i regnskogen, 50 meter över marken. Man är inte jättekaxig när allt gungar.

Bush Kanteen

2010-12-31T15:07:00.001+01:00

Lunch på Bush Kanteen. Fufu, Banku, risbollar, kyckling, fisk och get. Då har vi ätit soppa med händerna. En upplevelse det med... slemmigt men gott!

I sällskapet: jag, Dino och M1. Samt jultomten. Naturligtvis drack vi Star. M1 har fått ett mycket bekymrat ansiktsuttryck när jag påstått att Gulder är en godare öl. Han konstaterade att även om så vore fallet så skulle han aldrig erkänna det.

God jul

2010-12-31T14:57:00.002+01:00

Jul i Afrika. Inget konstigt alls.

Lunch

2010-12-27T19:03:00.003+01:00

Maten har varit oerhört smaklig hittills. Bra drag av chili i det mesta. Gårdagens lunch på stranden: kycklingspett, friterad jams, sallad samt röra gjord av chili, olja och torkad småfisk. Samt star förstås. Om du hamnar på Labadi Beach i Accra så gå till Alex.

Utsikt

2010-12-27T18:51:00.002+01:00

Dino, jag och Sune ser ut över Accras Djursholm

TIA

2010-12-27T13:08:00.000+01:00

Ghana är varmt, fuktigt och riktigt, riktigt kul. God mat, kall öl och saknade vänner.

- Från iPhone

Vinter

2010-12-25T14:39:00.001+01:00

Nej hörni, nu är jag trött på vintern. Jag drar till afrika.

- Från iPhone

Obehagliga minnen

2010-12-20T23:18:00.004+01:00

Det har gått mer än tolv år nu, men jag minns det fortfarande. Den gnagande oron när jag började förstå att vi var övergivna bland bergen ute i öknen. I en ravin med för branta sidor för att ta sig upp ur. Den råa skräcken när jag såg männen med kalashnikov. Jag har nog aldrig känt mig så utsatt.

Men det var inte där det började.

Jag visste det ju innerst inne egentligen, att det inte var en bra idé att åka till Jordanien med Stephanie. Trots att hon var tio år äldre än mig var hon alldeles för naiv och barnslig, och det blev jag som fick ta hand om oss båda.

Jag förstår fortfarande inte att hon var så oskyldig, hon hade trots allt växt upp i Sydafrika under apartheid, en period som vi i Europa ser med allt annat än rosenröda glasögon.

Hursom, där var vi iallafall i Jordanien. Det började bra, om än lite fånigt innan vi kom till Petra. Väl på plats, innan vi hunnit in till ruinerna, kom vi i samspråk med några tonåriga jordanska killar på ett café. Jag förbannar mig själv att jag inte sa ifrån, men när den ena under samtalet började prata om att han skulle guida oss i Petra nästa dag såg jag det bara som löst prat, jag trodde aldrig han skulle dyka upp.

Jag vet att jag borde vetat bättre eftersom han började stöta på Stephanie på ett barnsligt och fånigt sätt när han fick veta att vi bara var vänner, och inte något par, men så var det iallafall.

När vi vandrade in i Petra nästa morgon satt han ändå där. Vad säger man till någon som väntat nån timme på en?

Han började guida oss. Gudarna ska veta att det inte var den bästa guidningen, men iallafall.

Sen lanserade han tanken på att vi skulle besöka några ruiner norrut som han kallade Lilla Petra. Jag var inte överdrivet förtjust, men Stephanie tyckte det lät som en bra idé. Han var så nära hela tiden att jag inte visste hur jag skulle kunna säga till henne att jag tyckte han var lite halvt obehaglig. Hade Stephanie pratat svenska hade det inte varit något problem, men nu var det engelska som gällde, och jag hade inget konkret att gå på.

Efter en taxifärd nån mil ledde han oss in i wadi, en uttorkad flodbädd i en ravin. Han frågade om vi var hungriga och ville äta vår matsäck. Vi sa ja, och han sa att han skulle låta oss äta ifred och vänta runt kröken, sen försvann han iväg.

Vi åt upp, och jag förklarade tyst för Stephanie att jag tyckte situationen var lätt obehaglig. Vi kom överens om att vi skulle titta på ruinerna, sen åka tillbaka till hotellet direkt. Inga fler utflykter.

Vi klättrade ner till flodbädden i wadin och såg oss om efter vår guide.

Inte ett spår.

Vi började gå ravinen fram och tänkte att 'jaja, han är runt hörnet'.

Ju längre vi gick desto mer kröp oron på. Han var inte där.

Vi började inse att vi var ensamma. Flera mil från närmsta bebyggelse. Bland bergen i den jordanska öknen. Om vi skulle fortsätta gå skulle vi bara hamna djupare i öknen.

Stephanie blev orolig, men jag ville inte säga något till henne om att jag faktiskt blev riktigt orolig jag också. Var alldeles för rädd för att hon skulle flippa. Till slut bestämde vi oss iallafall för att vända tillbaka. Efter att ha gått kanske halvvägs tillbaka såg jag det jag verkligen inte ville se. Två män med kalashnikov på väg ner i ravinen.

Ingen visste att vi var där. I Jordanien ja, men inte just där. Och ingen visste att vi blivit tagna hit av just den här killen. När den insikten slog mig blev jag helt kall. Vi var ensamma. Det fanns ingen hjälp, och om något hände oss skulle ingen veta om det. Och nu kom det beväpnade män.

På ena sidan oändlig öken utan karta, på andra sidan män med vapen.

Jag var visserligen i mitt livs bästa form och hade just muckat från lumpen. Jag visste att jag kunde slåss om jag var tvungen, och jag bar dessutom en dold kniv som jag brukade när jag reste på ställen som inte var helt hundra.

Men de var två och hade automatvapen. Det var smärtsamt uppenbart för mig att det inte fanns mycket till chans. Jag skulle nog kunna överraska en rånare, men två? Rädslan gnagde i mig, var de bara ute efter att råna oss, eller skulle Stephanie bli våldtagen och jag mördad?

Eftersom guiden som tagit oss hit och lämnat oss verkade så het på Stephanie anade jag det värsta. Men vad skulle vi göra? Om vi vände ut i öknen skulle vi utan tvekan dö av törst. Ensam hade jag kanske kunnat ta mig upp för väggen i ravinen även om det hade varit livsfarligt, men det fanns inte en chans att hon skulle klara det.

Jag bestämde mig för att inte säga något om kniven. Om hon visste fanns risken att hon skulle säga för mycket. Inom mig gjorde jag mig så redo man nu kan. Det sägs ibland att rädsla gör en kall, och det stämmer.

När vi kom runt nästa hörn såg vi honom. Vår guide. Han hade somnat uppe på en stor stenhög medan vi åt, utom synhåll från det håll vi kommit från.

Allt var OK. Männen med vapen var beduiner som inte ville oss något illa.

Vi väckte guiden och sa att vi vill åka hem NU.

Yrvaket sa han 'varför då?'

Men jag minns fortfarande skräcken. Och hoppas att jag lärt mig något. Om vilka man reser med. Om hur man tänker på säkerhet när man reser. Om hur man säger ifrån när något inte känns bra.

Men Jordanien, dit tror jag faktiskt inte jag vill igen. För många obehagliga minnen.

[det här är inte en del av #prataomdet, men det är ändå på sätt och vis det projektet som fick mig att för första gången skriva ner det här genom de tankar och minnen som väcktes. #prataomdet är något jag tycker alla bör läsa & stödja]

Mer om Sydafrikanska Vinklubben

2010-12-14T17:56:00.000+01:00

För ett tag sedan bloggade jag om mina erfarenheter av Sydafrikanska Vinklubben, erfarenheter som inte var odelat positiva, men inte heller odelat negativa.

I somras beställde jag rätt mycket på lagerrensningen, och i ärlighetens namn har jag varit ganska tveksam till hur det skulle gå. Framförallt till huruvida vinerna skulle levereras på utsatt tid, dvs innan jul.

Idag fick jag ett sms från Bring Express som meddelade att lådorna är framme och att jag kan få dem senare i veckan om jag vill.

Om nu allt är med i leveransen måste jag till vinklubbens heder säga att den här beställningen funkat alldeles utmärkt.

Märklig marknadsföring

2010-12-13T19:10:00.002+01:00

Kära okända givare,

Det är inte det att jag misstycker när jag får hem presenter i brevlådan.

Men jag bara undrar, om man marknadsför något, är det inte då en bra idé att berätta vad det är man marknadsför?

För när jag utan vidare förklaring får hem ett doftljus skickat från en pr-byrå i Rom så undrar ju jag, ja helt enkelt vem som är er uppdragsgivare?

Och det är ju som bekant lite svårt att lista ut när något följebrev inte finns med...

MarTEAni

2010-12-11T18:20:00.000+01:00

Mycket bättre den här gången än förra. Helt OK skum också, men det tar en liten stund innan det stiger till ytan fullt ut.

Blev en touch sött, men i rätt härad.

Earl Grey MarTEAni
En drink från Pegu Club

4 cl Earl Grey-infuserad gin
2 cl sockerlag
2 cl pressad citron
äggvita

Låt earl grey-te dra i rumstempererad gin i ca 2 timmar. Sila av utan att pressa bladen (annars blir det beskt). Håller sen en evighet i kylen.
Häll alla ingredienser i en cocktailshaker med ganska mycket is. Jag använde en äggvita till två drinkar.
Skaka som en tok. Sen lite till. Därefter ytterligare lite. När det känns som att det inte går längre tar du en liten paus. Sen kör du ytterligare 10 sekunder.
Sila upp i cocktailglas

Caturday

2010-12-11T18:00:00.002+01:00

Lexie fotad med mitt nya makro.

Inspiration

2010-12-10T17:26:00.000+01:00

På Pegu Club i New York fick jag mig en Earl Grey MarTEAni på earl grey-infuserad gin, citron, sockerlag och äggvita.

Det var ta mig tusan något av det godaste jag druckit på länge. Här ska alltså infuseras!

Jag gjorde ett snabbt försök att brygga 2-3 cl starkt te och använda i drinken, men det funkade inte alls lika bra. Tog fram strävheten för mycket, medan bergamotten inte slog igenom riktigt tillräckligt.

Av någon okänd anledning ville inte äggvitan skumma ordentligt trots att jag skakade som en galning. Mycket märkligt. Någon som kan sprida ljus över avsaknaden av skum? Var vitan för gammal? För färsk? Var det teets fel? Eller silen på cocktailshakern?

Mer bröllop

2010-12-10T08:11:00.000+01:00

Mest för att jag är nöjd med bilderna:

På bröllop ska det så klart pussas:

Tårta serverades före middagen. Trevlig variant.

Inget bröllop är komplett utan Fernet gömt bland bordsdekorationerna:

Bra mise-en-place i baren:

Carlsberg don't do weddings...

2010-12-09T08:16:00.000+01:00

...but if we did, they would probably be the best weddings in the world!

M1 och Sveden, stort tack för ett fantastiskt vinterbröllop i Åre!

Live från NYC

2010-11-10T20:51:00.001+01:00

Speciellaste drycken hittills under besöket i New York: Pumpkinhouse. Pumpakryddad öl. Doftar pepparkaka och smör. Oväntat gott.

- Från iPhone

Förväntan

2010-10-28T08:13:00.001+02:00

För ett tag sedan hade Anders Öhman en väldigt spännande tävling (sponsrad av Electrolux) där man kunde vinna en biljett till ett intressant evenemang med Årets Kock som kallas The Art of Cooking.

Ta mig tusan om jag inte vann genom att skriva om en av mina mest minnesvärda restaurangupplevelser! Följande anekdot var det som belönades:

För lite drygt tio år sedan tillbringade jag mycket tid i mellanöstern, och vid ett tillfälle bestämde jag och en bekant oss för att se Petra i Jordanien.

Vi tog oss till Amman, huvudstaden, och planerade sedan att ta bussen söderut genom öknen. Väl på busstationen visade det sig att ingen buss med rätt destination fanns att uppbringa, men en taxichaufför som skulle söderut erbjöd sig att ta oss med.

Det visade sig dock att i hans gamla Mercedez skulle inte bara vi med, utan även fem andra kunder. Åtta personer i en bil… nåväl, vi trängde ihop oss och åkte söderut.

Mil efter mil genom öknen på spikraka vägar, mötandes en strid ström av lastbilar på väg norrut. Efter någon timmes resa stannade taxin vid en kombinerad vägkrog och bensinstation mitt ute i öknen. Av chaufförens obefintlig engelska och min lika dåliga arabiska framgick det iallafall att det var matpaus. Trötta, hungriga och mörbultade efter den trånga resan lät det utmärkt.

Vi gick in i restaurangdelen och möttes av ett myller av bord, gäster och servitörer. Trångt och fullt med flera hundra gäster i rummet. Ute gassade solen, men rummet var ganska dunkelt, och det tog ett bra tag för ögonen att anpassa sig.

Servitören som vi till slut fick kontakt med kunde ingen engelska alls, men vi lyckades kommunicera att vi inte ville ha kycklingen, däremot pita och hoummus. Vi leddes till ett litet bord där det var uppdukat pitabröd, hoummus, tahina, baba ganoush, paprikaröra och pickles av flera olika sorter. Det här var tydligen standardbeställningen – med eller utan kyckling, så vi började äta.

Maten smakade fantastiskt. Rustik mat av bra råvaror. Massor av smaker och kryddor. Vem hade kunnat tro att man skulle få det mitt i den jordanska öknen?

Efter ett tag kom en jordansk man och satte sig vid vårt bord, nickade lite blygt till oss och sa inget. Vi hälsade så artigt vi kunde på arabiska och fortsatte äta. Eftersom restaurangen var knökfull kändes det inte alls underligt att få dela bord med en fullständig främling.

Hans mat verkade dock dröja från köket och han skakade avöjande och blygt på huvudet när vi efter ett tag gestikulerade att han kunde äta från vårt. Till slut började vi bli mätta, och det var då som allt blev riktigt genant. Plötsligt kommer en servitör med pitabröd och hoummus. Vårt pitabröd och hoummus.

Vi inser att maten vi just ätit var vår bordskamrats mat som antagligen dukats upp medan han var ute och bad mot Mecka. Vi har ätit hans mat medan han sitter och blygt tittar på och inte vet vad han ska säga till de två ohyfsade utlänningarna som äter hans mat!

Jag har sällan velat sjunka genom marken så intensivt som
jag gjorde just då. Men gott var det.

I afton äger middagen rum. Jag ser med stor spänning fram emot kvällen...

Nya Zeeländskt vin

2010-10-26T17:46:00.000+02:00

För ett tag sedan fick jag chansen att vara med på en mässa med viner från Nya Zeeland. Det är alltid väldigt trevligt att få chansen att prova flera liknande viner på kort tid och prata med vinmakarna och/eller säljarna. Ofta får man chansen att lära sig nya saker och inte minst att prova nya viner.

Hursomhelst, fokus låg så klart på sauvignon blanc och pinot noir, även om en del hade med sig bl.a. chardonnay och pinot gris.

Tyvärr måste jag konstatera att pinot noir från nya världen sällan tilltalar mig. Alldeles för mycket sötfruktighet och knäck för mig. Jag har faktiskt över lag svårt att se poängen med ung pinot noir. En mogen röd bourgogne däremot... då går jag i spinn!

Hursomhelst, sauvignon blanc är vad Nya Zeeland på goda grunder är mest känt för, och kvaliteten på det jag smakade var som väntat över lag väldigt hög. Tyvärr hann jag bara vara med precis på slutet, så jag hann inte prova alls så mycket som jag skulle önska. Detta är dock vad jag tyckte var bäst av det jag hann med (i fallande ordning):

Mud House Swan Sauvignon Blanc 2009 (Marlborough), uppskattat pris ca 200 kr
Mud House Sauvignon Blanc 2010 (Marlborough), uppskattat pris ca 160 kr
Spy Valley Sauvignon Blanc 2009 (Marlborough), 112 kr
Villa Maria Private bin Sauvignon Blanc 2009 (Marlborough), 129 kr
Mt Difficulty Sauvignon Blanc 2009 (Central Otago), uppskattat pris ca 190 kr

Hur är det då med storsäljaren, Stoneleigh Sauvignon Blanc för 99 kr? Jodå, den är OK. Prisvärd. Men rätt anonym i jämförelse med de tidigare nämnda.

Sydafrikanska Vinklubben - mina erfarenheter

2010-10-25T21:01:00.005+02:00

Jag har beställt vin ett par gånger från Sydafrikanska Vinklubben. Inför att jag skulle beställa första gången googlade jag en del, men hade svårt att hitta särskilt mycket info om dem som inte kom från deras egna sidor. Därför kan det kanske vara på sin plats att skriva ner sina intryck.

Först ett övergripande konstaterande: prissättningen är mycket ojämn. Vissa viner säljs till väldigt bra priser, särskilt på erbjudanden. Halva priset jämfört med vad vinet skulle kosta på Systembolaget kan förekomma. Jag har vid ett tillfälle köpt för långt under halva priset jämfört med privatimport via Systembolaget.

Ibland är däremot priserna riktigt dåliga. Vissa viner kan vara 60 kronor billigare i Systembolagets ordinarie sortiment. Man bör alltså alltid jämföra priser innan man beställer.

Bland de positiva sakerna man kan konstatera med klubben är att sortimentet är väldigt brett. De gånger jag varit i kontakt med kundtjänst har bemötandet även varit väldigt trevligt.

Tyvärr har dock kundtjänst inte hållit sina löften om när de ska återkomma med besked. Och anledningen till att jag varit tvungen att kontakta kundtjänst är att leveranserna strular. Vinet kan komma fram en månad efter utlovat datum. Man kan få besked om att vinet ankommit till Brings terminal i Sverige, men när man ringer Bring suckar de och säger att de inte alls fått något vin och att leveranserna ofta strular.

Kort sagt får man en känsla av att något inte sköts på ett seriöst sätt. Det är tråkigt, för när flaskorna väl kommer har jag alltid fått det jag beställt, och vinerna har aldrig varit transportskadade.

Det är dock ett problem att man får en känsla av att det kan vara en bluff, och att ens viner aldrig kommer att komma. Ska jag vara ärlig känns det som att jag inte blir förvånad om bolagsföreträdarna en dag är försvunna med pengarna.

Det här borde klubben kunna göra något åt: skärp upp rutinerna kring leveranserna, se till att nyttja transportföretag som faktiskt levererar i tid, se till att hålla det som utlovas och, inte minst, se över hur texterna i mail och på hemsidan är skrivna. Dålig svenska (google translate-känsla) inger inte förtroende. Se även över om det går att göra något åt betalningssättet. För det känns faktiskt osäkert att betala för vin som inte skall levereras förrän om ett par månader.

Jag vill fortsätta handla av Sydafrikanska Vinklubben. För jag är rätt nöjd. Men som det ser ut nu kommer jag inte våga beställa för mer än ett par hundra per gång. Med ett mer förtroendeingivande intryck hade jag beställt bra mycket mer.

Se för övrigt även vad bloggaren Revisorn skriver, och inte minst diskussionen i kommentarsfältet.

Uppdatering 11/1: läs här och här för mer av mina erfarenheter.

Babka

2010-10-23T20:56:00.002+02:00

Not till världen: om man gör chokladbabka på manitobamjöl blir den väldigt luftig och saftig.

Lästips om vinpriser

2010-10-18T17:26:00.001+02:00

Här finns en intressant artikel om vinpriser och upplevd kvalitet. Ett litet utdrag:

The linear estimator offers an interpretation of these effects. In terms of a 100 point scale (such as that used by Wine Spectator), the extended model predicts that for a wine that costs ten times more than another wine, non-experts will on average assign an overall rating that is about four points lower, whereas experts will assign an overall rating that is about seven points higher.

Kontentan är alltså att personer med utbildning eller annan expertis om vin uppskattar andra viner än genomsnittliga konsumenter. Väl värt att hålla i minnet när man rekommenderar viner eller läser andras rekommendationer.

Kalljäst manitobalimpa

2010-10-17T15:00:00.003+02:00

E kom hem med en påse manitoba cream, så vi bestämde oss för att prova att göra kalljäst frukostbröd på det. Inte alls illa.

Kalljäst limpa på manitobamjöl

4 dl kallt vatten
1/2 paket jäst (knappt)
2 tsk salt (knappt)
10 dl manitoba cream
ev. frön, pumpakärnor eller dyl.

Börja med vatten, jäst och salt i degskålen på matberedare tills det är hyfsat blandat.
Häll i mjöl och kör ett par minuter. Degen kommer vara blöt och kladdig. Det ska den vara.
Stjälp upp i bunke och låt jäsa i kylen över natten.
Sätt ugnen på 250 grader, stjälp över den lösa, kladdiga degen i en smörad brödform.
Pensla med vatten och strö över pumpafrön eller vad du nu vill ha på toppen.
Jäs i rumstemperatur ca 30 min - 1 timme medan ugnen blir varm.
Baka tills innertemperaturen är ca 93 grader, det tar en dryg halvtimme ungefär.
Om brödet får färg innan innertemperaturen kommit upp är det inte fel att sänka ugnsvärmen till 200 grader efter 20 minuter.

Tips

2010-10-09T16:18:00.001+02:00

Om man betalar med Eurocard kostar ett glas Roederer 55 kr på Berns. Löjligt prisvärt.

- Från iPhone

Du!

2010-10-01T08:11:00.000+02:00

Psst! Mannen! Tjacka druvor?

Äpple & ingefära

2010-09-28T23:45:00.003+02:00

Grönt äpple och ingefära är smaker som passar väldigt bra ihop. Släng i lite lime så har du en riktigt smaklig cocktail.

För ett tag sedan fick jag ett par slattar Monin som blev över på ett evenemang jag var inblandad i. Därför slängde jag ihop denna:

Äpple & Ingefära

5 cl ingefärsvodka (Havana Club Blanco enligt detta recept)
2-3 cl Monin Green Apple (beroende på önskad sötma)
2 cl lime

Skaka med mycket is
Sila upp i cocktailglas

Bra balans i syra och sötma, trevligt bett från ingefäran som smyger sig på.

Sen är den ju snygg också.

Lästips om biodynamisk odling

2010-09-27T17:36:00.000+02:00

Medan ni inte läser här, eftersom jag inte skrivit så mycket, så tycker jag ni ska läsa den här serien om biodynamisk vinodling:

Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5

Särskilt del fyra och fem är väldigt läsvärda.

Stammtisch

2010-07-10T15:11:00.001+02:00

Man vet att man blivit stammis på "Kapputter Heinrich" redan efter tre dagar när ägaren bjuder på "weltmeisterschnapps" till frukosten.

- Från iPhone

Dubbelhatt

2010-06-25T21:41:00.001+02:00

- Från iPhone

Välfärd

2010-06-25T15:17:00.001+02:00

- Från iPhone

Fortfarande inget organiskt vin

2010-06-22T08:09:00.000+02:00

Noterar att EU-kommissionen dragit tillbaka ett förslag som skulle infört en märkning för 'organiskt' vin. Därmed står vi kvar på status quo, att vinerna bara får märkas 'tillverkat av organiskt odlade druvor'.

Synd att man inte kunde enas, vore vettigt med en gemensam klassificering. Även om jag principiellt tycker att benämningen 'organisk' är löjlig. Alla viner är organiska men benämningen försöker insinuera att vissa viner inte är det, och därmed a priori sämre.

Se förrsten även detta inlägg på Taffel, och särskilt då diskussionen i kommentarsfältet. Där handlar det visserligen om s.k. 'naturvin', men det är en synnerligen intressant diskussion.

Teaser: Drajja

2010-06-21T08:19:00.000+02:00

Vilka är egentligen de perfekta ingredienserna för en perfekt drajja? Vi vet, för vi har provat. Torr och blöt, med och utan zest, i alla tänbara kombinationer...

Bara på Lidl?

2010-06-18T17:00:00.001+02:00

"Typ" iskaffe.

Notera för övrigt potatisgratängen i konservburk i bakgrunden.

- Från iPhone

Riktig mat

2010-06-11T16:50:00.001+02:00

Ett korsfäst lamm och en hög med kol. Det blir bra det här.

- Från iPhone

En stilla undran

2010-06-09T12:23:00.002+02:00

Kära läsare, du som kom hit genom att googla capsaicin amfetamin - vad är det egentligen du undrade?

Visserligen är väl båda två alkaloider, men finns det någon annan koppling mellan dem som jag är omedveten om?

Sist men inte minst, fann du vad sökte?

Bacardi och brännskador

2010-06-07T08:11:00.000+02:00

I New York pågår ett intressant mål i domstol. En kvinna stämmer Bacardi med anledning av att en bartender satt eld på Bacardi 151, en 75 %-ig rom, uthälld på bardisken och då orsakat henne brännskador.

Påståendet käranden gör i målet är att då Bacardi dels är medvetna om att Bacardi 151 är lättantändlig och ofta används för att flambering o dyl, och dels att rommen kunde gjorts mindre brandfarlig genom att göras svagare så är Bacardi ansvariga för hennes brännskador.

Utgången får anses synnerligen osäker, men det vore rätt fascinerande om Bacardi fälldes enkom för att sälja en rom med hög alkoholhalt.

Varvning

2010-06-05T15:55:00.001+02:00

Första varvet gick bra. Goda förhoppningar om andra.

- Från iPhone

Förberedelser

2010-06-05T13:29:00.001+02:00

Startfältet börjar fyllas på. Finns alla förutsättningar för ett bra lopp.

- Från iPhone

Uppvärmning och nedkylning

2010-06-05T12:27:00.000+02:00

Det är viktigt med ordentliga förberedelser om man ska klara ett helt maraton.

- Från iPhone

Puychéric - sommarens rosé

2010-06-03T22:04:00.003+02:00

Varje år brukar jag hitta en favorit bland de billiga rosévinerna. Under flera år var det Peñascal som var favoriten. Tyvärr har de flesta av systemets butiker fortfarande 2008 års årgång på hyllorna trots att 09:an släppts - och är det något vin som det är oacceptabelt att sälja gammalt är det rosé.

Hursomhelst, förra året var jag väldigt förtjust i Casas Patronales, men årets bästa tips är Puychéric. Sydfranskt, ljusrosa vin med bra friskhet och trevlig frukt utan att bli saftlikt eller klibbigt. Passar lika bra med en matig sallad som ensamt. Ikväll slank det med bravur ned med en bättre chorizo, majskolvar, avokado och körsbärstomater.

För 59 kronor är det faktiskt löjligt prisvärt. Har man minsta insikt om hur kostnaderna och skatterna ser ut i vinbranschen kan man inte annat än förundras över att det är möjligt att få ett så här bra vin för de pengarna.

Kräk

2010-06-02T08:02:00.001+02:00

När man har katt får man lära sig nya saker. Jag trodde det här var en hörlurssladd, men det var visst en kattleksak. Så fel man kan ha.

- Från iPhone

Glaskork

2010-06-01T18:19:00.000+02:00

Glaskork sägs bli det nya förslutningssättet för vin som kan utmana skruvkorken.

Och idag var första gången jag fick en flaska vin med glaskork.

- Från iPhone

Segura Viudas - trevlig halvflaska

2010-05-20T08:04:00.000+02:00

Jag gillar halvflaskor. Perfekta om man vill ha ett annat vin till förrätten än till varmrätten. Fast helst skulle jag se att man började sälja (bra) vin i halv- och hel liter. Vanliga flaskor har egentligen en fånig storlek. För mycket för två personer om man bara vill ha lite vin, för lite för två om man vill ha vin till en hel middag. Alldeles för mycket för en person.

Hursomhelst, att systembolaget börjat ta in fler och fler hyfsade viner i halvflaska är alltså en utveckling jag applåderar å det varmaste. Nu finns även en hyfsad rosé-cava i halvflaska: Segura Viudas Brut Rosado. 45 pengar för en halvflaska och 69 för en hel. Alls inte illa för pengarna.

Caturday

2010-05-08T10:36:00.001+02:00

Lexie håller hov i vardagsrummet.

Återfås mot beskrivning

2010-05-02T15:29:00.001+02:00

Någon har glömt ett stort örlogsfartyg vid Slussen. Eller har vi måhända gått och blivit invaderade? De glömde uppenbarligen att berätta det för oss isåfall.

- Från iPhone

Märkligt

2010-04-30T13:05:00.000+02:00

Utanför jobbets fönster på sjunde våningen hänger det plötsligt en zeppelinare med digitalkamera under.

Lästips

2010-04-16T17:29:00.000+02:00

En mycket bra artikel i Denver Post om japansk drink- och dryckeskultur. Obligatorisk läsning om du är det minsta nyfiken på vad (och hur) japaner dricker.

Myter om drogning på krogen

2010-04-16T08:15:00.001+02:00

Allt om Stockholm publicerar ännu en av dessa dåligt underbyggda artiklar som påstår att det är vanligt att att folk blir drogade på krogen.

I själva verket är det precis tvärt om. Det är oerhört ovanligt att folk får droger i sina glas. Ett flertal studier har gjorts både i Sverige och utomlands (bla i Storbritannien - hela studien här) som visar att problemet är försvinnande litet.

Däremot är det väldigt vanligt att personer som utsatts för olika sexuella övergrepp har varit påverkade av alkohol och/eller cannabis, men det är väldigt svårt att få i någon dessa ämnen i krogmiljö utan att personen märker det. Självförvållad berusning helt enkelt. (vilket naturligtvis på intet sätt ursäktar övergreppen, men det är en helt annan diskussion)

En ungefärlig uppskattning är att av de som söker sjukhusvård för att de tror att de blivit drogade så är det ca 1 % som faktiskt blivit det. Läs den meningen igen, 1 % av de som söker sjukhusvård, dvs de som är helt övertygade om att de blivit drogade. Övriga har helt enkelt bara varit väldigt packade, eller reagerat starkare än de brukar. Många har också frivilligt tagit droger, men sen sannolikt reagerat annorlunda än de väntat sig.

Artikeln skriver ett antal andra dumheter, som att det skulle vara vanligt förekommande med drogning med amfetamin eller kokain. I själva verket är det så att amfetamin och kokain är centralstimulerande medel medan alkohol är centraldepressivt - de motverkar alltså varandra. Intag av amfetamin eller kokain under berusning gör att personen som får i sig dessa droger på ett väldigt tydligt sätt nyktrar till och blir pigg, och det är en av de saker som polisen utbildar krogpersonal om, att när en packad person som går på toaletten kommer tillbaka mycket nyktrare och piggare är det en varningssignal för droger.

Ingen får heller minnesluckor eller somnar av amfetamin eller kokain utan är uppe hela natten, vilket gör att en gärningsman som planerar sexuella övergrepp knappast skulle ha någon nytta av dessa droger. Dessa är helt enkelt droger som folk tar frivilligt. Men de är notoriskt svåra att dosera, bl.a. beroende på att renheten varierar stort.

Den vanligaste situationen är helt enkelt den gamla klassikern:
-Allt blev svart, jag måste fått nåt i mitt glas!
-Ja, alkohol.

Fernet

2010-03-26T23:31:00.000+01:00

Jag får en känsla av att sällskapet (och jag) gillar Fernet.

- Från iPhone

Kontraster

2010-03-25T14:43:00.001+01:00

På TUR-mässan är de flesta montrarna oerhört påkostade. Det är mat, vin, give-aways och tävlingar.

Men sen finns det de som kör stilrent, avskalat och stenhårt.

- Från iPhone

Aj aj aj!

2010-03-19T08:05:00.000+01:00

Mina vänner, jag har mycket dåliga nyheter. Ölkonsumtion innebär en kraftigt ökad risk att attrahera malariamyggor.

M1, jag vet inte hur vi ska kunna hantera denna kunskap vid ett framtida besök hos dig i Ghana! Avstå öl eller ökad risk för malaria...

Notera för övrigt att gravida kvinnor är ännu mer intressanta för malariamyggorna. Huruvida öldrickande i gravid kvinnas sällskap därmed totalt sett minskar risken att bli stucken eller tvärtom ökar den (genom att än fler myggor attraheras) framgår dock inte. Ni kanske kan fälttesta när P&T kommer ner?

Chablis Grand Cru

2010-03-18T22:48:00.003+01:00

Ni minns väl chablisprovningen från i höstas? Häromdagen fick jag chansen att på en mässa prova ett fantastiskt utbud av chablis grand cru. Några personliga slutsatser kan jag dra.

För det första är jag inte särskilt förtjust i de ekfatslagrade varianterna. De viner jag gillade bäst har bara fått lite lätt kontakt med ek, antingen genom att fatjäsas eller genom att en liten andel av vinet (ex 15 %) har fatlagrats. De mer ekade chabliserna föll mig inte alls på läppen, jag tycker fattonerna får dem ur balans.

Vidare kan jag konstatera att jag inte tycker att chablis, inte ens grand cru, bör lagras för länge. Särskilt kombinationen av fat och mognadstoner tycker jag är problematisk i chablis. När den friska, krispiga syran försvinner och ersätts med lite tanniner från faten och sekundära aromer från lagringen tycker jag vinerna tappar det som är hela poängen med chablis. Intressant nog, för annars brukar jag älska mogna viner.

Men bland de lite äldre vinerna stack ett vin ut på ett positivt sätt: Chablis Grand Cru Les Clos 2002 från Domaine des Malandes. Att sen ägarinnan själv, Lyne Marchive , visade sig vara oerhört trevlig och sympatisk gjorde ju inte saken sämre.

För det kan ju noteras, vissa av de franska representanterna var överraskande nonchalanta. Att bli ignorerad i flera minuter, och sedan få se representanten klippa naglarna framför en medan man provar vin gör en ju inte särskilt positivt inställd... men visst, är man den största producenten tycker man kanske inte att man behöver vara trevlig mot sina kunder?

Bland de yngre vinerna tyckte jag Chablis Grand Cru Blanchots 2008 från Chateau de Viviers (producerad av Lupé-Cholet) var riktigt bra. Härligt aptitretande vin jag gärna skulle skölja ner lite skaldjur med.

Som sagt...

2010-03-17T17:56:00.000+01:00

Jag tror bestämt det firas irländskt...

- Från iPhone

St Paddy

2010-03-17T17:48:00.000+01:00

Idag firar vi att Irland är fritt från ormar!

- Från iPhone

Äta i Bergamo

2010-03-16T08:18:00.000+01:00

Lokala specialiteter är långtifrån alltid särskilt spännande. Men Casoncelli alla Bergamasca visade sig vara oerhört gott. Pastaknyten fyllda med kalv, salami och ost, serveras med stekt pancetta och salvia. Ibland med parmesan, ibland med smält smör.

Polentan som serveras med alla andra rätter däremot... den kan man lika gärna ha som mista.

Avdelning idioti

2010-03-06T19:16:00.000+01:00

Folk som går på isen tio meter från öppet vatten. Nästan läge för ett Darwin Award?

Förlorat spel

2010-03-06T16:12:00.002+01:00

Än så länge leder vintern, men nu är faktiskt våren snart på väg att vinna.

There's your problem!

2010-03-06T16:09:00.002+01:00

Tips från coachen: båten funkar mycket bättre om du håller fören ovanför vattenytan...

Caturday

2010-03-06T11:34:00.001+01:00

Det är helg, och Lexie hänger i mitt knä.

Vinkällartrivia

2010-03-03T08:08:00.000+01:00

Om du besöker en vinproducent så kommer du säkert få se en del ekfat. Kanske kommer du då att lägga märke till att vissa fat har en röd sektion i mitten medan andra inte har det.

Eventuellt kan du då börja undra vad den där röda sektionen beror på. Är det ett annat träslag, eller har den någon annan funktion?

Svaret är bedrägligt enkelt: estetik.

När man fyller faten så spiller man ofta lite vin runt öppningen. Rödviner färgar då träet. De fat man vill visa upp, dvs i allmänhet nya fat fyllda med exklusiva viner, målar man sen hela mittensektionen på med rödvin så att träet skall bli enhetligt färgat.

Helt utan funktion alltså. Men snyggt.

Gravöl

2010-02-27T17:54:00.001+01:00

Tyvärr slutade 19 Glas med pizza idag.

Vi var naturligtvis där och höll gravöl.

Halstrad Gravlax

2010-02-02T17:47:00.000+01:00

Ni minns väl den halstrade hästkötts-sushin? Sen dess har jag tänkt prova att halstra gravlax, men det har inte blivit av. Förrän nu i helgen. Och tusan vad bra det blev.

Stekytan blev bara en halv millimeter tjock, men doften och smaken den tillför går verkligen inte av för hackor. Dessutom är det löjligt enkelt. Anbefalles!

Vi serverade alltså gravlaxen på tre vis; rullad i svarta sesamfrön och chili, därefter halstrad i panna. Naturell, med en klick hovmästarsås. Samt så klart avbränd med en crème brulée-brännare.

Till detta en enkel puré på rödbetor samt en crudité på fänkål med pressad citron. Vi drack en halvtorr tysk riesling från '94 vilket visade sig fungera alldeles ypperligt. Vinet var dessutom inte dyrt utan ingick i den serie lagrad riesling till överkomliga priser Systembolaget släppte härom året.

Skär bort skinnet och skär gravlaxen i kuber.

Vänd i sesamfrön och chili, halstra snabbt i varm stekpanna.

Eller bränn av med eldkastaren.

3*Gravlax

2010-01-30T19:38:00.000+01:00

Förrätt av Guds Nåde: tre varianter av gravlax, rödbetspuré samt fänkålscruditee.

I glaset: Riesling från 1994

- Från iPhone

I den arktiska kylan...

2010-01-30T10:38:00.000+01:00

...kurar katterna ihop sig tillsammans vid elementet

Tura

2010-01-22T15:29:00.000+01:00

Passar på att hälsa på vänner i Helsingborg. Bodde här i fem år, men nu är det fem år sedan. Intressant känsla att vara tillbaka...

- Från iPhone

Wasabi

2010-01-18T07:35:00.000+01:00

Det förekommer en hel del myter och missförstånd om wasabi, så låt oss reda ut några.

Äkta wasabi är en japansk rot som växer i flodkanter och flodbäddar. Wasabi tillhör samma familj av växter som bl.a. kål, senap, raps och pepparrot. Vilket får antas vara anledningen till att wasabi ibland även kallas japansk pepparrot.

Traditionellt rivs wasabin på ett rivjärn gjort av hajskinn, men idag är såklart vanliga rivjärn av metall vanligare.

Det starka i wasabin kommer från en grupp av ämnen som kallas isotiocyanater. Till skillnad från chilins capsaicin så är isotiocyanaterna flyktiga. Hettan i wasabi kommer därför som en örfil och försvinner snabbt igen. Medan chili ger hetta genom att irritera slemhinnorna i munnen så verkar wasabi främst genom näsan. Ett kul experiment är därför att hålla för näsan och stoppa in lite wasabi i munnen. Det smakar egentligen ingenting, och det bränner inte heller. När du släpper näsan kommer allt däremot på en gång.

Wasabi är dock en både dyr och omtålig rot. Hållbarheten är kort, ens om den förvaras på bästa sätt. Den är svår att frakta och blir orimligt dyr i Europa. Som boende i Sverige har du därför sannolikt aldrig ätit äkta wasabi. Istället har du ätit en produkt som görs av torkad pepparrot, torkat senapsfrö och grön karamellfärg. Pulverblandningen kan ibland även innehålla någon procent torkad wasabi, men oftast inte någon betydande andel.

Sagda pulver blandas därefter med lite vatten för att bli det vi känner som wasabi. Enklaste sättet att skilja äkta wasabi från pulvervarianten är faktiskt utseendet. Den äkta har inte samma kraftiga, artificiella färg, och tittar man noga ser man på konsistensen att det faktiskt är en riven rot och inte en pulverbaserad pasta.

Smaken är annars faktiskt rätt lik äkta wasabi, så det är inget dåligt substitut. Anledningen är förstås att såväl pepparrot som senap också får sin styrka från isotiocyanater.

Värt att poängtera är att även i Japan så serveras pulvervarianten på lite billigare sushiställen. Däremot får du den äkta roten på de lite dyrare.

Läs för övrigt även vad Andreas skrev om wasabidueller här och här.

Golden Gai - ännu mera japanminnen

2010-01-18T05:53:00.003+01:00

Golden Gai, som Andreas skrev om för ett tag sedan, är en av de få platser i Tokyo där det faktiskt kan vara farligt, eller åtminstone olämpligt, att fota. Fast på dagtid när det är stängt och tomt skriker ingen åt en då man lyfter kameran.

På bilden ovan räknar jag 21 barer. Vars skyltar man ser.

Mellanrum

2010-01-18T05:37:00.004+01:00

Trots att Tokyo är tätt packat och ofta utnyttjar marken så mycket det går så öppnar sig en spricka ibland. En plats som inte bara metaforiskt eller bildligt utan faktiskt bokstavligt talat är stadens baksida. Mellanrummet mellan två kvarters baksidor blir ibland en vacker icke-yta.

Bilden, som är från i våras, är för övrigt helt oredigerad. Ljuset var precis så magiskt.

Japanminne

2010-01-18T05:29:00.003+01:00

Andreas bloggar om bambun i Tokyo, vilket får mig att minnas en på samma gång föredömligt tydlig som fullkomligt obegriplig skylt från Roppongi.

Boeuf bourgignon

2010-01-09T18:36:00.000+01:00

Grytan får fortsatt användning. Boeufen har kokat i över tre timmar, och får en dryg timme till innan sista gästen kommer. Snart ska champinjonerna smörstekas...

- Från iPhone

Torsdagsmat

2010-01-08T19:49:00.000+01:00

Blev ju gott det där. Ärtsoppa, punsch och öl. Fläsk i. God senap till. Alldeles för många år sedan jag lagade ärtsoppa.

Fast det är väl egentligen ingen som behöver recept på ärtsoppa?

E upplyste mig för övrigt om att i Finland gör de ärtsoppa på gröna ärtor, så nästa gång blir det hennes tur.

- Från iPhone

Invigning

2010-01-08T19:06:00.000+01:00

Invigningen fick bli ärtsoppa med fläsk. Trots att det är fredag.
Vi blötlade iallafall ärtorna en torsdag...

- Från iPhone

Julklapp

2010-01-08T15:03:00.000+01:00

Arbetsgivaren gav vänligt nog ett bra presentkort i julklapp, så med ett mindre eget tillskott blev det en emaljerad gryta på rean. Ser fram emot att inviga!

- Från iPhone

Cava i Barcelona

2010-01-07T14:21:00.003+01:00

Praktiskt taget alla guideböcker och webbguider till Barcelona nämner cavabaren Can Paixano.

Och det med rätta måste jag säga. Löjligt billigt - cavan kostar under tio kronor glaset och en stor varm macka med skinka, ost, grillad paprika mm kostar ungefär trettio kronor.

Dessutom är det riktigt gott. Publiken är väldigt blandad men domineras av unga barcelonabor, framförallt studenter.

Däremot är det trångt. Så trångt att det känns som att hångla att stå inne i baren. Om du sen tycker det är något positivt eller något negativt är upp till dig själv...

Adressen är Carrer de la Reina Cristina 7 - precis utanför det nordöstra hörnet av gamla staden. Karta här.

Monokrom mat

2010-01-07T13:38:00.005+01:00

Det ser inte mycket ut för världen, men riktigt gott var det. Lammfärsragu med massor av kantareller. Lök, vitlök och kopiösa mängder kantareller frästes med lammfärsen. Lite creme fraîche, fond, vitvin mm fick puttra med. Serverades med smörstekt gnocchi och ett kraftigt vitt vin. [Maten är för övrigt oerhört vinvänlig, så praktiskt taget allt rött vin funkar så klart också]

Gnocchi är för övrigt rätt enkelt, om än lite tidskrävande.

Gnocchi

Kokt, ljummen potatis krossas med ett ägg och ganska mycket salt.
Knåda successivt in vetemjöl tills degen är smidig och släpper från bunkens kanter. Det går åt mer vetemjöl än man väntar sig.
Rulla lite i taget till fingertjocka längder och dela i lagom stora bitar.
Koka gnocchin i omgångar i en stor kastrull eller gryta. Mycket vatten (lätt saltat), så att det inte slutar koka när du lägger i gnocchin.
När gnocchin flyter upp och ligger kvar på ytan är den klar. Om du jobbar snabbt har du hunnit förbereda nästa omgång gnocchi att slänga i det kokande vattnet under tiden.
Fiska upp den kokta gnocchin, låt ånga av i durkslag eller på galler, gärna separerade från varandra så de inte klibbar ihop.
Om du vänder den ljumma gnocchin i lite olja i en bunke släpper de från varandra.
Hit går utmärkt att förbereda. Kyl eller frys den gnocchi du vill spara till senare.
Stek i smör precis innan servering.